För många innebär studenttiden en lång rad flyttlass och en medföljande känsla av rotlöshet. Lundagårds studentlivskrönikör Fredrika Andersson funderar: Kan man hitta hem utan en permanent adress?
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag är hemma och hälsar på mina föräldrar en helg. Jag tar mig ner till källaren i jakt på utklädningskläder till ett födelsedagsfirande. Bland mängder av dammigt bråte gör jag plötsligt en spännande, något sorglig, upptäckt. Där står en kartong med vinglas, och bredvid en trave vackra, mossgröna porslinstallrikar med tillhörande kaffekoppar. Båda är gamla studentpresenter, som har väntat uthålligt på att få en plats i mitt kök i fem år. Det sorgligaste är att de kommer behöva vänta länge till.
Som student kan det vara svårt att hitta en folkbokföringsadress där man kan hänga sin hatt under en längre tid. Min studietid har inneburit konstanta flyttar varje läsår: Från korridorsrum till kollektiv och till en liten studentlägenhet. Efter jul bär det av till en ny andrahandslägenhet, och terminen därefter går flyttlasset igen – men då iväg på utbyte.
Långa bostadsköer och svårigheter att få ett förstahandskontrakt är en anledning till att jag flyttat runt så mycket. Mögel i badrummet, getingbo i taket och en taskig hyresvärd är ytterligare några. Mitt i kaoset av flyttkartonger har det aldrig känts relevant att lägga tid eller energi på att inreda ett tillfälligt hem. Vinglasen har glömts bort och börjat samla damm.
Men det fanns en gång en dröm om en lägenhet där glasen hade en plats. En lägenhet med högt i tak, färgglada posters på väggarna, stringhyllor fyllda med böcker och en grön sammetssoffa. I vardagsrummet står ett skåp i teak, inuti ryms mina fina vinglas tillsammans med de mossgröna tallrikarna.
Den visionen känns långt borta nu. Min studietid kantas i stället av en rotlöshet och ett evigt packande. Frågan är: När kommer jag äntligen få skapa ett eget hem?
Jag försöker att finna mig i rotlösheten och ibland kan tycka att det känns uppfriskande att flytta till ett nytt boende. Alla mina bostäder har dessutom tillfört sin alldeles egna charm. Det är en begränsad tid i livet då man kan romantisera smutsiga korridorskök och kyl fylld med Lucky Strike i stället för mat. Jag kan trösta mig med att det i framtiden kommer att finnas all tid i världen att sitta hemma i min permanenta bostad. Just nu kan jag njuta av att vara rotlös!
Men trots att jag är utan permanent adress förtjänar jag ändå ett välinrett och mysigt hem. Nog är nog!
Jag beslutar mig för att damma av vinglasen och packa ner dem i väskan. Det känns inte rimligt att vänta på den perfekta adressen för att börja skapa sig ett hem. Glasen följer med mig hem och får trängas på en liten hylla bredvid alla matlådor, i väntan på nästa flytt. Där utgör de en liten, men högst väsentlig del, av mitt eget hem.
