Lucka 9: Den historiska julen

Julen är sig lik varje år: julklappar, julgran och julbord. Men är det alltid så det har sett ut? Kulturens Annika Mandahl och Karin Hindfelt berättar om julens historia och var våra jultraditioner egentligen kommer ifrån.

Vissa saker är sig lika, lutfisk finns exempelvis på alla julbord, men det mesta är helt annorlunda. Utöver lutfisken är det inte mycket julmat man känner igen, julklapparna lyser med sin frånvaro och julgranar saknas i flera hem. Dessutom är granarna oftast små och står på ett litet bord.

På Kulturen i Lund är de historiska bostäderna julpyntade, för att visa hur man firade jul förr. Utställningspedagogen Annika Mandahl och Karin Hindfelt, intendent på Kulturens samlingsavdelning berättar om de svenska jultraditionernas rötter. De förklarar att julgranen, liksom många andra jultraditioner, kom till Sverige från Tyskland. Annika Mandahl berättar om den första historiskt belagda granen i landet.

– Grevinna Andrede Sparre skriver till sin make om julfirandet 1741 på Stora Sundby slott att “ett stort träd stod mitt på golvet. Det var behängt med små vaxljus och istället för frukt använde man saffranskringlor. Omkring granen lågo julklappar på stora fat.”

– Men det var ganska extraordinärt. Det vanligaste, om man hade en julgran över huvud taget, det var i högreståndsmiljöer då, var den lilla bordsgranen, berättar Annika Mandahl.

Hur kom det sig att granarna var så små? I Sverige var det ju ingen brist på granar.

– Men det var brist på utrymme inomhus. Du kan inte sätta in en stor gran när det bor en familj med pigor, drängar, djur och barn i ett rum. Det gjorde man på vintern, även på större ställen, förklarar Anna Mandahl.

Begreppet högreståndsmiljöer återkommer flera gånger. Det syftar på den tidens uppdelning av samhället i fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder. Till de högre stånden hörde adeln, prästerskapet och även rikare borgare. Många av våra jultraditioner uppstod först bland de högre stånden och sipprade sedan sakta ut i resten av samhället – exempelvis granen. Den får större spridning så sent som på 1900-talet, berättar Karin Hindfelt.

– Man kan säga att i Sverige börjar man sälja granar på marknader och torg på 1910-20-talen, säger hon.

Karin Hindfelt och Anna Mandahl berättar att inte bara julgranen har förändrats, utan även julgranspyntet. Mycket av det som idag känns traditionellt är inte så gammalt som man kan tro.

– Det var pappersprydnader, kakor, karameller och äpplen man hängde upp, säger Anna Mandahl.

– I samband med nationalromantiken, runt sekelskiftet 1900, ser vi att andra dekorationer blir vanliga, som svenska flaggspel, säger Karin Hindfelt.

– Mycket av det som vi idag tänker är väldigt folkligt när det gäller julpynt, som halmdekorationer, är egentligen någonting som kommer först på 1960-talet. Då har vi gröna vågen och slöjdrörelsen som populariserar det, fortsätter hon.

Julmaten ser också väldigt annorlunda ut jämfört med idag. Inte en köttbulle eller en prinskorv så långt ögat når. På borden står istället lutfisk och höga staplar med bröd – så kallade julhögar.

– Julen, tillsammans med några andra högtider som påsk eller stora bröllop, var de enda gångerna man fick färskt bröd att äta. Man gjorde jättestora julbak. Annars åt man ganska torra, tråkiga, väldigt mörka bröd, säger Karin Hindfelt.

– Varje person i hushållet fick en julhög och den fick man hushålla med själv över julen. Det var oftast en större, grövre brödkaka i botten och sen lades det på i finhetsordning, så det sötaste brödet låg upp till. Ibland avslutade man med en bit ost eller ett äpple, förklarar hon.

Tillsammans med lutfisken är julskinkan också mycket gammal, även om det inte var alla hushåll som kunde unna sig en sådan.

– Tittar du på julskinkan så dyker den upp i högreståndsmiljöer och adliga miljöer. Redan på 1600-talet syns det att man serverar en hel skinka, ungefär likadant som man kan göra idag, berättar Karin Hindfelt.

Att ha ett julbord med massor av olika rätter är dock något mycket nyare.

– Det som vi idag ser som ett traditionellt julbord, alltså något som påminner om ett smörgåsbord, är något som slår igenom bland borgerskapet i storstäderna under andra halvan av 1800-talet, säger hon.

Vad som fanns på julbordet kunde dessutom skilja sig från dagens uppställning. Karin Hindfelt använder Kulturens arbetarbostad från 1930-talet som exempel.

– Det är ohyggligt mycket protein. Det är julskinka, revben, pressylta, lutfisk, risgrynsgröt, men det är ingen sill för det var vardagsmat, förklarar hon.

Traditionen som kanske förknippas allra starkast med julen är att ge varandra julklappar, men i stugorna ser man inga fint inslagna paket. Däremot har gåvor alltid varit en viktig del av högtiden. Annika Mandahl förklarar att berättelsen om de tre vise männen och deras gåvor, samt Jesus givmildhet och omtanke för fattiga, har givit upphov till traditioner där man ger bort presenter.

– Man hade så kallade fattigknyten, alltså gåvor till de fattiga. Det var även viktigt att alla som kom på besök skulle få med sig en gåva hem, annars hette det att de bar med sig julen, vilket man inte ville. Så det fanns en tradition av givmildhet och gåvor. Man gav även djuren extra fin mat och satte ut gröt till den lilla gårdsnissen, säger Annika Mandahl.

Särskilt i rika familjer kunde gåvorna, precis som idag, bli en mycket stor del av högtiden.

– Ju högre upp man kommer, desto mer julgåvor har man haft. Då har det inte bara varit bröd och högar, utan exempelvis har dräng och piga kunnat få tyg till nya kläder eller skor och barnen i familjen fått leksaker. Det har alltid varit populärt, berättar Karin Hindfelt.

– Det finns ett antal källor från det högre borgerliga skiktet där det berättas om julklappar. Det finns någon där man ojar sig över alla dessa julklappar, att julen helt har kommit att handla om dem, så det är inget nytt, fyller Annika Mandahl i.

– Men det här med julklappar som vi ser på det idag, det kommer under 1900-talets konsumtionsera bland vanligt folk, lägger Karin till.

Ett återkommande tema är att mycket som känns väldigt traditionellt är förvånansvärt nytt. Ännu ett exempel på det är julstjärnan, som i vår tid pryder i princip alla fönster så här års.

– Den här proletärstjärnan som den kallas, alltså den röda, den kom 1941.

– Det var Erling Persson, som grundade Hennes och Mauritz som fick idén, säger Karin Hindfelt.

Enligt Annika och Karin är julen, som vi känner till den, inte mer än ungefär 100 år gammal.

– I arbetarbostaden, som ju är 1930-tal, där har du ingen stjärna, men däremot tryckta pappersbilder med tomten, det känner vi igen liksom. Så den svenska julen, som vi alltid har firat den, säger Annika Mandahl.

– Den kommer från tidigt 1900-tal, avslutar Karin Hindfelt.