Det är inte längre tillräckligt att resa – man ska även resa rätt. Äta rätt, välja rätt och undvika allt som någon annan redan gjort. För Lundagårds utbyteskrönikör Elsa Jansson blev jakten på det genuina en resa fylld med stress istället för magi.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Jag vill resa, men inte turista. Jag vill äta där menyerna inte är översatta och hamna på platser som inte är byggda för att fotograferas. Flygplatserna ska lukta kaffe och nystart. Ryggsäckar ska slängas över axlar och flödena fyllas av listor över allt vi inte får missa.
Jag lämnade Melbourne med en tydlig ambition: Att inte bli en sådan som ”gör östkusten”. Jag ville inte åka på samma aktiviteter som alla andra, inte bara bli vän med andra turister. Jag skulle uppleva Australien på riktigt.
När jag tackade nej till snorkling i Stora barriärrevet kände jag mig näst intill cool, som om jag gjort ett medvetet stilval snarare än missat ett världsarv.
Men ack så väl hamnade jag där ändå. Inte på revet, men i samma välorganiserade aktiviteter, snorklande sida vid sida med trettio andra flytvästklädda turister. Föga förvånande blev min resa längs östkusten exakt samma som alla andras.
När resan fortsatte till Nya Zeeland blev det tydligt hur långt jag hade fallit in i turismens famn. Jag hyrde en knallgrön JUCY-bil – i samma färg, samma modell och med samma ambitioner som alla andra ressugna utbytesstudenter.
Trots det försökte jag fortfarande hålla fast vid idén om det unika, ryggade varje gång någon sa ”alla åker dit” eller ”det måste ni bara göra”. Jag satte en ära i att undvika det turistiga. Men ju mer jag jagade det genuina, desto mindre närvarade jag. Mitt i all rörelse finns en gnagande otålighet – en känsla av att det viktigaste riskerar att gå förlorat.
Till slut insåg jag en ganska enkel sanning: Det turistiga är turistigt av en anledning. Det är vackert, kul och tillgängligt. Det är fullt av människor som, precis som jag, åkt långt för att se något nytt. Och framför allt är det inte särskilt coolt att låtsas stå över det.
Jag trodde länge att det mest autentiska var det ingen annan hade upplevt. Med tiden insåg jag att det var mer ärligt att erkänna att jag ville se samma saker som alla andra. Jag ville ta samma bilder och bada på samma stränder – och det visade sig att upplevelsen inte blev sämre bara för att den delades med hundratals andra.
Nu är jag i Thailand och har precis firat nyår i Bangkok. Det är högljutt, svettigt, kaotiskt och helt omöjligt att inte vara en naiv turist. Det är glitter, blinkande ljus och souvenirer i överflöd. Det är en ganska passande avslutning trots allt.
