Trots att årets nyhetsbevakning börjar med ännu en kris behöver studenter fortsätta med tentaplugget som om allt vore som vanligt. Lundagårds studentlivskrönikör Ella Kullgren börjar fundera: Hur hanterar man bäst dessa ständiga kriser?
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Är inte motsatsen till den gråtande clownen den skrattande studenten? Så känns det i alla fall när jag scrollar genom memes om tredje världskriget och kiknar av skratt. Den senaste tiden har jag själv känt mig som en meme, den där målningen av en PTSD-drabbad soldat med sned hjälm och en tom blick medan ett världskrig pågår i bakgrunden.
Varje gång telefonen vibrerar av en notis från Sveriges Radio bryter kallsvetten ut. När notisen hoppar upp på telefonskärmen händer alltid samma sak: Jag öppnar appen, läser den fruktansvärda nyheten, vill gräva ner mig själv och hoppar över till Tiktok för omedelbar självmedicinering. Där är nyheten fortfarande lika hemsk, men nu driver de unga med makthavarna. Är de inte dumma i huvudet allihop? Jo, fan vilket skämt.
Som framtidens arbetskraft står vi inför en inflation, rusande priser, och en allmänt osäker omvärld. Numera är chansen att få en anställning som universitetsutbildad den lägsta på tjugo år, trots att vi under uppväxten fått höra att högre utbildning är en nödvändighet för att lyckas. I korta sketcher på Tiktok och Instagram delar vi upplevelser, finner gemenskap och tvingas skratta åt omvärldsläget. För det är ju absurt. Först pandemin, sedan Ukraina-kriget, och nu Donald Trump som kidnappar Venezuelas president. Den här generationen är som ekorren i Ice Age: Krossas under inlandsisen, jagas av snöleoparder, mosas av en mammutfot, och lyckas på köpet aldrig fånga det där ekollonet. Vi får aldrig en paus från kriserna.
Det absurda är att studenter mitt i allt fortfarande väntas skriva höstterminens sista tenta. Vi har fortfarande vår egen framtid att kämpa för, trots att vi är helt maktlösa i stort. Det går inte att gömma sig under täcket som när man var barn. Kanske är det omvärldens absurditet som gjort Gen Z:s välkända humor till det den är. Absurd humor uppstod ur surrealismen, som uppstod ur dadaismen, som i sin tur uppstod som en reaktion på första världskrigets hemskheter. När unga drar ofiltrerade skämt pekar de på världens hemska orimligheter och känner samtidigt lättnad över att ha avväpnat krisen med humor.
Visst har makthavarna makten, men vi sitter i alla fall på rätten att skratta åt dem. Åtminstone i det här landet. Det är en lyx att vara så pass skonad att kunna driva med det hemska. Det är en lyx man får vara tacksam för. Vi unga får skratta medan vi ännu kan, det är antingen det eller den gråtande clownen.
