Bland lundastudenterna cirkulerar en utförlig guide som kartlägger tjejers beteenden med målet att utnyttja dem för egen vinning. Men när mänskliga relationer reduceras till rå marknadslogik riskeras någonting fundamentalt att gå förlorat, menar Lundagårds politiska krönikör Josefina Bengtsson.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Ars Ludendi Universitaria går som en löpeld genom Lund. Den manliga studentens dejting- och sexmanual både förbryllar och fascinerar med sin pris-per-ligg-kurva och utförliga strategier för diversifiering i kortvariga förbindelser. Texten är inget annat än en skoningslös diagnos av hur marknadsekonomins dyrkan av vinstoptimering slutligen tagit sig in i det allra heligaste: Relationerna.
Guiden avhandlar allt från hur man plockar upp en tjej på Instagram till de mest effektiva knepen för att få henne i säng. Grundpremissen är tydlig: Våra biologiska drifter styr allt. Bara genom att förstå de (mer eller mindre) vetenskapliga sanningarna om reptilhjärnan, menscykeln och det naturliga urvalet, blir mellanmänskliga relationer begripliga. I grund och botten speglar resonemanget en förvrängd syn på människan som kvantifierbar.
Denna radikaliserade version av den klassiska liberalismens idé om den rationella individen är, tillsammans med en rad politiska misslyckanden, ett av nyliberalismens mest förödande bidrag till vår samhällsordning. I kombination med en syn på marknaden som beräkningsbar blir den politiska följden resultatstyrning. Föga förvånande med kvalitetsförsämringar som följd.
Men tron på en marknad som kan mätas, jämföras och förutsägas räcker inte längre. Nu ska även individen, bortom sin roll som konsument, underordnas samma principer. Manualen visar hur det till sist också var relationernas tur att falla offer för rationalitetens angrepp. När profit och effektivitet är det enda som räknas blir mänsklig närhet ett medel, aldrig ett mål i sig. Värden som ömsesidighet, ansvar och respekt får inte längre plats. Men om dessa mänskliga fundament blir oviktiga i vår sociala samvaro, vad finns då kvar?
Utifrån en grovt förenklad marknadslogik gör föreställningen om dejting som vinstdriven anspråk på att förstå människans komplexitet. Jag ser snarare manifestets idéer som ett uttryck för en tidsanda som vägrar acceptera att vissa saker helt enkelt inte låter sig förklaras rationellt.
Manipulation i jakt på maximal avkastning kan aldrig vara en hållbar grund för mellanmänskliga relationer. Då blir relationen en vara, inte en mänsklig kontakt. När textens författare mot slutet konstaterar att “tjejer är en högriskinvestering” har han förmodligen rätt. Människan är nämligen en känslostyrd och djupt oförnuftig varelse. En sådan går det knappast att förstå sig på i termer av portföljstrategi.
