Han byter ett gem mot ett hus

Victor Lill-Johansen är just nu mitt uppe i ett ovanligt projekt: att byta upp sig från ett gem till ett hus. Lundagård fick chansen att följa med honom ut på stan på jakt efter nästa byte.

Victor vinkar när han kommer vandrande med stora steg längs med Kungsgatans allé i Malmö. På ryggen har han en ryggsäck i läder värd omkring 2 700 kronor, som han i dag hoppas kunna byta mot något ännu bättre och mer värdefullt. 

– I dag är planen att få en bil, säger Victor och ler. 

Tanken föddes när Victor låg hemma sjuk i januari. Som så många andra tillbringade han dagen med att titta på Youtube.

– Jag föll ner i ett kaninhål, förklarar han. 

Efter att ha sett ett Ted Talk med Karl McDonald, som i början av 2000-talet lyckades byta sig upp från ett gem till ett hus, inspirerades Victor att försöka göra detsamma. Victors gem har nu, åtta byten senare, blivit en läderväska.

Det bär raskt av mot dagens första stopp, en tatueringsstudio, där tanken är att byta läderväskan till ett presentkort. Utanför butiken stannar Victor till, tar ett djupt andetag och stiger in.

– Hej! Jag har en lite konstig fråga, säger han och förklarar sitt bytesprojekt. 

Tyvärr blir det inget napp den här gången. Tatueraren visar sig vara en gästartist som jobbar tillfälligt över helgen, och ägaren befinner sig utomlands. Ute på gatan påminner Victor oss om att sänka våra förväntningar.

– Det här kommer att hända många gånger, förklarar han. 

De möjliga bytesvägarna till hans slutgiltiga mål – ett hus – är många. Förutom ett presentkort på en tatueringsstudio spekulerar han kring om lådcyklar, frimärken eller kanske till och med en husbåt skulle kunna vara den bästa vägen framåt i byteskarriären.

– Köksgrejer också. Nice köksgrejer, för alla har kök. Och alla vill ha bra köksgrejer. Det är därför jag tog mackjärnet, säger Victor.

Just mackjärnet verkar dock ha varit ett av hans sämre byten. 

– Jag hade en klocka som var värd 1900 kr, och mackjärnet var värt 2000, fast det var trasigt. Så där råkade jag nog gå ner lite, förklarar han. 

Har du fått något riktigt konstigt erbjudande?

– Det var någon som erbjöd sin fruga, minns Victor.

– Det var för radion. Han kommenterade: ”Jag kan byta mot frugan om radion har en volymkontroll, för det har frugan inte.” 

Jakten fortsätter runt om i Malmö. Under eftermiddagen besöker Victor bland annat en klädbutik, en friluftsaffär, ytterligare en tatueringsstudio, en antikloppis och en bilhandlare. Vissa möter honom med frågande blickar, medan andra blir nyfikna och vill hjälpa till.

– Men vad roligt! Hur långt har du kommit nu? frågar ett butiksbiträde.

Hon letar igenom lagret utan att hitta något bättre att byta till, men önskar Victor lycka till. Även i nästa butik får han samma svar.

– Det är bara chefen som får kvittera ut. Han jobbar inte på helgerna. Men kom förbi imorgon och snacka med honom. Det är inte omöjligt!

Mötet med människor, men också det ovana i att ta kontakt med främlingar, verkar vara en viktig drivkraft i projektet.

– Jag tycker mycket om den här sortens äventyr. Jag vet inte helt vad det är. Att träffa folk på ett sätt som är lite ovant. För att det är roligt, säger han.

Victor har tidigare liftat mycket, bland annat till Pyrenéerna och tillbaka. Han upplever att han kommer till liknande insikter nu som då.

– Det är lite samma sorts äventyr. Samma genre. Att fråga folk om hjälp och uppleva att folk faktiskt vill hjälpa, förklarar Victor.

– Folk är snälla! 

Det visar sig dessutom att Victor redan blir igenkänd. Flera personer vi möter nämner att de har sett vad han gör på nätet eller i tidningen. Någon berättar till och med att han sett honom genomföra ett byte i en annan affär. 

Finns det någonting som känns jobbigt att byta bort?

– Den radion, säger han och pausar.

– Jag hade den ändå i en vecka och vi blev ganska attached. Den var jättecharmig.

Trots många som vill hjälpa till blir det inget byte under dagen, men Victor är inte nedslagen. Nästa steg blir att lägga ut väskan i olika Facebookgrupper och se om han får napp.

– Jag är inte så nervös över att den här väskan inte ska lyckas, säger han. 

Det visar sig att magkänslan är rätt. Två veckor senare bjuder Victor inte bara in till att bevittna hans nästa byte, utan även testa fyndet. Läderväskan ska nämligen bytas mot en korvstoppare, och personen som Victor ska byta med, Vitalii Verteletskyi, har tidigare jobbat med att göra egen korv. 

– Jag har med mig egen kryddblandning, förklarar Vitalii och visar upp en påse. 

När Vitalii flyttade från Ukraina till Sverige för några år sedan var planen att fortsätta producera korv även här. Men det blev inte riktigt som han hade tänkt sig, och korvstopparen hamnade till slut i garaget och föll i glömska. 

Det var inte förrän Vitalii scrollade förbi Victors inlägg på Facebook och såg att läderväskan skulle vara en perfekt present till hans fru som korvstopparen gjorde sig påmind. 

– Jag vet att min fru gillar den formen, den färgen och att det är en liten väska. 

Den ska bli en överraskning till frun som bor i Norge tillsammans med deras gemensamma son som studerar där.

– Hon vet inte om det än, säger Vitalii och ler. 

Den här gången valde Victor mellan flera soffor, ett bonsaiträd i ståltråd och en träflismaskin, men föll till slut för korvstopparen. 

– Jag var nyfiken på hur man gör korvar, förklarar han.

Vad tror du korvstopparen är värd?

– Inte så mycket mer än en väska. I alla fall inte i pengar. Men i upplevelser, då är den värd mycket, säger Victor.

Upplevelser lär det bli fler av, för Victors resa är inte slut än. Han ska återigen ge sig ut för att jaga nya byten. 

Vilka tre råd skulle du ge till någon som också vill byta ett gem till ett hus?

– Förvänta sig att man får många nej. Att folk inte vill byta. Då blir man också jätteglad när folk vill, säger Victor.

– Just do it. Alltså, det känns inte som att det är så mycket finess i det. Det är bara att göra liksom, fortsätter han. 

När Victor blev intervjuad av Sydsvenskan passade de även på att kontakta hans inspirationskälla Karl McDonald för en kommentar. Som sitt tredje tips citerar Victor honom. 

– Jag kan också säga det Karl McDonald sa: ”Start small, think big, have fun.” Han är ett riktigt proffs, så det är ett bra tips.