När läsning är som bäst står den i motsats till produktivitet och vardagsstress. Men är man inte försiktig kan något kravlöst och njutbart övergå till ännu en grej att hinna med, skriver Lundagårds kulturkrönikör Hampus Ågren.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Jag vet inte hur ni läser, men jag läser spretigt. Denna vår har det varit Marcus Berggrens knasiga dikter ena veckan och dansk depplitteratur nästa. Därefter har jag fallit in i Liv Strömquists seriealbum, för att sedan övergå till Henrik Brandão Jönssons (suveräna) reportageböcker. Vanligtvis njuter jag av att läsa på detta vis, men under de senaste stressiga veckorna har charmen avtagit. När jag frågar mig själv varför inser jag att jag fallit in i en fälla.
Studentlivet är en gränslös tillvaro, det finns alltid en massa saker att göra. Kurser ska pluggas, deadlines hållas, kompisar träffas, öl drickas – och däremellan vill jag gärna hinna med att läsa. Men när valborg, tentor och deadlines ansamlade sig som tidskrävande moln på himlen den senaste tiden, kom böckerna att förändras för mig. Från att ha varit något att se fram emot, blev de till ett par dömande ögon på nattduksbordet: Varför har du inte öppnat mig än? Jag hittade lite tid och läste några förhastade kapitel, men känslan var inte den samma.
Det som skedde var att jag började se läsning som en rent produktiv aktivitet, något jag borde hinna med men inte gjorde. Böckerna började följa samma logik som styr plugget eller jobbet, där effektivitet per automatik är något positivt. Ju mer man hinner med desto bättre. Men när man reducerar läsning till att vara en produktiv handling, tappar man även en stor del av vad som gör den speciell.
För läsning kan också utgöra en paus från allt vad som är vardagsstress och produktivitet, en värld att försvinna till där en annan logik råder. I sina bästa stunder transporterar böcker en bort från vardagens krav, till platser och världar långt bort från sin egen. Medan omvärlden tynar bort blir läsning till stunder av vila.
På ett djupare plan präglas läsningen av egenskaper som inte premieras i dag. Det är något långsamt där mycket annat går snabbt, något spretigt och utforskande där mycket annat förväntas vara målinriktat. Att hålla liv i dessa egenskaper är viktigt, men när läsningen förväntas gå snabbt och ge resultat tappar den sin potential att göra just det. Böckerna slutar vara en paus från eller en motvikt till vardagen.
I det gränslösa studentlivet riskerar alltid gränsen mellan krav och kravlöshet att suddas ut. Det var fällan jag föll in i de senaste veckorna, och nu håller jag på att rita upp gränsen igen. Jag gör det för min egen skull, men även för läsningens. För när läsning blir ett krav är den bara en aktivitet bland andra, men när den är kravlös blir den till något mycket viktigare än så.
