De bygger en racerbil varje år

Studentföreningar kan kräva mycket tid och ansträngning, men Lund Formula Student är kanske den mest krävande av dem alla. Under ett helt år jobbar nästan hundra studenter 25 timmar i veckan. Deras uppdrag: Att bygga en racerbil.

Utanför Matteannexet är vägen avspärrad. Lukten av bränt gummi sticker i näsan. Lund Formula Student (LFS) visar upp förra årets bil. Döpt efter Basshunters dänga och sin elmotor snurrar bilen Elinor runt på asfalten. Hjärtat sätter sig i halsgropen varenda gång bilen viner förbi ett av träden eller åskådarna.

Stina Regnér är projektledare på LFS. Hon går sista året på kemiteknik och gör sitt andra år i föreningen.

– Det är jag som driver hela organisationen, jag är styrelseordförande, leder vår ledningsgrupp och är egentligen inblandad i alla aspekter av bilen och organisationen, säger hon.

Det är ett omfattande arbete. Formula Students regler kräver att man bygger en ny bil från grunden varje år. På sommarlovet åker medlemmarna sedan ut i Europa och tävlar mot andra universitet.

– Det första man behöver göra är att rekrytera sitt lag. I Lund rekryterar vi under våren inför hösten, när arbetet börjar på riktigt.

– Under sommaren har man möjlighet att läsa in sig på sitt område. På hösten så designar vi allting som ska ta plats på bilen, förklarar Stina Regnér.

Innan studenterna åker hem över jul är det CAD freeze, det vill säga att man låser programmet som allt designarbete sker i. När tentaperioden i januari är slut ska bilen byggas.

– Tillverkningen pågår i tre-fyra månader och sen i maj och under sommaren så är det testing time. Då ska man ut med bilen på banan så mycket som möjligt och verkligen lära känna den. Vi vill att allt som mot förmodan kan gå sönder ska gå sönder innan vi är på tävling. Det är mycket enklare att laga det hemma.

– Men vi måste också ta reda på hur föraren vill att bilen ska kännas, säger Stina Regnér.

Det är ett minst sagt tidskrävande projekt. Studenter jobbar med allt från elektronik, programmering, design och marknadsföring – LFS kräver att man lägger ner minst 15 timmar i veckan.

– Under tillverkningsfasen, när det är som mest intensivt, skulle jag säga att många snittar närmare 30, om man ska vara helt ärlig. Vissa i laget betydligt mer än det.

– Just nu är vi 84 medlemmar som designar och bygger bilen. Du kan göra matten, det är ganska många timmar, säger Stina Regnér.

På tävlingarna genomförs fyra delmoment: skidpad, där bilen åker runt i åttor, sprint, acceleration och sist men inte minst endurance, ett race där bilarna ska köra hela 22 km på banan. Dessutom genomförs alla moment både med och utan förare: Elinor är nämligen en självkörande sportbil.

Alve Lindell är ansvarig för bilens självkörande funktioner. Han pluggar dessutom teknisk fysik och datateknik.

– Jag skulle säga att jag snittar ungefär 30 timmar arbete per vecka.

– LFS är mitt heltidsjobb, sen pluggar man på sidan, säger han.

I nuläget kör bilen snabbare med förare än utan, men Alve Lindell hoppas att det ska kunna bli ändring på det i framtiden.

– Bilen är lättare utan förare, men man måste också kunna utnyttja det programmeringsmässigt och det kan vara rätt svårt. En förare kan ju ha bättre optimal körning, säger han.

Kommer ni att slå föraren nästa år? 

– Kanske i någon gren. Vi får se. Jag hoppas det, men jag skulle inte satsa pengar på det.

För Alve Lindell är det som gör Formula Student speciellt det långsiktiga problemlösandet.

– Det är ett väldigt intressant problem att lösa. Det är inte alls som att plugga, för man får faktiskt ägna sig åt någonting över en längre tid och bygga något som enligt mig är otroligt coolt, otroligt intressant och otroligt svårt.

– Jag har inget speciellt intresse för bilar, bara för att göra coola saker. Det här var det coolaste jag kunde hitta i studentlivet, säger Alve Lindell.

Eftersom medlemmarna i Lund Formula Student jobbar så mycket tillsammans kommer de rätt nära varandra. Särskilt på tävlingarna, då 30-40 medlemmar tältar ihop i över en vecka.

– Det kan vara stressigt, för man måste jobba konstant väldigt länge, men det är också otroligt roligt. Där går laget verkligen samman. Man sitter med varandra i åtta dagar och jobbar dag ut och dag in, säger Alve Lindell.

Patric Håkansson och Luke Rakic Cowie är förare. Det är de som snurrar runt i det lilla blå fordonet och showar för publiken. Utöver att köra har båda andra uppdrag i föreningen. Patric jobbar med monocoquen, en sorts cylinder i kolfiber som den här sortens bilar har istället för separat bottenplatta och kaross. Luke är ansvarig för teamet som jobbar med hjulupphängning och styrning.

– Det som får hjulen att snurra, förklarar Luke Rakic Cowie pedagogiskt.

För att välja förare anordnar föreningen en intern tävling på simulator.

– Jag har en del erfarenhet. Jag tävlade lite mer än en säsong [i gokart, red. anm.] när jag var yngre. Sedan dess har jag kört mycket simulator och även kört lite större racerbil, säger Patric Håkansson.

– Jag har ingen erfarenhet. Jag har kört en del simulator hemma själv, säger Luke Rakic Cowie.

På tävlingarna kör bilen på tre meter breda banor med en högsta hastighet på 80 km/h. De två förarna är överens om att den största utmaningen är banans utformning.

– Banan är jävligt kurvig. Det är bara fokus på svängar, bilen är i princip aldrig statisk, säger Luke Rakic Cowie.

– Som Luke sa innan. Bilen är i princip aldrig statisk och kör rakt fram, utan det är alltid kurvor. På vårt längsta event, som vi kallar endurance, blir det väldigt intensivt att vara förare, för man har aldrig en raksträcka man kan pusta ut på, säger Patric Håkansson.

Hur många timmar i veckan lägger ni ner på LFS?

– Det är väl lite olika, men de intensivaste veckorna kanske mellan 15-20 timmar, säger Patric Håkansson.

– Jag lägger nog ner lite mer tid, men detta är så fruktansvärt kul. Jag har inte stött på något annat jag tycker är lika kul. Att jobba med den här bilen, utveckla den till att vara så snabb som möjligt – jag har inte gjort något bättre, säger Luke Rakic Cowie.