”Att döda är bara en liten del”

Lundagårds reporter har träffat tre studenter som bryter mot normen: De är jägare. Hur är det att äga ett dödligt vapen och vilka reaktioner väcker deras hobby hos andra Lundastudenter? Tillsammans tar vi oss ut på jakt.

En kylig söndagsmorgon i början av oktober möter vi Linnea, kassör i Lunds Akademiska Jaktförening (LAJF), och Emil Axell, jaktledare i LAJF, på Lunds centralstation. Vi ska bege oss till en skog, någonstans norr om Lund, för att jaga.

När vi svänger upp på parkeringen till en kyrka möts vi av runt 15 personer iklädda kamouflage och orangea mössor. LAJF tillhör nämligen ett större jaktlag, till majoriteten bestående av män i övre medelåldern. Totalt ingår fjorton medlemmar i LAJF:s egna jaktlag, varav tre är kvinnor och resterande är män.

– Vi kan lugnt konstatera att det är en majoritet killar. Det går inte att komma ifrån, så kommer det att se ut vart man än tittar i princip, säger Stina Ljunggren, utbildningsansvarig i LAJF.

– Könsfördelningen påverkar dock inte alls gemenskapen, inflikar Linnea.   

Även om majoriteten av de som jagar är män så menar Emil Axell att det inte finns en stereotypisk jägare. Han berättar att man möter människor i alla åldrar och från alla samhällsklasser.

– En grej som är väldigt rolig med jakt är just att man kommer i kontakt med många människor man annars inte skulle träffat, säger Emil Axell.

– Jag och min kille träffades faktiskt genom jakten, säger Stina Ljunggren.

Jägarna samlas i en ring och jaktledaren går igenom dagens agenda. Då älgjakten börjar först nästa vecka så är det vildsvin, hjort, rådjur och annat vilt som står på schemat. Vi klämmer oss in i bilen, mellan gevär och ytterkläder, och tar oss ut i skogen.

Ett jakttillfälle är uppdelat i så kallade pass. Dessa kan liknas vid olika stationer i skogen där jägarna blir placerade. Under sitt pass, som kan vara från allt mellan fyrtio minuter till fyra timmar långt, står jägarna still, helt tysta, och hoppas på att något vilt ska passera.

Linnea tog jägarexamen i våras och känner sig spänd inför sin debut i jaktlaget. Hon sköt sitt första vilt, ett rådjur, bara veckan innan, och berättar att hon inte visste exakt vad det innebar att döda något förrän då.

– Det var förknippat med en oerhört stark känsla samtidigt som jag upplevde att det var en situation som ingöt väldigt mycket respekt i mig. Det var en stund präglad av väldigt mycket allvar och ansvar, snarare än av något slags hänsynslöst dödande, säger Linnea.

Linnea styckade sedan djuret hemma hos Stina Ljunggren och fick 7,5 kilo kött att ta med sig till studentfrysen. Linnea kände sig inte avskräckt av att skära ut fransyskan och innerfilén, men beskriver det som en speciell upplevelse som man förhoppningsvis vänjer sig vid.

– Det finns ett värde i att reda sig själv och att vara med från skog till bord. Det finns något väldigt naturligt över det, berättar Linnea.

Linnea kommer från en familj där många jagar. Hon har alltid varit nyfiken på att ta jägarexamen, men inte haft tiden på grund av sina hästar. När hon lade ridningen på hyllan saknade hon närheten till djur och natur, vilket fick henne att gå LAJF:s utbildning.

För Stina Ljunggren är det annorlunda. Hon har vuxit upp med jakt men tog sin jägarexamen innan hon påbörjade sina juriststudier i Lund. Att jaga är ett hållbart sätt att konsumera kött enligt Stina Ljunggren. Dessutom får man en annan förståelse för vad man äter.

– Jag insåg att jag äter ganska mycket kött, det är det jag är uppvuxen med. Då kom jag överens med mig själv att om jag inte klarar av att avlossa ett skott, då kan jag inte äta kött längre. Jag kan inte låta någon annan göra grovgöran, berättar Stina Ljunggren.

– De gånger man äter kött är det skönt att veta var det kommer ifrån, säger Emil Axell.

Om jag inte klarar av att avlossa ett skott, då kan jag inte äta kött längre

I dagens samhälle är det norm att handla kommersiellt producerat kött i en matbutik. Emil Axell håller med Stina Ljunggren om att det är ett sätt att låta andra göra grovjobbet åt en. Ingen av dem har köpt rött kött på flera år, utan livnär sig helt på det de själva jagat.

– Djuret har levt precis som det har velat fram tills den punkten någon avlossar ett skott. Det tycker jag är helt fantastiskt, säger Stina Ljunggren.

Mervi Helles, Vice Ordförande för Jaktkritikerna, delar inte den åsikten.

– Det är ett gammalt och dåligt argument, säger Mervi Helles.

Ett tag in på jaktpasset hör vi hundarnas skall. Några av medlemmarna har med sig sina jakthundar för att driva fram viltet, som ligger och pressar efter gårdagens regnoväder. Jaktkritikerna tycker att löshundsjakt är djurplågeri och är starkt kritiska till att använda metoden.

– Vi anser att det är väldigt oetiskt att släppa hundar i skogen som jagar djur i timtal, för så går det inte till i naturen. En varg, till exempel, skulle inte springa efter en älg hur länge som helst, förklarar Mervi Helles.

Jaktkritikerna är en organisation som är emot nöjesjakt. Detta innefattar även beståndsreglerande jakt, vilket innebär att man skjuter vissa arter för att bibehålla en balans i ekosystemet, förhindra överpopulation och skydda jordbruket. Nöjesjakt är något som bedrivs i väldigt stor omfattning, enligt Mervi Helles.

– Det är en sak om man skjuter djur för mat. Men jag förstår rent ut sagt inte hur det kan vara ett nöje att döda djur, säger Mervi Helles.

– Jägare i Sverige kallar sig själva för ”viltvårdare”, men de är rätt dåliga på det. De skjuter en art, sen blir det för många av en annan art och då får de skjuta den istället, och så fortsätter det, berättar hon.

Mervi Helles anser att naturen sköter sig själv. Hon menar att ekosystemet skulle återhämta sig på egen hand om vi slutade jaga och att majoriteten av den jakt som bedrivs idag är nöjesjakt. Mervi Helles tycker inte ens att man kan kalla dagens jakt för jakt då det används för mycket hjälpmedel, såsom GPS och annan modern teknik.

– Vi människor tycker att allt som stör oss gällande djur skall bort. Det finns massor av videor på YouTube där man kan se hur jägare skjuter grävlingar eller annat vilt och skrattar, säger Mervi Helles.

Hon uppmanar jägare att tänka över syftet med jakten och varför de finner nöje i att skjuta fullt friska djur.

Fredrik Widemo är viltanalytiker och forskar bland annat på jaktens ekosystemtjänster, på Sveriges lantbruksuniversitet. Han menar att jakt är naturligt och att vi människor alltid har levt av landskapet, precis som alla andra djur. 

– Skulle vi inte jaga så skulle vi få väldigt mycket av en del arter. Jakt är ett sätt att reglera detta och samtidigt utnyttja viltet som resurs, säger Fredrik Widemo.

Att döda är bara en liten del av jakt, förklarar Stina Ljunggren, men hon förstår varför folk tror att det är syftet. Stina berättar att jägare lägger ut äpplen under hårda vintrar så att djuren ska ha något att äta och inventerar hur mycket vilt det finns så att de vet hur mycket som kan skjutas. Samtidigt går det inte att bortse från det slutgiltiga målet.

– Många som inte är jägare blåser upp det här dödandet som den stora grejen, men jakten handlar om väldigt mycket mer än just det dödande skottet, menar Emil Axell.

– I nio fall av tio skjuter man inte ens djuret, lägger han till.

Fredrik Widemo anser att alla har rätt till sin åsikt om jakt, men att man måste tänka på människans roll i ekosystemet. Han tycker inte det är konstigare att en människa äter upp en älgkalv än att en varg gör det.

– Jag är långt ifrån nöjd kring hur naturvård och miljö hanteras i Sverige idag. Jag tror det vore olyckligt med en tydligare uppdelning där majoriteten av den urbana befolkningen inte ser sig som en del av naturen, berättar viltanalytikern Fredrik Widemo.

Detta tankesätt genomsyrar även Emil Axells uppfattning kring jakt. Under dagens andra jaktpass står vi tillsammans och blickar ut över skogsmaskinspåret som slingrar sig förbi mellan tallarna. Det är påtagligt hur mycket Emil Axell värnar om jaktens säkerhet, etik och kultur.

– Det finns ett oerhört stort kulturarv kring jakt i Sverige och jag tror att sättet man jagar på i Sverige och Norden är unikt. Man skall vara väldigt mån om att värna om de här gamla värderingarna och den höga jaktetiken som vi faktiskt håller idag, säger Emil Axell.

Emil Axell visar varsamt upp sin bössa, där stocken är gjord av trä och pipan är försedd med en ljuddämpare. Han förklarar att det är viktigt att ha koll på var kamraterna står under passet och visar en app där man kan se varje persons och hunds live-positionering.

– Säkerheten är det allra, allra viktigaste, säger Emil Axell.

Det slår mig att det finns en viss likhet mellan jakt och vissa tv-spel: man möter upp sina polare, planerar utförandet, intar position, säkrar vapnet, och håller varandra uppdaterade via jaktradion eller Discord-kanalen. Båda dessa hobbys bygger på det sociala och ger ett avbrott i vardagen.

– Jakt är en bra paus i plugget, säger Emil Axell.

Som student kan det vara svårt att få tillgång till mark att jaga på. Ofta måste man känna någon som äger mark eller vara med i ett jaktlag, vilket inte är helt enkelt i alla lägen. Konkurrensen kring jakt är hög i Skåne, berättar Emil Axell. Han förklarar att det finns lite, men väldigt bra, mark. Det gör efterfrågan bland jägare hög.

– LAJF hoppas på att få tag på mark i framtiden så att alla kan få jaga tillsammans, både studenter och alumner, säger Emil Axell.

Med en jägarexamen har man rätt att äga och förvara vapen. Vissa har haft sitt vapenskåp i studentrummet medan andra förvarar det i sina föräldrahem. Linnea ser det som en trygghet att äga ett vapen.

– I ett osäkert världsläge finns det i alla fall en trygghet i att man vet hur ett vapen fungerar, säger Linnea.

Ingen av de tre jagande studenterna har stött på negativa kommentarer när de har berättat för andra att det jagar. Tvärtom möts de oftast av positivitet.

– Majoriteten av de jag pratar med är snarare intresserade av att köpa viltkött av mig. Det är ju väldigt trevligt att man kan dela med sig av de här fantastiska råvarorna, säger Emil Axell.

– Folk tycker oftast att det är en häftig grej man ägnar sig åt, men att de själva inte har så mycket kunskap om det, tillägger Stina Ljunggren.

Att kombinera jaktintresset med studierna är inget problem alls, förklarar Emil Axell. Tvärtom kommer man tidigt i säng och får en meditativ stund i skogen.

Stina Ljunggren berättar att många hittar till LAJF sent i sina studier, något hon tycker är synd.

– Jakt har en självklar plats i studentlivet, säger Stina Ljunggren.

– Man kan gå ut på nation en fredag och sedan jaga en söndag, det går utmärkt att kombinera båda två. Det är ett bra sätt att komma ut ur Lundabubblan, understryker Linnea.

Men är jakt verkligen en sport som passar studentbudgeten? Linnea har handlat det allra mesta begagnat och berättar att det går att komma undan med några tusen. Man kan köpa en bössa från en dödsbo till en bra peng hos vissa vapenhandlare, men det går helt klart att spendera mycket pengar. Emil Axell visar oss ammunitionen och tar fram ett skott som kostar 60 kronor.

– Det är lite av en materialsport. The sky is the limit när det kommer till jaktprylar, säger han och skrattar.

– Man ska inte sticka under stolen med att det inte är gratis på något sätt, säger Stina Ljunggren.

Om några veckor skall LAJF jaga älg med sin vänförening Teekkarimetsästäjät (TEME) i Finland. Det är en resa som Stina Ljunggren inte ens kunde drömma om för några år sedan. Emil Axells ultimata jaktresa skulle vara att jaga ren i Norge tillsammans med LAJF.

– Att kunna kombinera en vandring i fantastisk natur med jakt skulle vara fantastiskt, berättar han.

Passet lider mot sitt slut och Emil Axell anser att det varit en bra jakt då vi har haft det trevligt och varit ute i skogen. Magasinen töms och vapnen läggs ned i sina fodral. Trots att inget blev skjutet idag så är inte Stina Ljunggren besviken.

– Man ångrar aldrig ett skott som inte avlossats, säger hon.

Artikeln publicerades först i Lundagård #7 2025.