Hundratusentals involveras när studenter tar saken i egna händer. Det säger något viktigt om det ideella engagemangets roll – och dess potential, skriver Lundagårds politiska krönikör My Pohl.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Du har säkert vid flera tillfällen stött på uppdelningen mellan den privata och offentliga sektorn, eller den något elakare formuleringen ”den närande och tärande sektorn”. I denna verklighetsbeskrivning glöms en tredje, mycket viktig part bort, nämligen den civila sektorn. Utöver vinstdrivande och skattefinansierade verksamheter, görs väldigt mycket viktigt och fint helt frivilligt.
Denna frivilliga sektor fyller en stor funktion i det svenska samhället. Den omfattar bland annat föreningsidrotten med sina dryga tre miljoner medlemmar, alla politiska partier och välgörenhetsorganisationer. Hela studentlivet med nollningar, nationer och kårer är även de möjliga tack vare ideellt arbete. Bara en sådan sak som att världens näst största volontärevent hölls i helgen med 8735 volontärarbetare och ungefär en halv miljon deltagare. Det enda som är större än Lundakarnevalen är de olympiska spelen.
På en helt frivillig grund, ofta med endast en tacksittning som arvode, åstadkommer studenter stordåd och har riktigt kul under tiden. Det vore fantastiskt om detta engagemang kunde kanaliseras till samhället i stort och om studentlivet utgjorde en språngbräda för framtida roller i civilsamhället. Om lundastudenter en långhelg vart fjärde år kan styra upp världens näst största volontärevent, tänk då hur mycket som kan uppnås under alla andra år.
I den politiska debatten försöker politiker på vänsterkanten ibland att likställa samhället med den offentliga sektorn, vilket är att misskreditera den civila. Alla tre sektorer, privat, offentlig och civil, samverkar med varandra och behövs. Frågan är hur stor respektive del ska vara. Ett rimligare förhållningssätt vore att den offentliga sektorn inte ska ägna sig åt sådant som den civila klarar av, eftersom det riskerar att frånta medborgarnas eget ansvar och kväva deras initiativförmåga. Det vore destruktivt, inte minst ur demokratisynpunkt. Medborgarnas möjlighet att organisera sig självständigt, bortom det offentligas kontroll, är viktig. Inte nog med att det är mer hedervärt att frivilligt ställa upp för familj, vänner och lokalsamhälle, det tenderar också att ge goda resultat. ”Kommunalkarneval” – hur kul vore det?
Att studietiden tar slut innebär inte att det ideella engagemanget måste göra det. Det starka samhället byggs av frivilliga gemenskaper, inte genom offentlig styrning. Kanske var du en av dem som gjorde årets karneval möjlig? I sådant fall, håll fast vid ditt engagemang och oavsett om du studerar för att arbeta inom den offentliga eller privata sektorn, se till att vara en del av den civila också.
