Varje år kommer runt 1 400 utbytesstudenter till Lunds universitet.
Fiona Soper från Australien var en av dem.
Det här är hennes halvår i Sverige.
Onsdagen den 16 augusti 13:04
Solen står högt på himlen och det dammar från grusplanen framför AF-borgen. Gula märken i gräset framför fontänen minner om Lundakarnevalen tre månader tidigare.
Dagen innan var Lundagård sommarsömnigt. Nu ljuder engelska, franska, och tyska över parken.
Mentorer i röda universitetströjor pratar i walkie-talkies och minibuss efter minibuss hämtar och lämnar utbytesstudenter. Totalt ska över 900 studenter passera borgen denna Arrival day.
Fiona Soper, 19, från Brisbane i Australien sitter på ett av staken ut mot Lundagård och håller upp handen för att skugga ögonen.
Hon har registrerat sig vid universitetet, fått schema till svenskkursen, köpt biljett till ett Welcome party och fått sin husnyckel. Nu väntar hon bara på transporten som ska ta henne till korridorrummet.
– Det verkar vackert här, säger hon och försöker dölja en gäspning. Flyget gick tidigt från London på morgonen.
Studenterna som samlats framför skylten ”Old fire station” kollar nyfiket på varandra. Vissa börjar småprata.
Under den korta bilfärden mot Gamla brandstationen borta vid Kung Oskars bro tittar de ut genom rutorna.
– Shit det är ju centralt. Varför bor inte jag på här?, säger en av mentorerna avundsjukt.
Snabb avlastning, sedan vänder minibussen och kör tillbaka mot AF-borgen. Sju utbytesstudenter står vilsna kvar på den varma asfalten.
Var går man in någonstans? Fiona rycker i en glasdörr. Låst. En kille provar sin nyckel, den funkar.
Fiona går in, hittar sitt rum direkt till höger. Nedre botten, ett stort välvt fönster.
– Det är större än jag trodde, säger hon.
Tisdagen den 29 augusti 08:55
Det står augusti i kalendern men ett stråk av september anas i morgonluften.
– Det går ganska bra på svenskkursen. Men jag kan inte riktigt släppa att drag betyder ”pull”, säger Fiona och skrattar innan hon går in i borgen.
Det är ekar ödsligt i AF-borgens källarsal. Det är 22 personer i hennes grupp men bara fem personer är närvarande när läraren Eva Borgh önskar god morgon med rejäl artikulation.
”Vilket datum är det idag?”
”Det är den tjugonio”, säger en utbytesstudent tvekande.
”Det är den tjugonionde”, rättar Eva.
Kursen innebär inte bara språkstudier, den är också tänkt att vara en introduktion i det svenska samhället. Eva Borghs falköga upptäcker en postavi på bänken hos en utbytesstudent. Snabbt berättar hon hur posten fungerar i Sverige. Därefter förklarar hon innebörden av begreppet ”långlördag”.
Det är sista dagen på kursen och det betyder examination. Studenterna delas in i grupper och får små lappar med uppgifter. Fionas grupp ska fråga efter vägen till Domkyrkan och efter priser på varor i Saluhallen.
”Är det här examen”, frågar Malte Wock från Tyskland skeptiskt när vi lämnar salen.
Gruppen väntar med frågorna några hundra meter, de vill komma utom synhåll för Domkyrkan innan de frågar om vägen.
Nästa uppgift: Saluhallen. Vi går förbi Socialdemokraternas blå valstuga och den nyöppnade Hemtexaffären i Stadshallen. Framme vid Botulfsplatsen pekar Malte triumferande.
Inne i Saluhallen blir stegen långsammare igen. ”De kommer ju tro att vi är knäppa om vi frågar något och inte köper något sen”, säger han.
Fiona bläddrar nervöst i sitt block framför charkuteridisken. ”Har ni kotlett? Vad kostar kotlett”. Hon antecknar svaret noggrant. Varje svensk siffra följs av några sekunders räknande på fingrar och i huvudet. Etthundratjugoniokronor? Hm, one hundred and twenty nine.
Malte avslutar ”Kan ni göra köttbullar? Av kött?”. Biträdet nickar jakande.
– Var är alla svenska studenter?, undrar Fiona innan vi skiljs åt utanför AF-borgen.
Tisdag 31 oktober 10.15
Det trånga labbet på tredje våningen i Ekologihuset uppe på LTH är upplyst av växtlampor. Fiona gör en skoluppgift med kursaren Pelle Boberg. I plastburkar ligger fröer i olika stadier av grodd och på en annan bänk pumpas luft ner i provrör med vattenväxter.
– Utbildningen här är väldigt annorlunda. Hemma i Australien har vi mycket tentamen och prov, men här är det i stället små projekt varje vecka och hemtentamen. Hemtentamen? På universitetet? Det låter löjligt i en australiensares öron, men på något sätt funkar det faktiskt, säger Fiona och tittar upp från fröerna för en stund.
Hon berättar att hon förundras över den vänliga svenska naturen.
– När man åker ut med universitetet i Australien får man fylla i en massa formulär. ”Ja, jag är medveten om att jag kan bli biten av ormar, spindlar och fästingar.” Till och med när vi går till stranden finns det en massa saker att oroa sig för, hajar, maneter, sting-rockor. Men när vi var på utflykt med skolan till Ringsjön fanns inget att vara rädd för, ingenting var farligt. Det var en underlig känsla, säger hon.
Efter drygt två månader har Lund hunnit bli vardag, även om Fiona inte riktigt vant sig vid all fritid.
– I Australien har alla mina vänner, utan undantag, någon typ av jobb. Jag jobbar extra som servitris och som coach för ett debattlag på gymnasiet. Här har jag inte träffat på en enda student som jobbar extra. Ni svenskar uppfyller mer stereotypen av den festande, ansvarslösa studenten, säger hon.
Ändå har hon anpassat sig relativt snabbt. Hon rabblar vant nationsnamn som vore de synonymer till veckodagarna.
– VG:s onsdagar, Lunds torsdagar, Hallands fredagar och så Östgöta på lördag.
Söndagen den 10 december. 21.15
Mitt i det kala köket på Gamla brandstationen står köksbord, skrivbord och nattduksbord på rad. Man får ta vad har när 30 gäster kommer på middag.
Varje söndag bjuder en utbytesstudent på middag från hemlandet. Ikväll övervakar Kirsty MacFarlane från Skottland oroligt grytor och stekpannor. På menyn står kyckling, linser och whiskysås. Och för de våghalsiga: haggis, som Kirstys mamma skickat över Nordsjön med post.
– Det smakar inte äckligt. Men ändå känner jag för att spy, recenserar James Dicker från Manchester den skotska nationalrätten.
När Lundagårds fotograf presenterar sig höjs ögonbryn.
– From Sweden? Really?
En diskussion utbryter om varför det är så svårt att träffa svenskar.
– Det är synd att vi inte blir utplacerade på svenska korridorer. På nationerna träffar man mest internationella studenter faktiskt. Och de svenskar som är där har ju redan sina kompisgäng, säger Kirsty.
Faddergrupperna då?
– Vissa funkar bättre än andra och har många aktiviteter. Men ändå, det är fortfarande bara två, tre svenskar på 30 utbytesstudenter. Stället där vi har träffat mest svenskar är faktiskt vid kebabaffären när nationerna stängt, säger Fiona.
Men kanske är det svårt för svenska studenter att hänga med i utbytesstudenternas tempo. Kombinationen av få undervisningstimmar och en ofta avslappnad inställning till studierna gör att utbytesstudenterna har oceaner av tid. Det märks i berättelserna i köket. De boende berättar om resor, fester och maskerader. Det senaste temat var djurvärlden och många la ner mycket tid kostymerna. Mest imponerande: en kille utklädd till en gigantisk brännmanet.
Men bland alla historier anas redan ett stänk av vemod i rösten. Redan om en vecka går de första flygen hem från korridoren.
Tisdag den 16 januari 18:07
Det regnar småspik ute, men inne på Brandstationen lyser det i köket. Två killar käkar pasta med pesto och dricker Millenium-öl. På väggen hänger ett klipp från Sydsvenskan på en av killarna. Under stormen Per ställde han sig i en kundvagn, tog ett duschdraperi som segel och surfade Kävlingevägen fram. En ny generation har flyttat in på korridoren.
De senaste dagarna har Fiona bombarderats med frågor som hon själv brottades med för ett halvår sedan. ”Vilken nation ska jag gå med i? Var handlar jag billig mat? Hur bokar man tågbiljetter i Sverige?”.
– När jag kom tillbaka efter jul kändes det direkt i magen. Vi var bara tre stycken kvar. Det var så märkligt tyst, säger Fiona som firade jul hos sin pappa i London.
– Jag trodde inte att det gick att lära känna så här många människor på samma gång på så kort tid. Vi har gjort allt ihop.
Samtidigt som vi pratar har hon börjat plocka ner sitt svenska liv i en stor resväska. Hälften av sakerna skickade hon iväg redan före jul.
På en vägg sitter souvenirer från en lång rad länder. Det senaste halvåret har hon besökt tio länder, inklusive skidsemestern i Österrike som hon planerat för hemresan.
På väggarna i rummet hänger också mind-maps och anteckningar. Morgonen efter har Fiona sitt sista prov.
– Tio poäng, jag har aldrig haft en större tenta. Om jag inte klarar den ryker mitt universitetsstipendium. 25 000 kronor, säger hon men ser inte allt för orolig ut.
Torsdag den 18 januari 09:39
SMHI har lovat snö, men det är plusgrader och sol på Lunds centralstation. Det blev inget vinterland för Fiona under hennes tid i Sverige.
9.39-tåget till Kastrup avgår enligt tidtabell. I resväskan ligger en svensk flagga nedpackad.
Hej då, Sverige!
Foto: Jens Lennartsson
