Halvvägs framme – men långt ifrån redo

- in Krönika/Studentliv

En era av grundkurser är förbi, och det är dags att fatta självständiga beslut. Studentlivskrönikör Andrea Ax Karlsén stressar inför livet efter examen.

Att läsa ett program på universitetet är lite som att laga en soppa. Vi slänger i lite statsvetenskapstentor och ett par ekonomiska grundregler och vips har vi en examen!

Jag har nu över nittio högskolepoäng registrerade på Ladok. Hittills under dessa högskolepoäng har jag aldrig känt stress inför framtiden. Inte ens när faster eller mormor frågar vad jag ska göra med min icke yrkesförberedande utbildning.

– Jaha hjärtat, vad blir du när du är klar då?

Mitt svar har hela tiden med glimten i ögat varit ”arbetslös”.

På ett och ett halvt år nu har jag inte behövt göra några specifika val. Det är det fina med att läsa ett program. Soppan lagar ju mer eller mindre sig själv.

Problemet nu efter halva tiden är att jag måste börja göra val i livet. Med b- och c-kurser kommer även ansvaret att helt plötsligt veta vad jag har lärt mig under dessa högskolepoäng, vad jag fastnat för och vad jag ska rikta in mig på. Vilka ingredienser vill jag slänga i?

Och hur ska jag kunna mäta mig med alla i min närhet som gör så mycket häftigt? Som verkar så himla fokuserade på rätt saker?

Nu har jag börjat känna det där trycket över bröstet. Känslan av att veckorna går, att tentorna blir allt färre. Snart är jag väl där. Med en examen i handen och hela världen framför mig. Ordet ”arbetslös” blinkar likt en sextiotals neonskylt framför mina ögon.

Det jag jobbar mest med nu, vilket känns som en bra början, är i alla fall att försöka sluta jämföra mig med alla omkring mig. Mina vänner och bekanta som skaffar sig fetaste praktikplatsen på migrationsverket. Eller som hittar det häftigaste masteruppsatsämnet och åker till Indien för att skriva.

Det finns så många som färgar mina val och viljor. På gott och ont. För ibland vet jag ju inte vad det är jag tycker är spännande.

Och ibland är ALLT spännande.

I takt med att högskolepoängen flyger förbi har jag dock förstått att jag måste försöka hitta det jag själv tycker är viktigt och intressant, och göra det bästa av situationen.

Javisst, självklart låta vissa personer krydda lite grann också, men främst måste det vara jag som fattar besluten. Till slut kommer jag ju stå där med facit (examen) i hand, utan tryggheten att veta vad jag ska göra nästa termin.

Och ju fler kockar desto sämre soppa.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Varför skulle vi inte hjälpa studenter?

Studenter som vill ha mer rättigheter eller bara må bra provocerar och skälls ut. Varför då? Det undrar studentlivskrönikör Andrea Ax Karlsén.