Lundagård sammanfattar och recenserar karnevalens olika nöjen.
Snabb och klassisk Gustaf III
Spexet Gustaf den tredje går snabbt. Klara stämmor, fina kupletter samt en och
en annan rolig vits förgyller med lätthet en karnevalseftermiddag.
Handlingen är något diffus och karaktärerna, då särskilt Gustaf den tredje som
understundom är riktigt rolig, utmärker sig mer än storyn.
Konung Gustaf den tredjes maskeradbal och slutpunkt utgör bakgrund till detta
tempofyllda, korta spex. Dekoren är sparsmakad och till och med något mindre
fashionabel än både scenkläder och programblad.
Höjdpunkter lyfter väl ambitiös revy
Revyn brukar vara det av karnevalens stora nöjen där förväntningarna är högst
och chanserna att uppnå studentikos stjärnstatus störst. Och nog är revyn
Ordning och Oreda ambitiös. Manus är välskrivet och skådespelarna mycket
duktiga, men det känns ändå som om något saknas. Kanske är det spontanitet, för
det blir sällan riktigt roligt. Med några lysande undantag finns som sketchen om
anställningsintervjun som får många att lämna revyn med skrattkramp i magen.
Latin Kings håller än
Det är knas nere på Smålands nation, pojkarna från Norra Botkyrka är här och
lämnar ingen oberörd. Konserten är slutsåld. Publiken helt galen. Dogge
Doggelito lyckas, med sin otroligt självsäkra attityd, trissa upp publiken
maximalt. HelaSmålands nation lyfter från marken i takt med hits som Blend dom
och Det är knas från senaste albumet Mitt kvarter.
Så börjar Dogge, Dj Sallas och Daddy Boastin köra igång klassiker som Snubben
trodde han var cool och Botkyrka stylee. Jag förflyttas till 1994 och till den
identitessökande fjortis jag var när jag först hörde The latin kings. Då var de
fåniga när de rappade på invandrarsvenska. Nu, nästan 10 år senare, är det inget
skämt. Jag har insett allvaret i deras texter och jag kan inte annat än att
hålla med och le åt textrader som:
Vilsna själar finns tjockt för många i min förort
Dom väljer smala vägen, när dom lever allt för fort
Det e för lätt, att skylla allting på samhället
Men kolla på dig själv, å börja softa ner med gnället
Ikväll har de visat att de fortfarande leder ligan trots konkurrensen från
Petter, Feven, Timbktu ch de andra. The Latin Kings lever sannerligen upp till
sitt namn.
Bättre än tecknat, roligare än Disney
Av oklar anledning skickas Tyra till en faster utan fantasi. Väl där drar
handlingen iväg i rasande takt. In kommer fasterns tjocka väninnas lillgamla son
Leopold, tre sjungande, talande och färgglada pudlar samt några levande möbler.
Att Tyra fyller år är inte något som intresserar hennes faster. Fast med hjälp
av de egocentriska pudlarna, den snälla och fryntlige trädgårdsmästaren, en
flerhundraårig piga och röda dunderbär som stimulerar fantasin avverkas till
slut födelsedagen under festliga former.
Barnevalen är ett av karnevalens mer behjärtansvärda spexikosa projekt. Därtill
var föreställningen överraskande schysst. Handlingen är sagolik och skapar en
fantastisk ram för till exempel Fru Tant att utmärka sig i. Vilket hon gör.
Tyras äventyr hos sin fantasilösa faster i Fru Tant med Dundertårtan var minst
lika kul som Disneytajm på TV.
Mördande underhållning gick hem
”Har du hittat spriten? Jag älskar dig!” utropar den gamla änkan på
Mordkonsttältets scen. I vår föreställning alltså. Där blir Direktören mördad av
Professorn och en man som har varit i Marocko väljer bumerang som mordredskap.
Vi trängs på de fullsatta bänkarna medan skådespelarna improviserar ihop en
historia som innehåller de klassiska deckaringredienserna. Är intrigen inte helt
logisk märks inte det för vi skrattar så mycket. Fler och fler ropar ut
instruktioner till skådespelarna och resultatet blir ännu en unik föreställning.
Just därför har troligen skådespelarna, som kommer från Lunds Nya Studentteater,
minst lika kul som publiken.
Medarrangörer till Mordkonsttältet är Ordkonst. De bidrar bland annat med en
deckarföljetong och tipsrunda med frågor som: Vilken deckare har inte
alkoholproblem, dålig kontakt med sina barn och medelålderskris?
Antagligen ingen, tänker vi och vandrar vidare till nästa tält.
Träffsäker parodi i Moulin Rougestil
Den som inte störs av en romantiserad syn på avdankade prostituerade kunde njuta
av Kabaré Kramers suggestiva framförande.
Den välkomponerade 20-talsdekadensen skiljer sig på ett positivt sätt från många
av de uppsättningar studentsammanhang ofta erbjuder. Numrena är dock något
ojämna med en argentinsk sjökapten på skånskt grönbete som höjdpunkten.
En annan godbit är parodin på det akademiska Lunds dryga bypåvementalitet.
Pop för prinsessan och populasen
800 000 skivköpare och en kronprinsessa kan inte ha fel: Det svänger om E-type.
Sedan genombrottet 1994 har hitsen stått som spön i backen och således har denne
forne juridikstudent en hel drös säkra kort att välja bland när han ger sig ut
på turné. Publikfriare som Set the world on fire och Russian lullaby är
självskrivna på låtlistan.
Dessvärre tappar favoriterna rejält i både tajthet och vigör under
turnépremiären på Lundakarnevalen. Inte blir det bättre av att sånginsatserna
stundtals leder tankarna till ett gäng förfestande gymnasister.
Men det E-type förlorar i musikaliskt framförande tar han igen med charm och
energi. Dessutom blir svänget bättre en bit in i konserten, under This is the way, Back in the loop och extranumret
Campione.
Publiken älskar E-type – trycket längst fram vid scenen är enormt. Och massornas
stöd är väl huvudsaken i den här sortens musik där listorna och dansgolven är de
primära adressaterna. I den genren är det få som slår den hårfagre nollåttan på
fingrarna.
Att sedan föreställningen ibland blir mer än lovligt löjlig, som när en
Buttericks-ekiperad gummidrake kliver in på scenen under Free like a flying
demon, får man förlåta.
Det är trots allt ganska svårt att inte gilla någon som vid 37 års ålder
fortfarande håller pojkrumsdrömmarna vid liv.
Beundransvärt falskt och proffsigt
Showen Sandgatan 2 är tillagad efter ett gammalt gott recept. Sång- och
dialognummer varvas med samtal från sminklogen som är uppbyggd längst bak i
salen. Föreställningen är genomgående proffsig och kröns av några riktigt bra
nummer. Mest minnesvärd är den svartklädda femme fatalens inlevelsefulla sång om
att det är helt ok att sjunga falskt så länge man gör det på tyska – levererad
på det mest talangfullt skärande falska maner.
Sol, satir och dansande tåg
Under karnevalslördagens gassande sol var det dags för karnevalstågets första
färd runt Lunds centrum. Hundratusentals glada karnevalsbesökare hade samlats
för att beskåda tåget.
Tåget är ett av de första inslagen i Lundakarnevalen som har hängt med sedan
1850-talet. Efter att karnevalsgeneral Mats Nilsson med tillhörande ledning
tagit emot folkets jubel i en svart cabriolet följde så 29 olika idealvagnar och
15 studentorkestrar av skiftande karaktär och kvalitet. Vagnarna Dopingideal,
Politikerideal och Federalideal med slagord som ”Salt Fake City”, ”Rosenbar”,
och ”Eurovision Euro-land” kändes som de mest genomtänkta och därmed bästa
bidragen. Med satirisk skärpa lyckades dessa spegla den låt-gå mentalitet som
tycks råda kring i grund och botten tragiska samhällsfenomen. Även Hugo human
factory och Bingoakuten bör tilldelas en stjärna i kanten för sitt sätt att
förena aktuella frågor med humor.
En särställning bland de deltagande vagnarna intog Gaystudenternas vagn med sin
slogan ”Homo, hetro eller bi, samma kärleksmelodi” som till skillnad från de
övriga inte ironiserade över sitt budskap.
Skickliga studentorkestrar, där namn som Alte Kamereren, Bleckhornen och
Bonnkapälle kan nämnas, drunknade tyvärr ofta i vagnarnas högtalare som vrålade
ut E-type och Aqua.
Den studentikosa stämningen sprudlade, dock kunde tåget ha varit mer nyanserat.
Ett lätt sätt hade varit att vidga begreppet humor till att innefatta mer än
lösrumpor och lösbröst. Efter fem-sex vagnar med diskodansande tjejer i bara
underkläder tappar det nakna all sin charm. Det blir fantasilöst och tråkigt,
och man börjar så smått fundera över om detta kännetecknar lundensisk humor.
