Studierektorn Christer Lindberg på socialantropologen har på eget bevåg fått
doktorander att skriva på kontrakt i lagens gråzoner där de avsäger sig alla ekonomiska anspråk på institutionen.
– Det borde räknas till min ”credit” och inte som att jag struntat i doktoranderna, säger Lindberg som nu ansöker om att bli professor.
Christer Lindberg har enligt egen uppgift utfärdat sju till åtta kontrakt sedan
1998. I dessa fick doktorander som finansierar sina forskarstudier själva lova
att: ”…undertecknad kommer inte att i något hänseende att hålla avdelningen för
socialantropologi och/eller sociologiska institutionen ekonomisk ansvarig i
händelse av att det finansiella redogörelsen inte infrias eller förändras”.
Enligt uppgifter till Lundagård trodde några av doktoranderna att de inte skulle
bli antagna till utbildningen om de inte gick med på kraven.
Dokumentet avslutas med: ”Härmed intygas att jag accepterar dessa villkor vid
antagningen till forskarutbildningen vid Lunds universitet.”
I dubbelt syfte
Christer Lindberg säger att han inte tycker att det hela är konstigare än när
man i självdeklarationen garanterar att uppgifterna är korrekta.
– Jag gjorde intyget i dubbelt syfte. Dels för att jag ville försäkra sig om att
de egenfinansierade doktoranderna visste vad de gav sig in på och dels för att
institutionen inte skulle bli ekonomiskt ansvarig ifall uppgifterna i
självfinansieringsplanen var oärliga.
Han säger att han kände sig pressad av att han hade fått i uppdrag att få
rätsida institutionen dåliga ekonomi.
– Då var rättsläget för självfinansierade doktorander dessutom mycket oklart,
hävdar han.
”Kan vara olagliga”
Doktorandkårens vice ordförande, Christian Elmerot, tycker att kontrakten på
socialantropologen är förkastliga och speglar ett tveksamt synsätt på
doktoranders rättigheter.
– Det finns faktiskt ett ekonomiskt ansvar även för de självfinansierade
doktoranderna, säger han.
Högskoleverkets jurist Teresa Edelman dömer också ut kontrakten och tycker att
alla som skrivit på dem kan och bör kasta dem i papperskorgen.
– De kan vara olagliga och är åtminstone inte bindande. En ny bedömning ska
alltid göras om finansieringen fallerar, säger hon.
Teresa Edelman tycker att kontrakten kan ge vilseledande information till de som
skrivit på, vilket kan strida mot förvaltningslagens fjärde paragraf.
– Doktoranderna kan förledas att tro att de inte har rätt att begära hjälp eller
ansöka om studiestöd om finansieringen inte håller, säger hon.
Sökte befordran
Kontrakten har hamnat i offentlighetens ljus när Christer Lindberg nyligen sökte
en befordring till professor. Sune Sunesson, ordförande i lärarförslagsnämnden
och även prodekan för samhällsvetenskapliga fakulteten, varnade då Lindberg i
ett mejl att det fanns stor risk att hans befordran skulle avstyrkas på grund av
kontrakten.
– Kontrakten hänvisade doktoranden till finansiering av typen springschas på
Carlssons Plåt. Fakulteten menar att om en doktorand får problem med
finansieringen ska vi hjälpa doktoranden.
Dialogen är rutin
Sune Sunesson förklarar att han tog kontakt med Christer Lindberg av omtanke för
att inte hans lämplighet i sluttampen skulle fälla honom. En dialog av det här
slaget är rutin, menar han.
– Inget är avgjort än, men jag tror att han skulle ha upplevt det som ett hugg i
ryggen om hankommit så långt att han fått sakkunnigas godkännande och sedan
frågan om lämplighet plötsligt skulle ha kommit upp.
Men Christer Lindberg känner sig både kränkt och dömd på förhand av Sunesson
anklagar honom för att ha utfärdat olagliga ”slavkontrakt”. Därför har han
skickat en skrivelse till lärarförslagsnämnden där han förklarar sina motiv och
hänvisar till ett policydokument från universitetets planeringsenhet som säger
att institutionen inte är ekonomiskt ansvarig för
självfinansieringsdoktoranderna.
Beslutet om befordran kan tidigast vara klart i höst, men processen kommer
sannolikt fortsätta över årsskiftet.
