Efter tio år dras samarbetsorganet Lunds universitets
studentkårer fortfarande med onödiga konflikter.
Nu är det dags att byta fokus och koncentrera sig på
de frågor som verkligen betyder något för studenterna.
Varför har ni så mycket kårpolitik i
tidningen?
Frågan återkommer ständigt.
Och visst, vi skulle kunna strunta i
studentpolitiken. Det är lätt att säga att
studenterna inte bryr sig särskilt mycket
om den – se bara på det låga valdeltagandet
i kårvalen.
Men svaret är att den får vara hur trist
som helst – den är ändå enormt viktig.
Utan engagerade kårpolitiker som lägger
ner sin fritid på att jobba för studenterna
skulle utbildningen vara betydligt sämre.
DEN 17 NOVEMBER firar Lunds universitets
studentkårer, Lus, sitt första stora
jubileum. Tioåringen föddes i samband
med den stora kårreformen 1995, då
jätten Lunds studentkår splittrades upp i
mindre kårer. Syftet var dels att föra kåren
närmare studenterna, dels att möta
universitetet som flyttat ut allt mer makt
till de enskilda fakulteterna. För att ändå
kunna påverka universitetet som helhet
bildade man Lus, som samarbetsorgan
för de olika kårerna.
Det nya systemet medförde att fler studenter
engagerade sig i kårerna och att
utbildningsbevakningen blev betydligt
bättre på fakultetsnivå. Men mot universitetet
tappade studenterna makt.
Fem år senare genomförde Lundagård
en mindre enkät bland dem som var engagerade
när reformen genomdrevs. Vid det
laget ångrade sig de pådrivande bittert.
Vad var problemet?
Jo, i stället för att lägga tid och kraft på
att driva studenternas frågor i Lus ägnade
sig kårerna åt att bråka med varandra. Inte
om sakfrågorna. Utan om hur organisationen
skulle se ut. Skulle de till exempel
anställa två, en eller ingen kanslist alls?
NU ÄR DET TÅRTDAGS igen och Lundagård
har granskat de tio åren som gått.
Det borde vara en spännande historia
om studentinflytande och makt.
Men den är snarare tkårpolitikerna själva sett till.
De har nämligen skrivit en berättelse
som upprepar sig intill fördumning:
Först går alla med i Lus. Inom kort hotar
några med att lämna organisationen,
men ångrar sig. Fast något år senare går de
ur i alla fall. Sedan går de med igen. Men
strax efteråt går en kår ur igen.
I KOMPRIMERAD FORM blir historien obehagligt
tydlig. Och den oroar. Är det här
samma människor som kritiserar universitetets
tröga strukturer?
För även om kårpolitikerna bytts ut finns
konflikterna kvar. I Lunds studentkår var
problemet en statisk partipolitik – här
handlar blocken i stället om vilken kår
man tillhör. Alltför många bryr sig mer
om kårbeteckning än om argument.
I det här numret av Lundagård argumenterar
Lus själva för ett avgiftsfritt
universitet (på sidan 27). På nästa uppslag
föreslår medlemskåren Lundaeko-röttsam. Det har
nomerna att Sverige ska införa avgifter
för studenter från länder utanför EES.
Men det är en sak att diskutera sakfrågor
– det handlar om att komma fram till
den bästa lösningen för studenterna.
En annan att göra organisationsutredning
på organisationsutredning.
DET ÄR INTE RIMLIGT att en organisation
ägnar så mycket tid åt sig själv, speciellt
med tanke på att den får elva kronor per
termin av varje student. Den intressanta
frågan är inte hur organisationen ska se
ut, utan vad som kan göras utifrån omständigheterna.
Det ska inte stickas under stol med att
mycket har blivit bättre under de senaste
fem åren och att vissa konflikter rentav
verkar vara på väg att lösas. Men andra
återstår. Teknologkåren envisas fortfarande
med att stå utanför Lus och någon
lösning är inte i sikte.
I ett samarbetsorgan handlar det inte
om att få sin vilja igenom varje gång,
till varje pris, utan om att lyssna och
kompromissa. För uppdragsgivaren i
Lus är inte den egna kåren eller – värre
– gamla kårordföranden, utan samtliga
studenter vid Lunds universitet.
EFTER TIO ÅR GÅR det inte längre att skylla
på barnsjukdomar. Det har blivit dags
att sluta tjafsa och börja jobba. Och det
är av den här anledningen som du ska
läsa reportaget om Lus på sidan 18-19.
För Lus berör dig. Om historien är fånig
är det nämligen upp till dig att säga: så
här vill jag inte ha det! Det är du som
student som kan göra något åt saken.
Och då ger du också Lus chansen att
komma någonvart tills det är dags att
fylla moppe.
