"Det värsta jag varit med om"

- in Bostad, Studentliv
@Gustaf Eriksson

Några veckor efter att Salomon Abebe övernattat utanför Gamla kirurgen i jakt på bostad gav två av hans kompisar upp och lämnade Lund. Men själv vägrar han sluta kämpa.

– Min dröm hänger på att jag får examen, säger han.

Under de har blivit rätt tomt i korridoren på Partensen, där etiopiske masterstudenten Salomon Abebe bor.

Nästan alla har lämnat Lund för att fira jul på annat håll.

– Jag tror att det bara är en till kvar i korridoren nu. Det känns märkligt. Lund har blivit så tomt, säger han.

Salomon tillhör den koptiskt-ortodoxa kyrkan, som firar jul i början av januari. Han ska tillbringa högtiden i Lund.

– Jag har inte så mycket planer, vi har en tenta om tre veckor. Innan dess ska vi ha läst 1 000 sidor. Men nyår ska jag nog fira med en etiopisk kompis som bor i Malmö, säger han.

”Det kändes hopplöst”

Att det inte händer så mycket i Lund i slutet av december verkar inte bekymra Salomon. I stället berättar han om hur bra han trivs i staden och på universitetet, hur många människor han lärt känna, hur roligt det är att arbeta på nation.

Annat var det i slutet av augusti. Då upplevde en becksvart sensommarnatt i staden som skulle bli hans hem. Tillsammans med sex andra internationella studenter sov Salomon utanför International housing office i Gamla kirurgen för att hamna först i bostadskön.

– Det var det absolut värsta jag varit med om. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna på gatan i Sverige.

Sedan tvekar han. Blir tyst för första gången på länge.

– Det går inte att beskriva hur det kändes. Jag hittar inga ord. Det kändes hopplöst. Jag var desperat och kände mig förråd. Flera gånger övervägde jag att åka hem, säger han.

”Min enda chans”

För två två av Salomons kompisar blev motgångarna för stora. De gav upp Lund och återvände till Etiopien. Men Salomons vilja var för stark. Han vägrade ge sig.

– Jag vill göra internationell karriär. Jag har en master från Etiopien, men den räcker inte, jag måste ha en från ett land som Sverige också. Det här är min enda chans. Min dröm hänger på att jag får examen, säger han.

En vecka efter den där natten utanför Gamla kirurgen fick Salomon ett rum på Parentesen.

Nu ser han tillbaka på en termin som överträffat alla förväntningar.

– Det har varit fantastiskt. Alla säger att det är så svårt att lära känna svenskar, men det tycker inte jag. Det handlar bara om att vara social och öppen. Studierna har gått jättebra, och jag gillar att föreläsarna är så prestigelösa. I fredags åt vi avslutningslunch med vår föreläsare, det hade aldrig hänt i Etiopien.

Pengarna nästan slut

Salomon har tre terminer kvar innan mastern i Applied cultural analysis är i hamn, Trots att bostadssituationen har löst sig hänger efterdyningarna av krisen kvar.

– Jag tvingades bo på vandrarhemmet Tåget i tre veckor. Det blev jättedyrt, och nu vet jag inte hur jag ska få pengarna att räcka nästa termin, säger han.

Salomon tänkte finansiera sitt uppehälle i Sverige med pengar han själv arbetat ihop. Men Etiopiens ekonomi är sluten, och han fick bara ta med sig en begränsad summa pengar till Sverige.

– Jag har pengar i Etiopien, men det är svårt att få dem ut ur landet. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, säger han.

Nu hoppas Salomon att antalet bostäder blir fler i Lund, så att ingen behöver hamna i hans situation.

– Universitetet borde inte ta hit människor utan att kunna ge dem tak över huvudet, säger han.