Girigbukar

- in Novischbloggen

Jag känner mig lite beklämd idag. Det är lite för mycket elände just nu helt enkelt. Inte för mig personligen, men i världen i stort. Jag har gått och upprörts i flera dagar över Nordea och deras girighetsfasoner. Att man kan köpa en lägenhet för 22 miljoner till någon dansk VD så att han ska vilja bo i Stockholm liksom. Jag råkar ju då vara en av dem som tror att om man är en bra chef som verkligen brinner för jobbet så kan man tänka sig att flytta till Stockholm även om det inte är en lägenhet på 250 m2 man ska bo i. Men det är jag det. Sen hur man kan stå och säga att det måste sparas pengar och därför ska 2000 personer kickas? Nej, jag får inte ihop det. Och det är ju inte enda banken heller, SEB har rätt fina bonusprogram för cheferna också och annat smått och gott. Jag är dum i huvudet som har de som bank, inte ett öre i sparränta men de tar rätt bra betalt för sina tjänster. Inte konstigt att de kan fortsätta med sina omoraliska fasoner när folk är så slöa som jag. Men jag ska byta inom kort, det borde ni också göra.  

Sen idag får man höra att Carema låter sina vårdtagare ligga och dö i sina liggsår mer eller mindre medan mellanchefer och högre delar på bonusar och har sig. I N T E O K. Jag vet nu vad jag vill med min utbildning till beteendevetare. Det är att lära människor att det finns något som är finare än pengar som man varken behöver eller förtjänar, och det är att göra något som  i hjärtat känns jäkligt bra. Att veta att man idag har bidragit till att göra den lilla världen till ett ställe där människor  trivs, är trygga och mår bra och där man inte stjäl det som inte är ens att ta.  Man tar inte människors jobb för att någon enstaka ska ha tjockbonusar och bo i ett slott, man tar inte människors sista tid i livet och stoppar den i sängen för att man ska tjäna mer pengar än vad man behöver. Man bara gör inte så och jag är förvånad över att människor fortfarande inte har förstått att  mer pengar är inte vägen till lycka. År 2011. Skärp er och skaffa er en bra självkänsla istället för att trampa på andra.