Dörren till Café Athen står på glänt. Innanför finslipar Lunds yngsta spex på de sista detaljerna. Det är bara dagar kvar till Spegatspexarnas första föreställning någonsin.
– Åååååhh, NU KÖR VI!
Skådespelarna samlas i en klunga och peppar likt ett idrottslag inför en finalmatch.
Cafégolvet är fullt av spexare som syr, tillverkar dekor, stämmer instrument och övar sånger. Mitt i rummet står spexgeneralen och initiativtagaren Erik Nolander och betraktar det han har dragit igång.
– Tanken om att starta ett spex föddes 2010, men det var först i höstas som det verkligen tog fart. Det är ett stort ansvar. Som nytt spex finns det ingen tidigare organisation att luta sig tillbaka på, säger han.
Spegatspexet startade nästan som ett kompisprojekt. De flesta i styrelsen består av folk som står Erik Nolander nära. Men utmärkande är att de har varit skickliga och målinriktade.
– Vi har varit väldigt realistiska på vägen. 
Det tar ett tag innan man får ordning på ekonomi och lokaler, men vi har alltid jobbat på. Jag är asstolt!
Skådespelarna kör ytterligare en repetition. Bissarna, de improviserade sångerna som sjungs om publiken vill höra mer, övas för första gången och de är märkbart svåra att sätta. Titelkaraktären Billy the Kid och hans två medkumpaner läser innantill och bryter ihop av skratt. Improvisation kräver även de sin övning.
I andra änden av rummet sitter Karin Cederberg och Sofia Carlson och syr. De är på flera sätt typiska deltagare i Spegatspexet: De blev uppraggade till spexet uppe på LTH och de har ingen tidigare spexerfarenhet.
– Men jag har sytt kläder förr. Just nu håller vi på med borgmästarinnans klänning. Det har väl tagit en vecka, men nu är vi nästan klara med allt, säger Karin Cederberg.
Dekortjejerna sidan om har lika lite erfarenhet. Men till skillnad från syeriet har de en del grovjobb kvar.
– Vi har jobbat fem kvällar i veckan i en månad. Ändå återstår det att rigga hela natten och få alla saker på plats, säger Karin Lindeberg.
– Aaaannie Oooaaaakleeeey?
Skådespelarna på scen upprepar frasen ett tiotal gånger och spanar ut över publiken. Killen som spelar rollen som Annie Oakley är försvunnen. Han råkade vara på toaletten.
Spexgeneralen Erik Nolander 
visar runt i den lilla konsertsalen på AF-borgens andra våning. Pensionsmyndigheten var här nyss, men resten av veckan tar Spegatspexarna över och riggningen ska just till att börja.
– Den här salen är perfekt. Vi kommer att kunna komma riktigt nära publiken. Men det har varit många övertygande samtal för att få loss den.
Med elefanter som Lunda- och Jesperspexet i samma stad måste man jobba hårt för att synas. De PR-ansvariga har gjort just det för att marknadsföra spexet.
– Lunds spex är väldigt traditionsbundna och det är en utmaning att bryta sig igenom. Vi har jobbat intensivt sedan i julas med att få upp intresset för oss, säger PR-ansvariga Ida Moen Larsson.
I en toalett står ett gäng halvnakna spexare och tvättar av sig sitt smink. Och de sjunger mest hela tiden. Flera har varit med i körer och band förr. Björn Elmers, som utöver sin roll även är spexets ena regissör, är dock ett undantag.
– Men jag har varit aktiv inom teater sedan jag var åtta år. Jag fick idén om Billy the Kid eftersom jag spelade karaktären som en biroll 2002. Dessutom har jag fina barndomsminnen av Lucky Luke.
De flesta av spexets deltagare är födda åren kring 1990. Mycket inspiration i manusskrivandet är hämtat från manusförfattarnas barndomar, med referenser till både tamagotchis och Sailor Moon. Men karaktärerna bygger mycket på skådespelarna själva.
– Skådespelarna påverkade karaktärerna otroligt mycket. När Björn Elmers spelar sin roll, spelar han även sig själv väldigt mycket, säger medregissören Anton Persson.
Skådespelarna vet att mycket jobb återstår innan premiären. Hela morgondagen måste ägnas åt att öva in biss. Men Anton Persson är inte bekymrad längre.
– Jag var orolig i början av förra veckan, men vi har repat mycket under LTH:s omtentavecka. Och med all rekvisita på plats lyfte vi otroligt mycket. Det här kommer att bli skitbra, säger Anton Persson.
