”Studenternas rättighetslista ger en falsk trygghet”

- in Debatt

Du har rättigheter som student, men det är inget som säger att de måste följas. ”Det är något sjukt med studenternas rättighetslista”, tycker Christian Stråhlman, som kräver upprustning av papperstigern innan den hamnar i sopkorgen. Det är något sjukt med studenternas rättighetslista. I tolv år har Lunds universitet haft en samling med riktlinjer för hur studenter ska behandlas av universitetet. Men fortfarande kan lärare och studierektorer bryta mot rättighetslistan utan motivering och utan konsekvenser.

Universitetet har alltid vägrat att göra studenternas rättigheter juridiskt bindande. Istället är rättighetslistan den värsta sortens kompromiss:  En papperstiger. Det är falsk trygghet för studenterna! Studenternas rättighetslista måste göras om.

Den rättighetslista vi har idag är resultatet av ett arbete  som kårerna och universitetet gjorde 2008. Kårerna lyckades dock inte övertala universitetet att göra den bindande. Därför blev det tyvärr inte bättre rättssäkerhet på universitetet. Redan 2009 varnade jag i Lundagård att rättighetslistan kränktes.

Det finns goda skäl att ha regler och principer för utbildningen på Lunds universitet. De ska skydda studenterna från godtyckliga beslut. De ska se till att universitetet tar hänsyn till grupper med särskilda behov. De ska också se till att det finns förutsägbarhet och likvärdighet när studenter går mellan olika delar av universitetet.

Mot detta står argumentet att bindande regler hindrar pedagogisk utveckling. Det är ett viktigt argument och måste tas på allvar. Som exempel kan tas regeln att undervisning inte ska schemaläggas efter klockan 19 och att schema ska finnas en månad innan kursstart. Regeln finns till för att studenter som behöver regelbundna arbetstider, t.ex. föräldrar, ska kunna delta i studier. Själv har jag pluggat kurser i astronomi. Det är klart att det finns ett behov av att schemalägga viss undervisning på natten om man vill se stjärnor. Det regelbrottet måste  kunna accepteras.

Problemet idag är att ingen kontrollerar om undantagen är pedagogiskt motiverade. Det är fritt fram att godtyckligt bryta mot riktlinjerna. Man behöver inte ens meddela studenterna.

Studentkårerna, mig själv inräknad, tänkte fel när vi trodde att samma uppsättning regler kan gälla för varenda kurs på universitetet. Vissa avsteg måste accepteras. Däremot ska studenterna inte acceptera att undantagen blir en ursäkt för universitetet att inte ha några regler alls. För de flesta kurser kan rättighetslistan följas. Det studentkårerna måst e kräva är att undantag från rättighetslistan bara kan ges genom ett formellt beslut, där fakultetsledningar, studenter och lärare får säga sitt.

Universitetet beslutade 2008  att rättighetslistan ska revideras med jämna mellanrum. I år borde det vara dags. Jag hoppas att universitetsledningen och kårerna gemensamt tar tag i möjligheten. Nästa rättighetslista borde bli ett juridiskt bindande dokument, samtidigt som man erkänner att en välinformerad fakultetsstyrelse kan besluta att göra undantag. Det skulle vara ett stort steg framåt för både rättssäkerheten och pedagogiken på Lunds universitet.

Christian Stråhlman