"Vad gör vi när krisen kommer hit?"

Det verkar som om Europas politiker glömt att lära sig av historien. När nedskärningar i högskolesektorn blir en del av framgångsrecepten, står länderna snart med nitlotten. Hoppas inte att Sverige fortsätter på samma väg, skriver Henrik Jonsson.

Krisen har redan nått hit i viss mån. Den gjorde det redan inför höstterminen 2009 när följderna av den USA-baserade finanskrisen med full kraft hade slagit konjunkturen i botten, och påföljande kriser har gjort att den har hållit sig där.

Men lågkonjunktur för arbetsmarknaden innebär som regel högkonjunktur för högskoleväsendet. Det är i perioder av kris som nationer ombildar sin arbetskraft. I varje sådan hittillsvarande kris i modern tid har man gått från lägre nivåer av folklig utbildning till högre. Vi kan titta på agrarsamhällets kollaps, den stora depressionen eller 1970-talets oljekriser. Kristid är tid för investering och nytänk.

Det skrämmande är att den nu brinnande eurokrisen tycks ha en rakt motsatt effekt. I Spanien ökar man avgifterna och skär ner på lokaler och personal. I Grekland skär man med målet att minska ”överspecialisering”, något som är nödvändigt i en avancerad ekonomi. Mitt tidigare universitet i Portugal har åkt på budgetnedskärningar motsvarande 40 procent på tre år.

Jag skulle här kunna lägga mig till med det fluffiga snacket om rätten till högre utbildning, men det är långt ifrån det primära. Makthavare i hela västvärlden måste inse att nedskärningar i utbildningssektorn på sikt kommer att slå mycket hårt mot samtliga inblandade länder. Med stora delar av befolkningar som bara har råd att gå i skolan i sju eller nio år kommer krisländerna slungas raka vägen tillbaka till mitten av 1900-talet.

Kan då samma sak hända i Sverige? Jag befarar det. Det är oklart om frånkopplandet av respiratorn till terminalpatienten Cypern kommer att bli dödsstöten, men eurosamarbetet kommer med all sannolikhet falla inom en snar framtid och Sverige kommer inte stå oberört. Smällen kommer att vara lindrigare för oss, som klokt nog röstade nej till EMU för tio år sedan, men den kommer likväl att kännas.

I Sverige har nedskärningarna hittills varit av ideologisk karaktär. Antalet högskoleplatser och lärosäten minskar. Studieavgiftssystemet för tredjelandsstudenter är igång sedan två år tillbaka. När krisen slår till kommer vägen därför att vara kortare till ytterligare nedskärningar av högskolesektorn och till att vrida klockan bakåt ett antal decennier. Men lär man av historien plöjer man istället ner resurser i utbildning i det läget. Det är det som alltid fört oss framåt.