Vad är väl en weekendresa?

För att lösa klimathotet kan individers val spela större roll än vad många tror. Men är vi verkligen villiga att offra vår bekvämlighet i klimatkrisens namn – och vad händer om vi inte gör det?

Är det verkligen möjligt att bli uttråkad av jordens undergång? Det är den första fråga Naomi Klein ställer sig i filmen This changes everything som handlar om klimatförändringarna och är baserad på hennes bok med samma namn.

Filmen igenom återkommer hon hela tiden till ett faktum som hon menar mer än något annat förklarar varför vi har de miljöproblem vi har i dag – nämligen det faktum att vi alla uppfostrats i tron att det ligger i den mänskliga naturen att vara självisk och sträva efter ständig tillväxt.

När jag hör detta får det mig att tänka på en kväll när jag drack hemvändaröl med barndomskompisar förra julen. Då hamnade jag nästan i ett bråk med en av dem eftersom jag inte höll med henne om att det var rimligt att hon och hennes kille tog sig med flyg för att hälsa på varandra, trots att hon bodde i Norrland och han i Skåne.

Det påminner mig också om när mina kollegor och jag skulle åka till Norge från Sverige men de trots att bussen är billigare och Norge ligger nära väljer att flyga eftersom det trots allt är snabbare och/eller kanske bekvämare. Det får mig att tänka på alla hundratals anledningar människor kan komma på att rabbla upp till att de inte är vegetarianer – och som jag själv rabblar upp till försvar för att jag inte är vegan. Och allra mest får det mig att tänka på det sammanfattande försvaret att ”Det spelar ingen roll om jag förändrar mig, det som behöver ändras är systemet”.

För fastän det är ett synsätt som absolut har sina poänger kan jag inte låta bli att tänka att det faktum att vi människor fortsätter att göra miljöfarliga saker inte beror så mycket på att det skulle vara ett faktum att det ändå inte skulle ha någon effekt för planeten om vi började agera annorlunda.

Det känns någonstans i de skuggigare regionerna av mitt medvetande snarare som att vi bara inte orkar bry oss. Och att vår passivitet underlättas just av det faktum att få i dagens samhälle ifrågasätter om du väljer att agera själviskt eller bemöter skrikande isbjörnar med en gäspning. Samtidigt är det här ju någonting som jag mer gissar än vet.

Så för att ta reda på hur det ligger till med den saken bestämmer jag mig för att leta upp någon som verkligen gått på djupet med frågan om hur mycket det egentligen spelar roll hur individer väljer att agera i miljöfrågan – och vad som skulle kunna förklara att många av oss ändå är så passiva.

En som har skrivit sitt mastersarbete om just denna fråga är Seth Wynes, nyexaminerad forskare i hållbarhet vid Lunds universitet. Sammanfattningsvis menar han att individers val troligen kommer att spela en större roll för klimatets framtid än vad många påstår. Detta, menar han, eftersom många av de lösningar som värderar individers val som en mindre viktig faktor för att kunna möta klimatkrisen också förutsätter att en teknik kommer att fungera som i själva verket är väldigt oprövad.

– IPCC (The Intergorvenmental panel on climate change) ses ju som de stora experterna på detta område. Men majoriteten av deras scenarion där vi ändå håller oss inom en säker temperatur i framtiden förlitar sig på en teknik som handlar om att karva ut och förvara koldioxid.

– Eftersom denna teknik inte prövats på en bred basis menar jag att det är dumt att bara förlita sig på den kommer att fungera. Gör den inte det kommer vi nämligen att vara i ett väldigt dåligt läge, säger Seth Wynes.

Hans tanke är att ett bättre sätt att angripa problemet vore att satsa på att ändra individers levnadssätt. Lyckas man göra det på bred front skulle man nämligen på så sätt kunna se till att planeten håller sig på en säker temperatur, och inte vara beroende av att tekniken som IPCC talar om verkligen fungerar.

Det är dock inte på alla områden som det spelar så stor roll hur individer agerar. Enligt Seth Wynes handlar utmaningen om att se till att göra de förändringar i sitt handlande som är mest effektiva.

– Det verkar till exempel spela en ganska försumbar roll för klimatförändringarna om enskilda individer sopsorterar eller inte. Däremot är det ju bra på andra sätt eftersom det ser till att material återanvänds, säger Seth Wynes.

För att undvika att jordens temperatur höjs till över två grader – vilket troligtvis skulle sända oss in i ett klimatkaos – menar Seth Wynes att det framförallt finns fyra saker som är viktiga att tänka på för individer. Nummer ett är att föda färre barn, nummer två är att äta mindre kött- och mejeriprodukter och nummer tre och fyra är att flyga mindre och att undvika att äga en bil.

Att prata om hur många barn andra ska föda känns både känsligt och svårt men att äta mindre animaliska produkter och åka mindre bil och flyg, det känns ändå som nyårslöften som många av oss ganska lätt borde kunna hålla.

Så varför tar så många fortfarande utan dåligt samvete flyget på spontana weekendresor, skaffar bil som att det vore obligatoriskt och äter animaliska produkter i majoriteten av veckans måltider? Seth Wynes tror dels att vi har strukturer som jobbar emot oss och som vi nästan måste överkomma för att agera miljövänligt.

– Säg till exempel att jag vill undvika att flyga men har ett kontokort som gör att jag samlar poäng varje gång jag flyger. Då kommer jag att ha stora incitament till att ta en större flygresa i slutet av året, säger Seth Wynes.

Vår fortsatta köttkonsumtion tror han mycket kan bero på kulturella vanor.

– Kött ses fortfarande som något manligt, det finns en spridd bild av att man är lite fjollig om man inte äter det. Jag tror faktiskt att det främst är det faktum att det är en så spridd kulturell statusmarkering som gör att inte fler går över till vegetariskt.

I allmänhet tycker Seth Wynes att samhället har lagt fokus på lite fel saker.

– Många ser det som en dödssynd att kasta skräp på gatan medan samma personer knappt reagerar när en kompis till dem tar ett flyg bara över en helg fram och tillbaka till ett annat land. Detta trots att det senare har stor inverkan på klimatet medan individers nedskräpning spelar en försumbar roll.

Men om lösningen som går ut på att förlita sig på teknik var osäker eftersom tekniken är oprövad – är då inte lösningen att förlita sig på att individer förändrar sitt levnadssätt osäker eftersom människor är just bekväma? Är folk i allmänhet verkligen beredda att resa i några fler timmar eller äta mindre animaliska produkter, även om de vet att de därmed gör en insats för klimatet? Jag är skeptisk.

Seth Wynes understryker att hans poäng inte är att ansträngningarna för att stoppa klimathotet bara ska fokusera på individers handlingar. Det finns naturligtvis massa annat som också är viktigt.

– Min poäng är tvärtom att det är dumt att satsa allt på ett enda kort och att om vi ska lösa det här så är det viktigt att inse att vi då måste agera på både en kollektiv och individuell nivå.

Seth Wynes ser dock det som en stor risk att människor kommer att vara just för bekväma för att ändra sig. Han tror att man kanske kan komma åt den problematiken genom att fokusera på att övertyga nyckelpersoner om att ändra sig.

– När studier gjorts på hur man gör för att få folk att ändra sitt beteende till det bättre för miljön har man kunnat konstatera att en metod som man kan kalla ”den goda grannen” varit effektiv. Den går ut på att man får en person i ett område som andra ser upp till att förändra sitt beteende till det bättre. Då anpassar sig ofta andra.

Det är dock tveksamt om denna metod fungerar lika bra vad gäller köttätande och bilresande då undersökningarna ofta gjorts på saker som är lättare att mäta, så som att ändra sin privatkonsumtion av energi.

Seth Wynes menar att det inte är säkert att anpassningen till klimathotet nödvändigtvis kommer behöva betyda att vi måste sänka vår levnadsstandard.

– Det kan bli så att folk som lever i västvärlden kan behålla sin levnadsstandard på bekostnad av alla andra delar av planeten och att strukturer slutligen kommer att tvinga oss till förändring. Men med tanke på vad vi riskerar om den planen inte fungerar så skulle jag säga att det är smartare att inte satsa allt på att det verkligen kommer hända, säger han.

När allt kommer omkring verkar svaret på frågan om det är systemet eller individer som behöver agera för att avvärja klimathotet vara att handling krävs från båda håll. Samt att det ibland är ganska svårt att se var individen börjar och systemet slutar.

Filmen This changes everything marknadsförs i allmänhet mer som en film om system än om människor. Ändå är som sagt det genomgående temat i filmen den självbild som vi människors i allmänhet går omkring med av oss själva som ofrånkomligt själviska. Naomi Klein säger att det var när hon insåg hur mycket det påverkar oss att vi om och om igen matas med denna historia som hon slutade upp med att gäspa åt isbjörnar.

Hon insåg nämligen att saker då borde gå att ändra om man bara berättade en lite annan historia. Och mot slutet av filmen befinner vi oss plötsligt i en sådan, i Tyskland. Ett land vars energi i dag till 30 procent består av förnyelsebar energi samtidigt som arbetslösheten är låg.

Omställningen till förnyelsebar energi har enligt Naomi Klein inte så mycket skett på grund av regeringen, som på grund av att befolkningen i allmänhet först gjorde motstånd mot fossila bränslen och sedan tydligt genom så väl demonstrationer som demokratiska val visade vad de ville ha i stället.

Och fastän det är en mobilisering som känns långt ifrån lätt att få gjord i en handvändning tänker jag efter filmen att det ändå ligger en del i en annan sak som Naomi Klein sa apropå lobbyföretaget Heartland som flashade förbi i filmen. De lägger massor av pengar på att med humor förneka klimatförändringarna och Naomi Klein sa de gör detta eftersom de förstått hur mycket det faktiskt skulle kunna förändra om fler av oss verkligen började ta klimathotet på allvar.

Så kanske handlar när allt kommer omkring utmaningen vad gäller klimatförändringarna faktiskt om att odla förmågan att såväl kunna hålla sig för skratt som gäspningar när det kommer till klimatet. Så att vi på detta sätt kan motstå de som med kortsiktiga ekonomiska motiv försöker framställa jordens undergång som ett ändå ganska sexigt och ofarligt alternativ för oss

De viktigaste valen för att som individ motverka klimatkrisen 

Föda färre barn

Sluta flyga/minska flygåkandet

Sluta åk bil/minska bilåkandet

Sluta äta kött och mejeriprodukter/minska ätandet av kött och mejeriprodukter.

Författare: Virve Ivarsson

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

LUX blåser ut fem ljus

Byggnaden på Helgonavägen 3 huserar fem institutioner där