Mot tentaölen och vidare

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Kan vi alla gå till historien och kan våra stammishak spela in i detta? Denna vecka berättar Eric Sarkar Nilsson om tentaölen som blev till en existentiell kris.

Fyra unga män går bestämt genom den engelska dimman. Deras skratt ekar längs gatorna när sällskapet svänger in mot ett hus med nyputsad skylt. På skylten står det “The White Horse”. “Wow!” utbrister min kursare när vi ser trailern till filmen Tolkien. “Där inne satt J.R.R Tolkien när han skrev Sagan om Ringen. De har allt ett smakfullare studentliv i England” fortsätter han när vi får se pubens traditionella interiör. Jag tittar mot klockan och sedan mot tentasalen. Äntligen stiger siste man i vårt brödraskap ut. Det är tid att trösta oss med en tentaöl.

Vi har inte kommit längre än till gruset utanför universitetshuset när vi stannar för att diskutera var ölen ska drickas. Valet står mellan Ariman och Inferno. Dramatiskt höjer jag armarna och predikar att det inte bara handlar om en enstaka öl, det handlar om vår framtid. Vill vi att det ska göras en film om våra bragder en dag så får vi inte associeras med fel pub. Med fel pub menar jag Inferno.

När jag avslutat min utläggning börjar debatten på allvar. Den ena sidan säger att Inferno har större sortiment. Den andra kontrar med att Inferno aldrig skriver ut hur mycket dryckerna kostar. Att Ariman alltid är fullpackat bemöts med att Ariman är studentlivets motsvarighet till comfort food. Till slut enas vi om att ta en öl på vardera och bestämma oss efteråt vad som blir vår “White Horse”.

Jag sätter mig motsträvigt på Inferno med en pilsner av okänd prisklass. Men i takt med att glasets innehåll töms lugnar jag mig. Min blick vandrar till pubens vägg som är målad efter hur helvetet skildras i Dante Alighieris epos Inferno. Den väggen brukade innan alltid göra mig obekväm, men nu sitter vi i stället och skojar över hur roliga demonernas ansikten ser ut. När vi väl ska resa oss och gå vidare känns det faktiskt vemodigt. Visst, jag föredrar inte stället. Och nej, det är inte lika praktfullt som Tolkiens engelska pub. Men med rätt sällskap går de flesta pubarna an.