Rapport från medelåldern

- in Krönika/Studentliv

Lund svämmar återigen över av nya och gamla studenter. Hanna Nyberg tillhör den senare kategorin och funderar över vad det innebär och varför hennes åldershypokondri har triggats igång.

En termin i Skånes studentstad motsvarar, på samma vis som hundår (läs: Lundår), tio år i livet sett till dåliga levervärden. Med andra ord har jag precis haft en 40-års kris (i form av att jag nästan sadlat om till silversmed) och jag har numer landat i att vara medelålders på universitetet. Efter 120 högskolepoäng tänker jag ”det där går över” när det redan första dagen på den nya kursen kacklas om tentan på rasten. Däremot är min lugna reaktion ett undantagstillstånd – ofta triggas en annan känsla under minglet i pausen mellan föreläsningar: Åldershypokondrin.

Det talas om hur många år det är kvar på utbildningen, huruvida det är tröttsamt att bo i korridor och om man kommer få några jobb efter sina år på universitetet. Under samtalen känner jag, liksom hypokondrikern, efter lite för mycket. Exempelvis betyder tankar som ”Jag har ingen lust att gå på nation”  att den fruktade ålderströttheten har slagit till, en gång för alla (fastän jag aldrig har velat gå på studentnation). Alla tecken på att jag antingen känner mig eller beter mig äldre än min verkliga ålder, förstoras upp ur proportion.

Ungefär lika mycket tid som hypokondrikern ägnar åt att granska sin hälsa tänker jag på hur gammal jag är. Istället för cancer är det känslan av att tiden rinner bort mellan mina fingrar som håller mig vaken om natten. Att fylla 23 kändes normalt till en början, ända tills det nästan kändes som en identitetsförlust att inte längre kunna säga att jag är 19 och få imponerade blickar för att jag lyckats formulera en sammanhållande mening. Numer känner jag hur jag får något besinningslöst i blicken när någon frågar om min eller någon annans ålder, på samma sätt som att det hade varit sjukt att rätt ut fråga hur många man legat med – som att det spelar roll.

Poängen med denna rapport från medelåldern är att jag vill uppmana studenter i Lund att inte lägga vikt vid ålder. Att du har glömt din matlåda för sjuttonde gången i rad betyder inte att du är ett barn. Precis som att det inte betyder att du är en gammal stofil för att du inte vet vad Tik-Tok är för något. Om man börjar leta tecken på det viset drabbas man så småningom av åldershypokondri, likt undertecknad, istället för att njuta av ålderns studenthöst i Lund.

Facebook Comments

You may also like

Studenters hårda arbete ska inte bestraffas

Den student som vill röra sig mot arbetsmarknaden