Studentafton: Den tysta utbildningsrevolutionen

- in Recension

Sverige och det svenska skolsamhället målades i mörka färger under onsdagens Studentafton. Det var ett samtal om segregation, naivitet och sylvass kritik mot hur svensk skolpolitik förts de senaste 30 åren.

En skånsk moderatorröst och smärre tekniska problem inleder decenniets första Studentafton. På scen sitter panellisterna Emma Leijnse, Hamid Zafar och Jonas Vlachos och efter en gedigen presentation av moderatorn Jenny Maria Nilsson, tar de ton.

Samtalet inleds med en kort diskussion om journalisten Emma Leijnses bok Fördel Kvinna. En bok om hur kvinnor tagit över utbildningsväsendet och hur unga män inte klarar grundskolan. En bok om manlig frustration, extremism och utanförskap. Men också ett skolsystem som leder till djup segregation.

Som mångårig rektor på skolor i utanförskapsområden i Göteborg har Hamid Zafar erfarenhet av att vända dåliga skolresultat. På fältet har han sett hur flickor ser skolan som en väg ut från förorten, men inte pojkarna.

– Det finns väldigt hög tillit till skolan som institution i utanförskapsområden. Men det finns oerhört stor segregation och många som misslyckas, säger han.

– Varför agerar inte politikerna när segregationen ökar? undrar moderatorn.

– För att många tjänar på segregationen, och vill ha den kvar, säger nationalekonomen Jonas Vlachos.

– När segregationen väl börjat blir incitamenten att fortsätta segregera sig större. Det blir politiskt omöjligt att ta bort möjligheten till segregation, alltså det fria skolvalet, säger han.

Hamid Zafar håller med. Han talar om hycklande politiker, som säger sig vilja minska segregationen men i praktiken ökar den.

– Vi har fått etiska enklaver i storstäderna, och det har ingen velat prata om. 90 procent av de nyanlända kom till tio procent av de reda hårt ansatta förortsskolorna, säger han på klingande göteborgska.

Från vänster: journalisten Emma Leijnse, nationalekonomen Jonas Vlachos, rektorn Hamid Zafar. Foto: Nina Morby.

Samtalet om ett skolsystem som, till skillnad från andra länders, inte minskar segregationen utan snarare ökar den, fortsätter:

– Det är helt uppenbart självförstärkande. På 90-talet funderade ingen på vilket skol-upptagningsområde som ett bostadsområde tillhörde. I dag är det högt på agendan. Det ser varje mäklare, menar Jonas Vlachos.

Ökad medvetenhet bland föräldrar, ökar segregationen. Och vice versa. Samhällsnytta står emot individens önskemål.

Panellisterna hänvisar till diverse OECD-rapporter och utredningar om hur Sverige ska komma till bukt med skolsegregationen. Evidens finns, menar de, men i en välvillig naivitet har politikerna inte förstått digniteten av det system de har skapat.

– Vad gör politikerna, kan de inte läsa? säger en frustrerad Emma Leijsne.

– Vi har ett naivt system. I OECD:s rapport från år 1992 varnade man den svenska regeringen för att införa de planerade marknadsreformerna. Man frågade varför man tror att reformerna skulle fungera. Någon från regeringen svarade att det svenska folket inte skulle tolerera att ha en segregerad skola. Se hur det gick, säger Hamid Zafar.

År 2019 gick drygt 15 procent av eleverna ut grundskolan med ofullständiga betyg och saknad behörighet till gymnasiet. I flera utanförskapsområden var siffran omkring 60 procent. Det är, menar Jonas Vlachos, bland annat en konsekvens av en godtyckligt satt gräns för underkänt, som sorterar bort alltför många människor.

– Vi måste ta bort F-gränsen, menar han.

Emma Leijsne håller med. Underkänt innebär försenat inträde på arbetsmarknaden och ett lidande, inte bara för de som hamnar utanför arbetsmarknaden, utan också ekonomiska kostnader för samhället som måste försörja utanförskapet.

– Men vi har också alldeles för lite särskilt stöd i tidiga åldrar, säger hon och tar upp Finland som ett föregångsexempel.

Kritiken mot den förda skolpolitiken haglar från scen. Men även förslag på lösningar – förändra skolornas antagningssystem, inför lotteri, slopa F-gränsen, inskränk möjligheten att starta skolor, låt staten bestämma var lärare ska arbeta. Det är bara några av förslagen.

– Ingenting av detta gör politikerna. De vill inte ens diskutera det, säger Emma Leijsne.

– Varför gör inte forskare och vetenskapssamhälle sina röster hörda i debatten? undrar någon i publiken.

– För att skolan har blivit kommersiell och marknadsanpassad, man har tappat den akademiska sfären, tror moderatorn.

– För att skolan har politiserats. Det är obehagligt att som forskare gå in i debatten, menar Jonas Vlachos.

– För att skolan har juridifierats. Lärarna har förlorat sin auktoritet, självförtroende och underordnats politiker, säger Hamid Zafar.

– Kommer segregationen bli ett jättelikt problem? undrar moderatorn.

Det är tyst en stund.

– Ja. Och det är dags att radikaliseras, säger Hamid Zafar och syftar på reformeringen av skolsystemet.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Det etablerade behöver kritiseras

I dagens diskussion om humanioras roll i samhället