Varför är vi så rädda för att tänka?

- in Ledare

Lundagårds redaktör Nina Morby kan inte sova, och undrar hur flykten från tystnaden påverkar den unga generationens kontakt med sitt medvetande.

Ligger i sängen och räknar andetagen. Ett blir två. Två blir tresiffrigt. När natten når sin vargtimme och sömnen ännu lyser med sin frånvaro erkänner jag mig besegrad, och bestämmer mig för att göra det mest naturliga för ett barn av min tid: Jag laddar ner en meditationsapp.

Det är jag inte ensam om. Calm, en av de större apparna för meditation och mindfulness, har laddats ned över 52 miljoner gånger världen över. Idén att fungera som ett plåster till mobilberoendets symptom må vara ironisk, men icke desto mindre lukrativ. Med tanke på att svenskar i åldrarna 16-25 surfar i snitt 40 timmar per vecka, enligt uppgifter från stiftelsen Svenskarna och internet, är det kanske inte så konstigt att vi blir stressade, får ångest och svårt att koncentrera oss.

Att öka vårt mobilberoende i samma utandning som vi försöker minska detsamma, är måhända vad som lämnar en mekanisk eftersmak i munnen.

I en annan del av internet läser jag en artikel skriven av Kristofer Ahlström (DN 13/9 2019), i vilken han uppmärksammar vår tids längtan efter största möjliga tystnad, och frånvaron av densamma. Längtan efter tystnad? tänker jag i samma sekund som meditationsappen uppmanar mig att känna mina fötter. Är det inte snarare precis vad vi försöker fly från?

Sedan de smarta skärmarnas lansering möjliggjort obegränsad vistelse i något av internets alla rum verkar lockelsen att befinna sig i den riktiga världen skrämmande liten. Till och med när det är dags att sova. I tider av brinnande skogar och höjd medeltemperatur är jag den första att erkänna att verkligheten kan kännas otäck. Men tanken på att vi systematiskt ersätter ljudet av våra egna andetag med bruset av en Netflix-serie och rösterna av en podcast är likväl obehaglig för den sömnlöse.

Om att tänka är att finnas, som filosofen René Decartes menade, kan jag inte annat än undra hur min generations medvetande påverkas av att ständigt försöka fly från att tillbringa tid med oss själva, utan närvaron av cyberrymdens distraktionsmoment. Vad händer med oss, när våra egna tankar blivit en kollektiv akilleshäl?

Svaret finns kanske på andra sidan om teknologins och nattens vargtimme. Tills vidare väljer jag att stänga av min meditationsapp, och somna till ett ovanligt ljud för ett barn av min tid: ljudet av största möjliga tystnad.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Utflykter på cykelavstånd

Stannar du i Lund i sommar? Vill du