Nostalgi beskrivs som en bitterljuv känsla av att längta efter det förgångna. Nina Morby har grävt djupare i ordets innebörd, och dess betydelse för Lunds studentliv.
I begynnelsen fanns nuet. Därefter kom längtan efter dået; en saknad efter det förgångna, det som utgör en kontrast till ögonblicket.
I sin bok Nostalgia (2001) beskriver idéhistorikern Karin Johannisson nostalgi som en längtanskänsla som förutsätter en bestämd relation mellan det som är och det som varit. En känsla i två skepnader: antingen ljuv och tillfredsställande eller i form av ett falskt drömmande efter den tid som flytt.
Ordet nostalgi myntades år 1678 i en avhandling av läkarstudenten Johannes Hofer, och kom därefter att betraktas som en medicinsk diagnos förknippad med melankoli, klaustrofobi och ångest, vilket framförallt drabbade unga soldater i utländsk legotjänst. Per Johnsson är psykolog och forskar om kopplingen mellan psykisk och kroppslig hälsa vid Lunds universitet, han förklarar:
– De unga männen var inte förberedda på att flytta hemifrån när de skulle göra militärtjänst, de mer eller mindre föll ihop. De hade ingen kraft, i dag hade man kallat det för utmattningssyndrom. I vissa fall såg man att en del låg kvar i utdragssoffan när de kommit hem och kom aldrig därifrån. Att skiljas från familjen blev så fruktansvärt.
I mitten av 1900-talet slutar man tala om nostalgi som en medicinsk diagnos, och känslotillståndet får allt mer positiva konnotationer. Under samma sekel börjar begreppet missbrukas av nationalistiska rörelser som ett retoriskt verktyg. Tydligast blir det i nazisternas propaganda under andra världskriget. Men även i modern tid.
– Jag vill inte hänga ut något politiskt parti, men det finns ju ett som använder sig av nostalgi. Även Amerikas president är extrem på att använda nostalgi, i ”make America great again”, påminner “again” om att USA har varit stort en gång i tiden och kan bli det igen, säger Per Johnsson.
Det i litteraturen mest kända exemplet på nostalgi gestaltades 1913 av Marcel Proust, som beskriver hur smaken och doften av en madeleinekaka doppad lindblomste skickar honom på en mental resa tillbaka till sin koltålder i På spaning efter den tid som flytt.
– I vår hjärna har lukter en mycket speciell plats. Man talar om modaliteter, alltså smak, känsel, hörsel, lukt och syn. Lukt är den enda modalitet som går direkt till amygdala, vilket är det ställe i hjärnan där vi har vårt rädslocentra. En god lukt kan därför trösta. Barn som vaknar mitt i natten ska ha sin favoritfrukt liggande bredvid sängen. När de vaknar, vilket nästan alltid är i rädsla, ska de ta frukten och lukta på den. Då tröstar det rädslosystemet, så kan de somna sen, säger Per Johnsson.
I Lund märks nostalgin framförallt genom de ständigt återkommande traditionerna: Rektorsuppvaktningen på första maj, Lundakarnevalen och Gustav II Adolfs bal. Det repetitiva utgör ett fundament för det studentikosa.
– Det ingår en tradition i Lund. Jag tror definitivt att det är mycket positivt. De flesta har inga problem att lämna det, även om det är innebär en viss sorg. Det finns många som odlar nostalgi här. Vissa fester, baler, promoveringar, det ena och det femte, inger en trygghet som skapar en ram åt saker och ting som gör att man lättare kan uppfinna saker, säger Per Johnsson.
Han förklarar att han tror att nostalgin spelar stor roll för vår benägenhet att bevara studentikosa traditioner.
– Man gör ofta på samma sätt på de här festerna. Jag har själv varit på en del promoveringar, och det är exakt samma sak. Människor som har varit där mycket är helt trygga i det här, det är skönt och trevligt. Det väcker något positivt.
Den varma känslan vi kan omges av när vi tänker tillbaka på vårt förflutna riskerar dock springa ur en modifierad spegling av verkligheten. Att tilldela våra minnen ett finare skimmer är vanligt förekommande för den som känner nostalgi. Karin Johannisson beskriver det som att den nostalgiske “förfalskar historien, spänner en duk av känslosamhet och grumliga synvillor över förflutenheten.”
Per Johnsson menar att vi sällan ser på våra minnen med nyktra ögon.
– Våra minnen är inte objektiva, vilket särskilt gäller för vår första kärleksrelation. Minnen som att hålla handen med någon i högstadiet tenderar vi att försköna. Varför vi gör det finns det inga bra svar på.
Alldeles oavsett vilka känslor nostalgin frambringar beskrivs den i dag mest rättvist som bitterljuv: lika delar skön som smärtsam. En hågkomst om att känslorna har en historia. Om inte annat påminner den om vikten av att tillvarata det vi har precis framför oss.
