Under ett moment på läkarprogrammet där studenterna förväntas ta av sig kläderna och undersöka varandra har infekterade diskussioner blossat upp och mynnat ut i frågan: Vad är man som läkarstudent skyldig att göra för sin utbildning?
– Jag har haft väldigt mycket ångest inför just övningarna där man klär av sig. Ångesten kan komma flera veckor innan.
En student, som vi kallar Kim, läser vid läkarprogrammet i Lund. Vi talas vid med anledning av en diskussion med flera år på nacken. Den har resulterat i klagomål till både kursansvariga och kursledning, och till smutskastning mellan studenterna.
Diskussionen bottnar i ett moment under temat Professionell utveckling, närmare bestämt den så kallade kliniska undersökningsmetodiken, där studenterna ska lära sig att utföra kroppsundersökningar på varandra. För vissa av dessa undersökningar förutsätts studenterna ta av sig på delar av kroppen. Enligt Jenny Lindberg, temaansvarig för Professionell utveckling, handlar det som mest om att visa sig i sporttopp och sportshorts.
Samtidigt som flera studenter slår vakt om möjligheten att undersöka båda könen, menar andra att man bör könsuppdela undersökningsmetodiken. Ett fåtal studenter vill därtill kunna välja vilka som ska få undersöka ens kropp. Diskussionerna har mynnat ut i en större fråga: vad har man som individ för rätt att bestämma över sin kropp, och vad är man som läkarstudent skyldig att delta i för att få en fullbordad undervisning?
Det var inte sansade diskussioner, utan väldigt mycket smutskastning.
Vilma Antonov är studentrepresentant för ledningsgruppen för preklin inom programnämnden för läkarprogrammet, där hon läser sin femte termin. Hon berättar att diskussionerna kring könsuppdelning för hennes årskull började under andra terminen. Efter förfrågan bland några få studenter om könsuppdelad undersökningsmetodik väljer kursledningen att införa könsseparata grupper på plats. Vilma Antonov, liksom majoriteten av hennes klasskamrater, tyckte att det är problematisk ur utbildningssynpunkt.
– Män och kvinnor ser väldigt annorlunda ut. Det är exempelvis mycket enklare att göra vissa undersökningar på killar än på tjejer, säger hon.
De reagerar genom att prata med kursansvarig som lovar att föra diskussionen vidare på högre programnivå. Senare på terminen, under ett så kallat terminsråd, deltar Vilma Antonov tillsammans med några andra studenter där de påpekar att delar av undersökningsmetodiken fortsatt att ske med könsseparata grupper. De får till svar att frågan planeras att tas upp på högsta instans, med tanke på diskrimineringsproblematiken. Därefter förlorar Vilma Antonov insyn i frågan, men könsuppdelningen fortsätter.
– Vissa studenter har aldrig fått öva på det andra könet under dessa fem terminer, och nästa termin ska vi gå ut och vara på klinik och träffa riktiga patienter. Det blir väldigt konstigt, säger hon.
Som studentrepresentant får hon veta att frågan tagits upp med kårerna, som satt sig emot kravet att man ska behöva kunna genomföra konsultationsmetodik på både kvinnor och män så länge särskilda omständighet inte gäller.
– Kårerna ska representera studenterna men i detta fall verkar det som att de tycker signifikant annorlunda än studenterna, då undrar man om de har det mandatet. Jag tror att man måste hitta en lösning där man förklarar premisserna som utbildningen kommer genomföras efter, exempelvis att man vid konsultationsmetodik måste kunna palpera motsatt kön, när man söker in till läkarprogrammet. Jag tycker att det är jätteviktigt att man får öva på alla, säger Vilma Antonov.
Medicinska föreningen menar att de inte har varit drivande i frågan om att ha en könsuppdelad undersökningsmetodik, utan endast rätten att som student få neka till att bli undersökt i fall då det riskerar bli integritetskränkande och orsaka psykiskt och fysiskt obehag. ”…det är en stor skillnad på att undersöka en annan student och att bli undersökt. Vi anser att det är otroligt viktigt att kunna undersöka olika kroppar då det är en viktig aspekt av läkaryrket. Däremot anser vi att man inte kan tvinga våra studenter att bli undersökta av ovan redan nämnda anledningar.”, förtydligar ordförande Ebba Wallström i ett mejl till Lundagård.
Vilma Antonov tror att en stor del av problematiken ligger i avvägningen mellan vem man ska riskera att utsätta för obehag, i värsta fall diskriminering.
– Antingen främjar man könsdiskrimineringen vilket vissa av oss hävdar att det är när man delar upp klassen efter kön, eller så negligerar man önskemål efter religion och privata skäl hos vissa studenter, säger hon.
Hon ser brister i hur fakulteten valt att bemöta studenternas önskemål.
– Det är självklart ingen som tycker att en person som varit utsatt för ett sexualbrott eller våldshandling ska bli övad på av en kille, det är inte det som är problemet. Det som snarare har hänt är att det finns en liten grupp studenter som har problem med att visa sina kroppar eller bli övade på bland andra studenter av annat kön, och sen en stor majoritet som inte har det. Då är min personliga åsikt att fakulteten måste sätta upp krav för giltiga skäl att få specialiserad undervisning, möta de studenter som uppfyller dem, utan att det går ut över resterande, säger Vilma Antonov.
För läkarstudenten Kim bottnar obehaget i samband med undersökningsmetodiken inte i att visa sig för ett specifikt kön, utan i att inte kunna välja vilka medstudenter som ska närvara och utföra undersökningarna. Kim har ärr på olika delar av kroppen och vill ogärna visa upp sig inför andra. Under ett tillfälle under sin utbildning blir Kim tvungen att visa delar av kroppen där ärren är extra tydliga.
– Jag satt hela tiden och tänkte på vad jag skulle svara om någon frågade vad ärren var för något. Jag kunde inte fokusera på undersökningsmetodiken under tiden. Jag är inte bekväm med att gå ut framför så många och snacka med dem om vad jag har gått igenom.
Kim berättar om en stark ångest inför att klä av sig framför sina medstudenter, som ibland börjat flera veckor innan undersökningstillfället.
– Under de veckor då man måste klä av sig har jag inte presterat så bra i plugget. Jag har skippat föreläsningar och mått dåligt psykiskt.
En annan student, som vi kan kalla Ellen, beskriver hur diskussionerna om könsuppdelning i hennes klass kunde urarta under lektionstimmarna:
– Det var inte sansade diskussioner, utan väldigt mycket smutskastning.
Ellen är positiv till könsuppdelningen, men förstår att det är ett komplext problem.
– För att få en korrekt utbildning och utvecklas så mycket som möjligt så måste man lära sig att undersöka både män och kvinnor. Jag förstår att det är ett problem om ingen vill bli undersökt, men det är inte där vi är i dag, utan det handlar om några få som inte känner sig bekväma med att bli tagna på, säger hon.
Enligt Jenny Lindberg har frågan om könsuppdelad undersökningsmetodik varit under lupp under flera år, även om det i de flesta fall bara varit enstaka studenter som inte velat klä av sig inför andra medstudenter.
– Oftast har det rört sig om kulturella eller religiösa skäl där studenterna inte velat visa sig för det motsatta könet, men även studenter som av medicinska skäl, som exempelvis eksem, inte velat klä av sig inför andra medstudenter.
Jenny Lindberg menar att det är svårt att orientera mellan starka övertygelser hos vissa läkarstudenter. Å ena sidan rätten att få undersöka alla typer av kroppar, å andra sidan en övertygelse om att man inte ska behöva blotta sig inför någon man inte vill.
Ett problem i sammanhanget, som flera läkarstudenter har beskrivit, är att studenter inte informeras om att de förväntas klä av sig och låta sig bli undersökta, och undersöka andra, innan de påbörjar sina läkarstudier. Med anledning av detta lät Jenny Lindberg tillsammans med övriga programansvariga formulera ett förslag till en skrivelse i utbildningsplanen för läkarprogrammet. I förslaget yrkar de på att studenter förväntas vara iklädda sportshorts och sporttopp eller liknande, och delta i kliniska undersökningar gällande armar, ben, huvud-hals, rygg, buk samt bröstkorg (hjärta och lungor, inte byst/bröst). De menar att en student ska kunna beviljas undantag för att bli undersökt avseende vissa delar av kroppen om det finns medicinska skäl för detta, vilket i så fall ska styrkas med läkarintyg. Enligt Jenny Lindberg kan ett sådant inbegripa exempelvis eksem, men även ångest kopplat till kroppen eller till att studenten har varit utsatt för något. Vidare föreslås följande gällande läkarprogrammet: ”Läkarprofessionen förutsätter samarbetsförmåga med alla människor. Som student får man därför inte:
– vägra att samarbeta med, undersöka eller bli undersökt av någon särskild student eller grupp av studenter.
– vägra att bli handledd eller bedömd av någon särskild lärare eller grupp av lärare.
– vägra att möta och/eller undersöka någon särskild patient eller grupp av patienter.
En vägran gör att studenten blir underkänd på aktuellt moment.”
Förslaget tas upp till Grundutbildningsnämnden (GUN), tidigt våren 2019. Men med anledning av oenighet bland deltagarna på mötet i GUN, kan förslaget inte antas och implementeras därför inte i utbildningsplanen för läkarprogrammet.
Bemötandet från kursledningen har varit att först dela upp grupperna efter kön på plats i undervisningssalarna i de fall då starka önskemål funnits, för att nu gå över till blandade grupper och slopa könsuppdelningen. Jenny Lindberg betonar att hänsyn kommer tas till studenters önskemål även fortsättningsvis. I framtiden hoppas hon dock på att könsuppdelningens vara eller icke-vara följer en mer allmängiltig linje.
– Vi (ledningen, reds anm.) hade föredragit om det hade kunnat råda någon slags generell princip som är känd för studenterna från början, så att det inte blir så mycket lokala avvikelser på plats. Det kan i så fall drabba de studenter som inte vill vara i könsuppdelade grupper.
Att det är av agörande betydelse att studenterna under början av sin utbildnig undersöker båda könen håller inte Jenny Lindberg med om.
– Det är en fördel om man undersökt så många som möjligt innan man kommer ut på klinik, men det är inte av avgörande betydelse just på grundnivå.
Kim och Ellen heter egentligen något annat.
