Lundagård, mitt Lundagård

- in Ledare

Nu tar det här kulturkonservativa aset sitt pack och drar. 

Vår tid har blivit snabb på att kritisera. Kanske för att det är enkelt, och går snabbt, att kritisera någon med datorskärmen som sköld. Att kritisera är i grund och botten någonting konstruktivt, som vi på Lundagård välkomnar. När allt kommer omkring är vi ganska duktiga på att kritisera missförhållanden vi också.

Men ifrågasättandet av våra publicistiska beslut, journalistiska tillvägagångssätt och nu senast val av språk är inte bara förnedrande.  Ofta är kritiken opåkallad.

Senast på ett valting ifrågasatte en kåraktiv varför vi inte har fler artiklar på engelska – trots att vi har engelska texter på webben varje vecka, och i regel minst en artikel i varje nummer. Det hade personen känt till om den hade gjort sin efterforskning.

Vi befinner oss vid ett svenskt universitet där majoriteten av undervisningen sker på svenska och majoriteten av studenterna också har svenska som sitt modersmål. Att byta ut Lundagårds språk från svenska till engelska skulle vara drastiskt, och exkluderande på sitt sätt.

Jag är på intet sätt emot globalisering eller internationalisering – däremot värnar jag det svenska språket och traditionen Lundagård, som har varit en kulturinstitution sedan 101 år tillbaka i tiden.

Det här är min sista ledare för tidningen och med detta vill jag tacka Lundagård, och dess kritiker. Ni håller det hela intressant.

Mitt varmaste tack går till mina kära medredaktörer. Om våra kritiker håller det intressant, så är det vi som håller igång. Tillsammans med er har jag känt mig trygg och kreativ nog att tackla alla utmaningar som det innebär att driva en studenttidning.

Jag vill också hälsa välkomna de tre nya redaktörerna Viktor Wallén, Theodor Vareman och Alexandra Roslund. Ni har himlen och helvetet framför er. Min magkänsla säger mig att ni kommer att göra ett riktigt bra och värdigt arbete på Lundagård. Ta med er de orden. Man drunknar inte i dem.

Temat för numret är dekadens: någonting som vi har saknat det senaste året. Kommer det att bli mer eller mindre av den varan när vi är vaccinerade? Hur hade man sex förr i tiden? Och finns det en särskild Lundahumor? Allt detta, och mycket mer, finns att läsa i den 36-sidiga tidning som markerar slutet för min tvåårsperiod på Lundagård.

Till våra läsare – ha en riktigt fin, vild och minnesvärd sommar. Vi ses!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.