– Det här är en utbildningspolitisk krönika, åsikterna som framställs är skribentens egna –
Med den nya Utlänningslagen lämnas utländska doktorander i Sverige inför en osäker framtid. Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Staffan Samuelsson ifrågasätter varför migrationslagen inte innehåller undantag för doktoranderna.
Senaste åren har migrationsfrågan gått som en röd tråd genom nästan alla politikområden, och under 2021 var det dags för denna långkörare att även nå politiken kring högre utbildning. Skärpningarna i Utlänningslagen som trädde i kraft i somras var ett hårt slag mot de utländska doktorander som forskar i Sverige.
Försörjningskravet som tillkom kräver att man måste uppvisa en anställning som är minst 18 månader för att få stanna i Sverige. Detta är som utländsk doktorand svårt att uppfylla efter examen, då de oftast får kortare anställningar. De nya reglerna kan alltså leda till att en stor andel av de utländska doktoranderna måste lämna Sverige när de disputerat. Något som i längden kan hota Sveriges ställning som kunskapsnation.
Det är många som berörs av förändringen. Här i Lund är en majoritet av doktoranderna inom de naturvetenskapliga och tekniska ämnena utomeuropeiska, och siffrorna vid andra lärosäten är liknande. Sammantaget uppskattas att så många som 2000–5000 av Sveriges 17 000 doktorander kan komma att påverkas. Det är en betydande del, och det riskerar alltså att ske ett oerhört stort kompetenstapp om dessa försvinner på grund av de nya reglerna.
Detta kompetenstapp kommer leda till att den forskning som bedrivs inom akademien blir sämre. Det kommer även påverka oss studenter då utländska doktorander undervisar mycket och bidrar till grundutbildningarna. Också näringslivets utveckling kan drabbas, eftersom utländska doktorander ofta spelar en viktig roll i många företags forskning och innovation.
För att inte tala om vilket slöseri med skattepengar detta är; universiteten spenderar stora mängder skattepengar på en forskare som sedan inte kan använda sina kunskaper i Sverige.
Ironiskt nog talas det på regeringsnivå gott om internationalisering av akademien, och i den forskningsproposition som lades fram för ett år sedan uttrycks det att ”fler utländska doktorander bör stanna i Sverige”. Menar man allvar med det kan ett första steg vara att undanta dem från de strängare migrationsreglerna.
