Under Lundakarnevalens första dag var den folkkäre artisten Måns Zelmerlöw en del av Stora scenens line-up. Klockan 19 klev han på och Lundagårds Victoria Källström blir motvilligt förtrollad.
del covers, bland annat
”Gangsta’s Paradise”.
Foto: Johan Larsson
Jag ska vara helt ärlig – för när en recension skrivs är det fördelaktigt om skribenten i fråga antar en opartisk position. Inför att alla svenska mammors ögonsten, Måns Zelmerlöw, eller som de säger – Mums-Måns – skulle uppträda tänkte jag först inte att detta skulle vara ett problem.
Visserligen stod jag som 9-åring i publiken och fangirlade när han uppträdde på Högdalens centrums 50-årsjubileum – det är dock över ett decennium sedan. Men när Lundagård inför karnevalen kontaktade hans presskontakt för en intervju blev vi ghostade. Kanske hade han bara mycket att göra, tänkte jag. Det tar såklart mycket tid att upprätthålla den kvinnliga medelålders-styrkans förälskelse.
Bestört blev jag däremot när jag såg att han inte bara skulle medverka i karnevalsradion utan även Sydsvenskan. Det var med tungt hjärta jag gick förbi radions bur och såg honom sitta där inne: han som bokstavligen left me on read.
Men, men! En recension skulle ju detta vara – inte ett utkast ur min dagbok. Åter till scenen.
Hela vägen från Universitetshuset till AF-borgen är det folk som vill se Mums-Måns live. De är i alla möjliga åldrar. I folkvimlet längst fram står en pappa med barnvagn. När klockan slagit tio över sju börjar händer klappas och halsar skrika efter Måns. Till slut tändes scenbelysningen i en blå kulör och rökmaskinerna sattes på. Fram hoppar Zelmerlöw iklädd ett lapptäcke av jeanstyger och alltför vita converse.
Jag vet att jag inte är Måns Zelmerlöw, men om jag var det så skulle jag inte ha valt ”What You Were Made For” som öppningslåt. Lundakarnevalen ska vara folklig men majoriteten av de deltagande är studenter och jag tror inga andra än mammor och 9-åringar lyssnat på hans nya musik. När han sjungit färdig ger han sig på att charma publiken:
– Hej, älskade Lund! Förlåt att jag var sen. Det var en stilig, klädsam akademisk kvart, säger Måns Zelmerlöw följt av publikens skratt
Sen tar Mums-Måns upp gitarren men det dröjer ytterligare ett antal låtar innan jag överhuvudtaget känner igen en: ”Fire in the Rain”.
Måns Zelmerlöw ler från öra till öra genom hela konserten. ”Så där glad kan man inte vara”, kommer jag på mig själv med att tänka. Samtidigt kisar han sensuellt med ögonen, knyter nävarna i luften och utbrister ”min hemstad Lund!”
Foto: Johan Larsson
Utöver ”What You Were Made For” spelar han en ytterligare en ny singel – ”Midsummer Love”. Han beskriver den som ”glad 80-talspop” men det är det sista jag skulle kalla den. Det låter snarare som alla andra svenska smörsångare – David Lindgren, Eric Saade, Anton Ewald och så vidare.
80-talspop, blandat med gangsterrap, blir det dock senare i vad Måns kallar ”ett schizofrent barndomsmedley med mina och pappas favoriter.” Det var minst sagt en intressant upplevelse att höra Måns Zelmerlöw rappa fram ”Gangsta’s Paradise”.
Mot slutet kommer det vi alla väntat på: ”Cara Mia”. Mums-Måns ställer sig på högtalarna och stora färgglada ballonger kastas ut över publikhavet. Sluta på topp sägs att man ska göra, men för min del hade den en timmes väntan dessförinnan kunnat skippas.
Slutligen vill jag bara säga: Måns, Mums-Måns, you had me at Högdalens centrums 50-årsjubileum. You lost me när du vägrade svara på mina mejl. Ännu lite mer när du rappade. Men så sjöng du Cara Mia – och allt var förlåtet.
