Under lördagskvällen var det Felicia Takmans tur att inta Stora scen för att sjunga ut om hjärtesorg, HLR-hångel och om att hata sina ex inför en entusiastisk publik.
Foto: Saber Malmgren
Det var en jublande publik som mötte popartisten Felicia Takman när hon klev upp på Lundakarnevalens stora scen för att köra sitt set under lördagskvällen. Energin var hög, både bland folkmassan som glatt klappade med till alla låtar, och uppe på scenen.
Felicia Takman jämförs ofta med Veronica Maggio, och har seglat upp som ett självklart namn på Sveriges popscen. Debuterade gjorde hon under pandemiåret 2020 med EP:n ”Hatar att förlora”, och det märks att hon har längtat efter att få spela live. På scenen är hon peppig och har under hela spelningen bra kontakt med sin publik, som till stor del består av uppeggade tonåringar. Särskilt exalterad blir besökarna när Felicia Takman sjunger hitlåten “Dunka dumma hjärta dunka” som släpptes som singel 2020.
Musiken är medryckande och texterna är lätta att sjunga med i, likväl upplever jag en monotoni i setet. De flesta låtar är påfallande lika varandra – efter 20 minuter känns det som att jag har hört samma låt tre gånger. Monotonin finns också i låttexterna, som framförallt kretsar kring olycklig kärlek och sena efterfester i filmisk Stockholmsromantik. Ett koncept som säljer, men som känns gjort.
Min personliga favoritakt på spelningen är en poppig cover på den klassiska Kent-låten ”Musik non stop”. Jag och resten av publiken dansar med. Till sin helhet levererade Felicia Takman en bra spelning och framförde sitt set med eftertryck. Dessutom är det är alltid fint att se en artist som verkar ha lika kul som sin publik.
