Lundakonstnären som avskydde sin hemstad

- in Historisk tillbakablick

”Jag blir sjuk blott jag tänker på att återvända till den otäckaste av alla ruttna dypölar, Lund…” skrev konstnären Carl Fredrik Hill. Han är hyllad som en av Sveriges största landskapsmålare, men dog innan hans livsverk uppmärksammades.

I Lund, den 31 maj 1849, föddes Carl Fredrik Hill, en av de för svenska konsthistorien mest betydelsefulla landskapsmålarna. Där han växte upp på skomakargatan 17 ligger nu ett rödbrunt tegelhus med gröna balkonger, men vid hörnet mellan Skomakaregatan och Killansgata står linden, i vars skugga konstnären kunde ligga i timmar under sin barndoms heta sommardagar, fortfarande kvar.

Än idag fortsätter Hill att påverka den samtida nordiska konsten. På Malmö konstmuseum kan man för tillfället besöka utställningen ”Tal R och Mamma Andersson – Om Hill”. Tal R och Mamma Andersson är två av samtidens mest uppmärksammade nordiska konstnärer och på utställningen visas verk de baserat på teckningarna Hill producerade under sjukdomstiden. Teckningarna ger uttryck för en feberdrömsliknande känsla av att verkligheten förlorat sin normala form och i dem kan man urskilja element som kom att utmärka senare konstnärliga strömningar såsom surrealismen. Det var dock inte förrän ett tag efter hans död som han uppmärksammades på riktigt och då främst för landskapsmålningarna han gjorde innan sjukdomstiden. Idag finns det dock även ett stort intresse för hans sjukdomskonst.

Carl Fredrik Hill

+

Född: 31 maj 1849, Lund.
Död: 22 februari 1911, Lund
Konstnärsskap: Oljemåleri, med landskap som motiv.
Aktuell: ”Tal R och Mamma Andersson – Runtom Hill” på Malmö konstmuseum 6 maj – 1 oktober 2023.

Tristess tycks ha präglat Hills ungdomsår. På Katedralskolan var det nästan enbart teckning som intresserade honom och året på Lunds universitet, där den auktoritära fadern tvingade honom att gå, ansåg han vara slöseri med tid. Hans avsky för hemstaden djupnade efter han lämnat den för att äntligen plugga på Konstakademien i Stockholm. ”Jag blir sjuk blott jag tänker på att återvända till den otäckaste av alla ruttna dypölar, Lund…” skrev han i ett brev från 1872.

Han fick sitt psykiska sammanbrott i Paris, dit han flyttade efter Stockholm, och fördes till ett sjukhus av sina vänner, plågad av vanföreställningar och hörselhallucinationer. Tyvärr blev Hill tvungen att spendera sina sista tjugoåtta år i barndomshemmet i Lund på grund av sin psykiska sjukdom.

De tidigare målningarna är inspirerade av det franska landskapsmåleriet och har en koloristisk prägel hämtad från den romantiska traditionen. De avbildar de franska landskapen i bland annat Barbizon, Montigny och Bois-le-Roi. Hills originalitet beror delvis på att han var en av de första målarna i Norden som tog intryck av den samtida konsten i Frankrike.

Under sin sjukdomstid målade han fyra teckningar om dagen. Han fick två papper på förmiddagen och två på eftermiddagen. Dessa teckningar är väsensskilda från hans tidigare konst. Många av dem föreställer märkliga varelser av nästan mytologisk karaktär och vissa har en stark sexuell prägel. De sexuella inslagen fann hans omhändertagare opassande och kunde resultera i tillrättavisningar. Emellanåt hände det att han släppte ner teckningar från sitt fönster och lät dem falla ner på gatan.

Till skillnad från den värld som skildras i hans teckningar och som speglar det     kaos som rådde i hans själsliv, var tillvaron i barndomshemmet utåt sett mycket stillsam. Han gick upp samma tid varje dag. När det var fint väder kunde han vara ute i trädgården och spela krocket eller vila. Han följde med på familjens ǻrliga resor till Köpenhamn där de bland annat tittade på konst och gick på konserter.

En av anledningarna till att Hills konstnärskap är av så stort intresse är just på grund av dess drastiska utveckling och hur denna utveckling speglar hans inre liv. De två delarna av hans konstnärskap kan nästan ses som en dikotomi där landskapsmålningarna ger uttryck för en yttre värld som fortfarande följer verklighetens regler, medan man i sjukdomsteckningarna finner en förvrängd, introvert värld där fantasins kaotiska krafter styr.

Han dog 61 år gammal som ett resultat av en förkylning. Sorgligt nog hann han inte få se sina verk uppskattas till den grad de förtjänar, men som tur var såg man så småningom det konstnärliga värdet i dem. Han ligger begravd på Östra Kyrkogården i Lund.