Inom kristendomen finns en paradox: vilodagen ska helgas, men lathet fördömas. Lundagårds Erik Odinger Jansson utforskar lättjans skiftande betydelse i den kristna historien.
Inom den katolska traditionen är lättja en av de sju dödssynderna, men även inom den lutherska och reformerta traditionen anses det förkastligt. Resonemanget som ligger bakom denna uppfattning är att lättja leder till andra syndfulla handlingar.
Gör man sig skyldig till lättja innebär det att man är oföretagsam och likgiltig inför sin omvärld och sina medmänniskor, vilket i sin tur innebär att man inte är benägen att handla moraliskt korrekt. Till exempel bryr man sig inte om de som behöver hjälp. Lättja leder alltså till att lidandet i världen ökar. Eftersom det gör en mindre benägen att skaffa sig ny kunskap utgör det även ett hot mot visdom och kunskapsutvecklingen.
I dag kanske vi tänker på lättja som enbart ett slags tillstånd av lathet, men historiskt sett är det mer mångfacetterat än så. Som kristen synd har lättja sitt ursprung hos de tidigaste kristna munkarna, som levde under 300- och 400-talet. De gav sig ut i öknen, huvudsakligen i Egypten, för att leva ett asketiskt liv som skulle tillåta dem att komma närmare Jesus. Genom kontemplationer kring detta liv och den kamp mot olika frestelser det innebar, växte idén om dödssynder fram.
Evagrius Ponticus gjorde en lista med åtta frestelser. Den mest ödesdigra av dessa var den han kallade för “middagsdemonen”: lättja, eller acedia, som det heter på latin. Han beskrev det som ett slags rastlöst tillstånd där munken tröttnat på det asketiska livet: ”The demon of acedia – also called the noonday demon – is the one that causes the most trouble of all. … he instills in the heart of the monk a hatred for the place, a hatred for his very life itself, a hatred for manual work.”
Under medeltiden var lättja ett tudelat begrepp. Å ena sidan betraktade man det som ett inre tillstånd av spirituell torka, å andra sidan som ett yttre tillstånd av lathet i förhållande till sina religiösa plikter. Den ena aspekten berörde alltså en viss typ av mentalt tillstånd medan den andra aspekten berörde externt beteende. Skrifterna om lättja från 1000-talet fokuserar främst på den externa aspekten medan de från 1100-talet fokuserar främst på den mentala.
Först var idén om lättja och de andra dödssynderna begränsad till munkarnas och tänkarnas sfär. Detta förändrades dock när det fjärde laterankonciliet hölls 1215. Konciliet beslutade om ett biktkrav för församlingsmedlemmarna och yrkade på fler predikningar för prästerna. Den ökade informationsspridningen från präster till församlingsmedlemmar gjorde att idén om dödssynderna fick ökad spridning. Bestämmelserna resulterade i att man började producera stora mängder botböcker och liknande litteratur. Flera av botböckerna var centrerade kring listor med synder. Den stora produktionen ledde till att allmänheten fick kännedom om dödssynderna och därmed också lättja.
Under 1400- och 1500-talet förlorade idén om dödssynderna och lättja den stora betydelse de haft tidigare. Delvis var detta ett resultat av protestantismens framväxt. Till skillnad från katolicismen har inte protestantismen en klart avgränsad lista med dödssynder. Lättja började även associeras mer med enbart lathet.
Man ville bekräfta för sig själv att man var utvald av Gud.
Denna förändring i betoning berodde delvis på att protestantismen lade stor vikt vid arbete, vilket gjorde lathet till ett stort bekymmer. Både Martin Luther och Jean Calvin (den reformerta kristendomens grundare) var mycket negativt inställda till sådana som inte arbetade. Luther var till exempel av uppfattningen att lösdrivare antingen skulle landsförvisas eller tvingas arbeta.
Denna negativa inställning vara relaterad till den protestantiska kallelseläran. Luther menade att Guds skapande av världen är ständigt pågående och att alla människor är kallade av Gud till att hjälpa honom i skapandet. Detta gör vi genom arbetet. Inom den reformerta kristendomen tror man att det är på förhand bestämt av Gud huruvida man kommer komma till himmelriket. Ett tecken på att man är en av de utvalda är att man når framgång i livet: det visar att man är omtyckt av Gud.
Sociologen Max Weber skrev om den reformerta kristendomens höga arbetsmoral i sitt klassiska verk Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1904-1905). Weber menade att den protestantiska etiken, särskilt den kalvinistiska grenen, hade en stark påverkan på utvecklingen av kapitalismen. För honom blev detta ett uttryck för kapitalismens utbredning i västvärlden snarare än något gudomligt. Hans resonemang var att man började sträva efter att nå ekonomisk framgång eftersom man ville bekräfta för sig själv att man var utvald av Gud. På så sätt blev den ekonomiska framgången ett ideal.
För att skapa en smula kontrast till den negativa inställningen kristendomen haft till allt vad lättja innebär och har inneburit, ska det påpekas att det även är viktigt med vilan inom kristendomen. Ett av de tio budorden är just att man ska komma ihåg vilodagen och hålla den helig.
Grundtanken är att man ska vila på sjunde dagen varje vecka eftersom Gud vilade från sitt skapande av världen på sjunde dagen. För de flesta kristna är vilodagen även starkt associerad med Jesu uppståndelse. Med vissa undantag är det generellt söndagen som är vilodagen för kristna och detta har att göra med att Jesus återuppstod på veckans första dag, vilket inte var måndagen, utan söndagen, både inom judendomen och kristendomen.
Vilodagen är alltså en mycket viktig dag för kristna. Jag frågade Josefine Andersson, präst i Lunds domkyrka, vad hon tyckte att gränsen mellan lättja och vila gick. Hon menade att vilan övergår i lättja när vilans effekter och risker börjar gå ut över andra människor och omvärlden.
Den förståelse vi har av lättja i dag, åtminstone i Sverige, tycks ligga ganska nära den protestantiska förståelsen av lättja. När vi tänker på lättja associerar vi det förmodligen främst med en lat person som på grund av sin lathet inte vill bidra till sin familj eller samhället.
De olika uppfattningar som man hade av begreppet innan protestantismen uppstod är gissningsvis ganska främmande för oss. Den spirituella aspekten tycks vara så gott som bortsuddad. Kanske har vi i dag en mindre komplicerad relation till lättjan. En relation som inte sträcker sig fullt lika långt bortom det världsliga som den gjorde för historiens kristna.
————————-
Bilderna i artikeln är alla hämtade från nederlänska Rijksmuesums hemsida och används i enlighet med deras regler och tillstånd.
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nr. 5 2023.
