Drömmen om Europa

Den 6-9 juni går Europa till val. Nya representanter till de 720 stolarna i Europaparlamentet ska väljas och över hela kontinenten bedrivs valkampanjer och debatter. Men vad sker egentligen längst in i EU-maskinen? Lundagårds Isak Aho Nyman åkte ner till händelsernas centrum, Bryssel, för att verkligen komma EU inpå skinnet.

Från sitt kontor längst upp i den brutalistiska byggnaden på 30 Square de Meeûs sitter Torbjörn Haak och ser ut över en lummig park. Sedan 2019 är han en av Sveriges tre EU-ambassadörer och vice myndighetschef för den svenska ständiga representationen till den Europeiska unionen, eller ”reppen” som den kallas i folkmun. 

–  Jag drivs fortfarande av den entusiasm jag kände i november 1989 när jag satt högst upp i Universitetshuset i Lund och skulle läsa skatterätt, och samtidigt föll Berlinmuren, säger han. 

Entusiasmen har hållit i sig. Sedan han började arbeta på Utrikesdepartementet 1994 har tjänsterna avlöst varandra och Torbjörn Haak har hunnit arbeta på ambassader runt om i Europa samt handskats med EU på alla upptänkliga nivåer. 

Kom och jobba här en vecka så får du se på gnistor.

– Det underbara med paradigmskiften är att man inte riktigt förutser dem. Så var det med Berlinmurens fall. Det var ingen som riktigt såg det komma åren dessförinnan. Det präglar fortfarande Europa på något sätt – den stora förändringen. Vi är inte färdiga med utvidgningen av EU till exempel. Det är en följd av den utvecklingen, säger Torbjörn Haak. 

Torbjörn Haak är på toppen av stegen in i den oändligt komplexa maskin som är EU. Jag är nere i Bryssel för att träffa honom och för att försöka komma underfund med vad det är som lockar hos en stad som för många svenskar primärt är synonymt med gråa män i ännu gråare mötesrum. 

– Ja, kom och jobba här en vecka så får du se på gnistor, säger Torbjörn Haak som svar på fördomen att EU-politiken är torr och tråkig. 

– Gnistorna i det här jobbet kommer när man jobbar med en konkret förhandlingsfråga som behandlar en svår samhällsfråga och hur man hittar lösningar på det som kan tillfredsställa en väldigt stor majoritet av medlemsstaterna. Man måste titta till höger och till vänster och se var man befinner sig och driva en förhandling. Fantastiskt! utbrister Torbjörn Haak. 

Gnistor till trots är Torbjörn Haak till syvende och sist en företrädare för Sveriges regering, något som innebär att hans egen åsikt och hans egna reflektioner får sättas åt sidan till förmån för den linje som regeringen vill driva gentemot EU. 

Jag har varit med om många regeringsskiften, varje gång så ändras politiken.

– Jag är inte mer än en människa, jag har åsikter om det mesta. Men jag har en världsbild grundad i en demokratis funktionssätt och hur den är uppbyggd. Mitt uppdrag är att på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt nå fram till det resultat som min uppdragsgivare vill att jag ska fullfölja. 

– Jag har varit med om många regeringsskiften, varje gång så ändras politiken. Man kan ha vant sig vid att hantera en politisk åsikt som efter ett val ändras. Men om man uppfattar det som svårt eller som en utmaning, då kanske man har fel jobb. 

Efter 30 år i utlandstjänst för Sveriges räkning har Torbjörn Haak lärt sig hur rollen som representant fungerar. Kanske har han också hittat till rätt plats. Där han sitter på Place de Meeûs, mitt i Bryssel, omges han av en avsevärd mängd personer med liknande intressen och uppdrag som det han själv ägnat ett helt yrkesliv åt.

Byggt av praktikanter 

Lite snabba fakta om Bryssel, Belgiens officiella och EU:s inofficiella huvudstad. Staden huserar över 1,2 miljoner invånare varav knappt 200 000 i stadskärnan. Av de här 200 000 arbetar 32 000 administrativt inom EU-kommissionen. Olika källor uppskattar att mellan 50 000 och 70 000 till på något sätt arbetar i anslutning till andra EU-institutioner eller lobbyverksamheter med inriktning på EU:s lagstiftning. 

Längs med paradgator ligger ambassader och representationer granne med världsföretag. Men till skillnad från diplomatkvarteren i Stockholm eller det banktäta city-området i London upplevs Bryssel aldrig dött. Mellan skyskraporna trängs parker och små grönområden. Diplomater och skolklasser sitter på samma cafén och bröliga gymnasieungdomar smygröker framför parlamentsbyggnaderna vid Place du Luxembourg.

Utöver alla statligt och privat anställda finns också de obetalda, men minst lika viktiga: Praktikanterna. Rebecka Fjellström delar sin praktik mellan Region Skåne och Lärosäten Syd, som för enkelhetens skull också delar kontor. 

– Jag känner ibland att Bryssel byggs upp lite av praktikanterna. Till exempel de svenska regionskontoren. Det finns elva stats- och regionskontor som alla har praktikanter, säger Rebecka Fjellström. 

I EU-sammanhanget är en aktör som Region Skåne liten, med ett fåtal anställda och praktikanter som håller igång kontoret. Detta gör att samarbetet och relationerna mellan aktörer vars intressen överensstämmer med Skånes blir extra viktigt. 

Om vi ska ta någon ställning så blir det oftast att man driver på dem där hemma.

– Till exempel finns det något som heter Svereg, som är de olika svenska regionerna. Ibland inom den gruppen blir det att man går ihop och tar en gemensam ställning inom vissa frågor för att påverka policyutvecklingen åt ett håll som kan gynna alla, berättar Rebecka Fjellström. 

I arbetet på Region Skåne blir kommunikationen också avgörande, både för att få igenom sina vilja och för att rapportera tillbaka till Sverige kring vad som sker nere på kontinenten. Trots samlingar som SveReg kan vägarna till att påverka faktiskt policyarbete vara långa. 

– Om vi ska ta någon ställning så blir det oftast att man driver på dem där hemma. Att man berättar för ansvariga politiker om vad det är som sker och uppmanar dem att ta ställning i någon fråga. Där blir det också viktigt att förklara att man kan påverka ett beslut nu men inte senare. 

Som praktikant befinner sig Rebecka Fjellström mitt i politik som bedrivs både på lokal och europeisk nivå. Men samtidigt finns det likheter mellan hennes tillvaro i Bryssel och hennes bakgrund som pol.kand-student i Lund. 

– Jag tycker ibland att det liknar att göra ett utbyte. Man träffar så mycket människor, folk vill hitta på saker. Vi har besökt parlamentet, kommissionen, europeiska rådet, träffat lite
olika meppar. Så det är väldigt inspirerande. Man träffar mycket intressanta människor och många som arbetar här är också väldigt intresserade av oss praktikanter, säger hon.

Jag tror det är svårt att lära sig om hur det funkar här om man inte är på plats.

Världen runt omkring det politiska arbetet i Bryssel har väl definierade gränser, där en bestämd och specifik mängd personer rör sig. Precis som vissa delar av studentlivet har sina egna ord och uttryck finns motsvarande språkbruk kring EU-politiken. Kanske vanligast är ”mepp”, en försvenskning av förkortningen MEP, Member of the European Parliament eller EU-parlamentariker. Men det är inte bara specifika ord som markerar särställningen som Bryssel har. 

– Men jag tror det är svårt att lära sig om hur det funkar här om man inte är på plats. Men det är mycket oskrivna regler, man säger ofta att
”the exception is the rule” här. Och för oss har det blivit så himla självklart, man är mitt uppe i den här världen. Det kallas ju för brysselbubblan, säger Rebecka Fjellström.

Svårt att komma till tals

Även som utomstående känner man tydligt av bubblan som Rebecka Fjellström pratar om. I vissa kvarter är det svårt att hitta en enda kontorslokal vars verksamhet inte på något sätt har att göra med EU. Den byggnad som Region Skånes kontor ligger i heter Nordic House och huserar även andra svenska regionkontor tillika regionkontor från Norge. 

Trots att de svenska regionkontoren, som utgör Svereg, inte har någon direkt kontakt med EU:s lagstiftande instanser så representerar de ändå tydligt svenska intressen. Det finns dock gott om organisationer i brysselbubblan som har helt andra intressen, målsättningar och utgångspunkter. 

Ett stenkast från Nordic House, i ett modernt co-working space med björkpanel på väggarna och soffor i grälla färger ligger huvudkontoret för ESU: European Student Union. ESU:s syfte är att lyfta studenternas röst när EU lagstiftar, trots att de inte representerar något av de 27 medlemsländerna. Tanguy Guibert är vice ordförande för ESU sedan knappt ett år tillbaka. 

– Att ta upp problem och trycka på obekväma punkter är nog en ganska bra sammanfattning av mitt engagemang i hela rörelsen. Jag var jättejobbig mot alla skolor jag gått i och är det nog fortfarande, säger Tanguy Guibert och skrattar till.

Även om folk kommer från olika länder så påverkas alla mycket av hur brysselbubblan fungerar.

I enkla ordalag är ESU ett råd som samlar representanter från EU:s medlemsländer för att driva gemensamma frågor. I detalj är samspelet mell-
an den nationella och den internationella nivå, som Tanguy Guibert och hans kollegor verkar på i Bryssel, desto mer komplex och snårig. 

– Alla organisationer har sin egen struktur som grundar sig i hur det politiska landskapet ser ut i deras hemland. Så i Frankrike har vi till exempel ett väldigt presidentbaserat system där en enda person bär på mycket makt, medan i flera länder i östra Europa har man ett mer parlamentariskt system.

Det Tanguy Guibert och resten av ESU har i uppdrag är att utgöra en stark röst för alla de studenter de representerar och utveckla gemensamma linjer och positioner utifrån de många olika system som deras medlemmar driver och verkar i. 

– Även om folk kommer från olika länder så påverkas alla mycket av hur brysselbubblan fungerar, så mycket blir ändå ganska likt till slut. Samtidigt ställs vi hela tiden inför kulturella skillnader som gör att vi uppfattar saker på helt olika sätt, säger Tanguy Guibert. 

– Sen är alla diskussioner också bundna till vilken nivå de förs på, det påverkar hur man ser på relationerna mellan de som diskuterar otroligt mycket. Något som verkar väldigt formellt kanske inte är det alls och vice versa, utan mycket bygger hela tiden på personliga relationer mellan de som är inblandade; det är det som avgör om du kan föra fram din position eller inte.

Folk respekterar vår röst och värderar vår åsikt högt i många frågor.

Tanguy Guibert förklarar att makten som ESU har i mångt och mycket är en slags mjuk makt. Eftersom EU i sig inte har jurisdiktion att påverka individuella universitet eller specifika länders lagstiftningar kan ESU inte lägga press på den typen av processer. Det man kan påverka är till exempel hur mycket pengar som ska läggas på Erasmus+-samarbetet, eller hur man ska säkra en viss standard på alla europeiska universitet. Här har ESU en stark röst, menar Tanguy Guibert, eftersom man ofta är den enda i rummet som specifikt ser till studenternas intressen.

 – Folk respekterar vår röst och värderar vår åsikt högt i många frågor, vi har många allierade och vi har lyckats göra stora förändringar. Vi har i 20 års tid arbetat med att göra utbildning mer inkluderande och att få politikerna att prioritera studenters sociala rättigheter och nu har vi lyckats få det till att bli en prioritet på agendan, menar Tanguy Guibert.

Många av de frågor som Tanguy Guibert och ESU driver sker i andra diskussionsforum än de centrala EU-institutionerna. Han menar att det är en sak att driva en fråga inom ramarna för Bolognaprocessen än gentemot exempelvis EU-kommissionen.

Bolognaprocessen är ett samarbete mellan 47 länder som syftar till att säkra utbildningskvaliteten inom Europa och påverkar bland annat hur många studietimmar som krävs för en viss examen. I Sverige märks processen bland annat genom att en termin numera innehåller 30 högskolepoäng (hp), till skillnad från tidigare då en termin i stället innehöll 20 hp. 

– Det är svårare att smyga in en diskussionspunkt som vi vill föra i kommissionen eftersom dagordningen sätts utefter andra riktlinjer. I Bolognaförhandlingarna sitter vi alla kring samma bord och det är mycket enklare att smyga in ett förslag eller lägga fram sin position, säger Tanguy Guibert.

I mitten av bubblan

Ville man vara dramatisk skulle man kunna säga att det är uppe vid Place Schuman som brysselbubblans epicentrum ligger. Här finns EU-kommissionens huvudkontor i det gigantiska Berlaymonthuset. Mitt emot huserar det Europeiska rådet i två nästan lika imponernade byggnader. Ett stenkast bort finns också centra för andra stora EU-institutioner. 

Innanför väggarna på de här husen fattas beslut som formar samhällen och statsmaskineri för en hel kontinent. På ett kafé precis i mitten av det hela har jag stämt möte med Ebba Behre. Hon gör praktik på svenska reppen och har på så sätt fått en insyn bakom kulisserna i maktens korridorer.

– Jag får vara med i förhandlingsrummet och deltar i möten med Utrikes– och Försvarsdepartementet när de pratar ihop sig om typ: ”Hur är Sveriges handlingslinje?” Då sitter jag med och tar  anteckningar under förhandlingarna och hjälper till att skriva rapport som ska komma in senast 24 timmar efter mötet.

Ebba Behre visar runt inuti den monumentala Justus Lipsius-byggnaden som rymmer Europeiska rådet. Utifrån överskuggas den av Berlaymonts räfflade stålfasad och upplevs nästan större från insidan. Vad vi än går förbi inne i rådsbyggnaden ser man små grupper sitta och samtala, antingen i mötesrum eller fåtöljer utspridda runtom i korridorerna. Ett rum öppnar sig i väggen varifrån tre kostymklädda män tittar tillbaka ut mot oss. 

– Där är ordförandeskapets kontor, nu är det Belgien som har det men det var ju vi som hade det hösten 2023! säger Ebba Behre när vi raskt går förbi. 

Även om jag är en praktikant från Sverige så måste man gå rakryggad och prata professionell engelska med personer som är jättehögt upp i den här hierarkin.

Vi kikar in i ett nästan tomt mötesrum där en kvinna sitter i ett digitalt möte. I rummet finns plats för ett femtiotal personer, alla företrädare för någon av de 27 medlemsstaterna som representeras i europeiska rådet. Till skillnad från EU-parlamentet är representationen gentemot rådet inte direkt relaterad till landets folkmängd, och ett litet land som Sverige kan fortfarande ha mycket att säga till om. 

– Jag upplever att de frågor som är viktiga för Sverige har vi möjlighet att ha inflytande i men kanske inte på egen hand, det handlar mycket om att man identifierar likasinnade länder. Så går man ihop gemensamt, kanske skriver ett förslag, ett icke-papper till exempel, förklarar Ebba Behre.

I förhandlingarna som förs på Europeiska rådets nivå är relationen mellan de inblandade förhandlarna avgörande, något som märks även för en praktikant. Under alla lagtexter och förslag finns också ett socialt spel som är minst lika viktigt att förstå sig på. 

– Det är verkligen en av de största utmaningarna tycker jag. Både ämnesmässigt att  förstå EU men också på ett mer personligt plan även om jag är en praktikant från Sverige så måste man gå rakryggad och prata professionell engelska med personer som är jättehögt upp i den här hierarkin, säger Ebba Behre. 

Det finns också de som aktivt försöker dra nytta av den mänskliga faktorn i det sociala spelet. Att utnyttja en viss persons specifika svagheter kan vara en väg in i förhandlingsrummet för någon som annars inte haft tillgång dit. Ebba Behre berättar att praktikanterna bland annat uppmanas att inte berätta för alltför många främmande personer om var de jobbar eller med vad. 

– Jag tror att det är en sån grej som man skojar lite om annars, men som man ändå behöver ta på allvar. Det finns så mycket småsaker som ändå kan användas, även för utomstående, säger hon.

I Ebba Behres fall är de här ”småsakerna” ibland ganska stora. En stor del av hennes arbete kretsar kring cybersäkerhetsfrågor och påverkanskampanjer och hon sitter med i många möten där försvarsfrågor avhandlas. 

Det finns en viss naivitet kring att det inte skulle gå för någon annan att utnyttja den positionen.

– Det finns ingen anledning att slänga ur sig exakt vad man gör. Jag säger inte till folk jag träffar på stan att ”åh jomen jag är med i försvarsgruppen och jag får insyn i vad som är Sveriges hållning”.

– Även om du bara är en obetald praktikant så är du också en person som sitter i de här rummen och kommer nära de här sakerna. Jag tror att det finns en viss naivitet kring att det inte skulle gå för någon annan att utnyttja den positionen, säger Ebba Behre. 

När vårt samtal är slut försvinner Ebba Behre raskt iväg in i ett av de otaliga mötesrummen i Justus Lipsius-huset. På väg bort från Place Schuman och ut ur EU-kvarteren blir det tydligt hur liten brysselbubblan är. Bara några kilometer bort ter sig Bryssel som en helt vanlig europeisk stad bland andra, med lummiga parker, smala gator och en stilla flytande kanal. 

Bakom jargongen och de många lager av byråkratisk process som omger tanken om Bryssel finns en väldigt konkret verklighet, en verklighet som inte minst innehåller de som själva säger sig vara mitt inne i bubblan. Varje korrigering av varje formulering i varje lagförslag utförs av en person som vare sig de vill det eller inte har en fot i och en fot utanför bubblan. Lagarna som diskuteras djupt inne i korridorerna i Berlaymontbyggnaden omsätts i praktik långt bort därifrån, i vissa fall långt utanför EU:s yttre gräns.