Från ett soprum på Parentesen till internationella scener och festivaler. I helgen intar Alte Kamereren Lunds stadsteater för att fira sitt 60-årsjubileum.
– Det här blir den bästa showen vi gjort på 60 år, säger trumpetaren Erik Bengtsson.
I Gasque-salen i Kårhuset på LTH råder febril aktivitet när repetitionerna pågår inför Alte Kamererens stundande 60-årsjubileum. Orkestermedlemmarna står uppradade med sina respektive instrument – allt från trumpeter, dragspel, trummor och tvärflöjter. Samtliga är klädda i de klassiskt röda byxorna och svarta kavajerna. De är rejält pyntade med olika dekaler och medaljer som skapar ett klirr som hörs lång väg. Strax framför orkestern står Kamrérbaletten (som blev ett tillskott till orkestern 1978) och finslipar dansstegen.
Sedan grundandet i ett soprum på Parentesen 1964 har studentorkestern Alte Kamereren hörts, synts och gjort galna upptåg på en mängd olika festligheter. Inte bara i Lund: de har även uppträtt på festivaler i bland annat Karlshamn, Linköping och Uppsala. Förra året var de i Stockholm och deltog i programmet Talang, men lyckades inte charma hela juryn.
– Vi fick två ja mot två nej så vi tycker väldigt mycket om David Batra och Johanna Nordström, säger Erik Bengtsson, trumpetare.
På Talang-scenen uppträdde de med ett medley med några av E-Types bästa låtar, som tillhör ett av orkesterns mest uppskattade nummer. Men det har med tiden visat sig vara något överanvänt.
– Det blev uttjatat för oss i orkestern och även för heltidarna i Lund och i kårerna. De kom fram till oss efter ett tag och sa: ”Nu har vi hört den här åtta gånger, kan ni spela något annat?”, säger Erik Bengtsson och skrattar.
När man kommer dit och går runt i sina röda byxor och vita t-shirt för att det är sommar kommer det fram tyska tanter och känner igen en och frågar när man spelar nästa gång.
Det är inte bara i Sverige de synts till. Lisa Arvidsson, klarinettist, drar sig till minnes om de traditionsenliga resorna till Tyskland.
– Vi åker till Bamberg, en stad i Bayern, varje år och har gjort det i 25 år. De som bor där känner igen oss och vi spelar på en Biergarten två kvällar i rad och drar väldigt mycket publik, uppemot 500–600 människor.
Eftersom resorna till Bamberg blivit en ihållande tradition har stadsborna fått en alldeles särskild relation till Alte Kamereren.
– När man kommer dit och går runt i sina röda byxor och vita t-shirt för att det är sommar kommer det fram tyska tanter och känner igen en och frågar när man spelar nästa gång. Vi är lokalkändisar. Det är skitkul, säger Erik Bengtsson.
nykomlingar. Här med en äldre medlems
välpyntade kavaj. Foto: Oskar Gustavsson
Klingenstierna
Som så många andra studentföreningar är rotationen på medlemmarna stor. En som är ny för den här terminen är Leonardo Capretti Kremer. Han har spelat i orkester innan, men gör nu debut som klarinettist i Alte Kamereren. Det var en vän som fick honom att gå med i orkestern.
– Min kompis bara: ”Det här är en kul grej, vill du hänga med?”. Så jag hängde med på ett rep och fastnade. Man blir väldigt välkomnad och känner sig som en medlem direkt, säger Leonardo Capretti Kremer.
Under repetitionerna, och sedan även föreställningarna, är det inte endast Kamrérbaletten som dansar. Även orkestern svänger på höfterna, viftar och vevar med sina instrument.
– Om det är en sektion av musiker och några av dem vet dansstegen så hänger vi andra med. När någon slutar i orkestern förs det vidare. Det är en massa sådana saker vilket jag tycker är fint, säger Leonardo Capretti Kremer.
Han förklarar hur låtarna framförs med speciella arrangemang, vilket ger dem en ny och originell twist.
– Det är alltid egna versioner som görs av orkestern. De brukar slänga in någon kul referens. Man märker att det inte är det klassiska sättet att göra det på vilket gör att det blir ett unikt sound.
Trots att många nya medlemmar tillkommer och andra lämnar efter sin studietid, finns det några som väljer att stanna kvar under en längre period. En av dem är veteranen Jules Hanley som är inne på sitt femtonde år. Innan spelade hon slagverk, men numera dansar hon och koreograferar.
– Jag pluggade länge till och från och då blev det ett naturligt sammanhang. Det är en väldigt tillåtande organisation när det kommer till att testa olika saker som typ att dirigera en orkester. Det är hög rotation på folk så man träffar mycket människor. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle lämna någon bestående prägel på det här sammanhanget, men det har jag nog egentligen gjort på sikt, säger Jules Hanley.
Under sina år som aktiv har Jules såklart många minnen, men ett som sticker ut är från en Lundakarneval där ingen mindre än julvärdslegenden och journalisten Arne Weise (1930–2019) dök upp.
– På karnevalerna förr brukade de ha en orkestertävling på invigningen. Arne Weise var konferencier och domare så man får träffa folk i konstiga sammanhang. Sen tog vi en gruppbild som jag har utskriven hemma såklart, säger Jules Hanley.
Förutom musik och dans har Alte Kamereren även gjort sig kända för att visa upp sig på ett spektakulärt vis.
– Man klär på sig den här rollen, är liten i mängden, får vara lite konstig och alla är olika. Man åker tåg till Malmö i den här [utstyrseln, anm.] och så fort man klivit på tåget undrar folk vad man gör, men i stan är det ingen som bryr sig. Man gör ju inte det här om man inte vill ha lite uppmärksamhet och bjuda på sig själv, förklarar Jules Hanley.
Vid grundandet bestod orkestern av ekonomistudenter, men i dag är hälften ingenjörsstudenter, medan resten kommer från andra utbildningsområden. Antalet medlemmar har under årens lopp varierat, men till årets jubileum är 85 personer anmälda vilket är ett av de högsta antalet någonsin.
Det är inte musikkvaliteten som är det viktigaste.
Under repetitionerna framförs bland annat Zero to Hero från Disneyfilmen Herkules (1997), via svängig jazz till dansbandsdängan Var ska vi sova inatt. Repertoaren är med andra ord väldigt bred.
– Vi spelar allting från marschmusik till pop, Disney, disco, jazz och Abba, förklarar Erik Bengtsson.
Det allra mesta platsar så länge det framförs akustiskt. Något som dock inte funkar är ballader. Musiken ska gå snabbt och innehålla mycket energi. Att det sedan inte låter felfritt gör inte särskilt mycket.
– Det är inte musikkvaliteten som är det viktigaste. Det viktigaste är att man har roligt i föreningen och med alla man har runt omkring sig, säger Anna Uddenberg, sexkamrer och tvärflöjtist.
Gemenskapen i soprummet på Parentesen är numera ett minne blott för Alte Kamererens del. I dag håller medlemmarna till i lokalen ”Hålan” på Sparta, ett skyddsrum som sedan 1980-talet har varit deras hemvist. Där samlas de en gång i veckan och repeterar, fikar och umgås – en stark gemenskap som speglar själva hjärtat av studentorkestern.
Nu på lördag kommer dock alla att flytta in på Lunds stadsteater när deras 60-årsjubileum ska firas med två jubileumsföreställningar. Ida Palm, dirigent och klarinettist, berättar att mycket kommer att hända.
– Där är ingen låt där det bara är orkestern, utan i alla låtar händer det någonting. Minst fem människor kommer garanterat att skämma ut sig totalt i varje låt.
Erik Bengtsson flikar in varför man inte får missa jubileet.
– För att få se den bästa showen vi har gjort på 60 år! Det är en total show i energirik musik och mycket som händer på scen. Allt från imponerande dans till totalt förlöjligande av människor på scen.
