Academic rights watch blev ett känt namn 2018. Organisationen försvarar akademiker som behandlas illa eller blir ”cancellerade”. Den i vissa kretsar omhuldade gruppen har dock mötts av allt mer kritik, särskilt för påståendet att fler kvinnor på universiteten kan utgöra ett hot mot den akademiska friheten.
Under våren 2018 håller professorn i neurofysiologi, Germund Hesslow, en föreläsning om arv och miljö vid Lunds universitet. Redan innan föreläsningen har en läkarstudent skrivit till universitetet och kritiserat den för att vara antifeministisk. Hon uppmuntras att gå på föreläsningen och återkomma om hon har synpunkter – det har hon.
Hon motsätter sig att Germund Hesslow pratar om biologiskt rotade personlighetsskillnader mellan könen samt hans biologiska förklaring av kvinnlig homosexualitet. Hon skriver även att han uttrycker sig transfobiskt när han kallar transsexualitet för en sexuell läggning.
Germund Hesslow säger att han inte sagt något som det saknats vetenskapliga belägg för. Men i stället för att bli tagen i försvar ombeds han av programdirektören att be om ursäkt.
– Jag blev rosenrasande, säger professorn.
Trots Germund Hesslows invändningar och ett brev där han försvaras av forskarkollegor inleds en utredning. Och fastän den fastslår att ingen diskriminering ägt rum, menar utredaren att det förelegat en risk för diskriminering. Han ombeds att använda korrekt terminologi i framtiden och en balanserande föreläsning om genus läggs till.
– Utredaren säger att man inte kan belägga att jag har gjort något fel. Men på något sätt så insinuerar man att jag ändå har det. Det tycker jag var skandalöst, säger Germund Hesslow.
Ärendet tas upp av Academic rights watch (ARW). Snart är både fallet och ARW på agendan i hela landet. Dagens Nyheters ledarsida kallar händelserna för en inkvisition. Germund Hesslow får fortsätta att hålla sin föreläsning i flera år till.
Våren 2025, sju år senare, har ARW möte på Grand hotel i Lund. Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi, och Magnus Zetterholm, professor i nya testamentets exegetik, sitter med varsin öl och eftermiddagssolen strömmar in genom fönstret som vetter mot Bantorget.
De har båda varit med om olämpligheter inom akademin. Magnus Zetterholm bevittnade en professorstillsättning han menar var korrupt och Erik J Olsson fick reprimander för ha att uttalat vad som beskrivs som överdriven kritik.
– Det hela grundade sig i ett djupt missnöje med hur akademin fungerar, säger Magnus Zetterholm.
Tillsammans bildade de 2015 ARW och sedan dess har de varit inblandade i ett flertal omtalade fall. Organisationen har som syfte att bevaka frågor som rör akademisk frihet.
– Folk blir av med sin yttrandefrihet. Det finns tjänstetillsättningar som inte går rätt till, där man väljer en vän som professor i stället för den mest meriterade. Det händer ju hela tiden i Sverige, säger Erik J Olsson.
Genom att dokumentera händelser på sin hemsida vill de visa hur mycket oegentligheter som faktiskt äger rum. Dessutom tror de att personer i maktpositioner tänker ett extra varv om de vet att det finns någon som håller koll. ARW publicerar fortfarande texter om fall då den akademiska friheten inskränks. Exempelvis i fallet med Adrian Mehic, mannen bakom den omtalade snygghetsstudien, och Sameh Egyptson, vars avhandling om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige väckt stor uppmärksamhet.
Problemen på universiteten är många, enligt Erik J Olsson och Magnus Zetterholm. Akademikers osäkra anställningsformer, politisk styrning av universiteten, forskningsfinansiering och det strikta systemet för etikprövningar tas upp.
Mest i ropet har dock organisationen, och särskilt ordföranden Erik J Olsson, varit för påståendet att det pågår en problematisk feminisering av akademin. Han skrev förra året, tillsammans med Catharina Grönqvist Olsson, boken Den mjuka staten, som handlar om hur kvinnornas intåg i myndigheter har gjort Sverige till ett feminint land. På sin hemsida har ARW flera gånger lyft det ökande antalet kvinnor i akademin som ett hot mot den akademiska friheten. En tes som kritiserats.
Erik J Olsson refererar till forskning som visar att det på gruppnivå finns skillnader i personlighet och värderingar mellan män och kvinnor. Han säger att kvinnor i högre grad än män prioriterar ”mjuka värden”. Kvinnor står i dag för en majoritet av studenter och en stadigt ökande andel av anställda på universiteten. Vissa forskningsfält, såsom humaniora, säger Erik J Olsson i dag är kvinnodominerade.
– Hela den traditionella akademin bygger på maskulina värden, som yttrandefrihet och meritokrati, säger han.
– Om man har en organisation med ett visst syfte, då måste man tänka på vilken könsfördelning man ska ha för att uppnå det på bästa sätt, säger han.
Ett exempel som lyfts är just förhållandet till yttrandefrihet.
– Det finns amerikanska studier där man frågar folk vad de tycker är viktigast, yttrandefrihet eller att skydda utsatta grupper. Då väljer män yttrandefrihet, men kvinnor att skydda utsatta grupper. Alla är för yttrandefrihet, men när du ställer det mot ett annat värde, då får du den här könsskillnaden, säger Erik J Olsson.
”Snudd på oförskämt”
Björn Lundberg är historiker vid Lunds universitet. När han först stötte på ARW upplevde han att de förde fram relativt okontroversiell kritik av universiteten. I dag är han kritisk. Han säger att de har radikaliserats åt höger.
– De började alltmer ta politisk ställning för konservativa frågor i debatten. Dessutom började de kritisera det de kallade för feminiseringen av universiteten, säger han.
På sin blogg skrev han ett inlägg där han kritiserar olika uttalanden som ARW gjort. Han menar att den vetenskapliga grunden för att universiteten skulle feminiseras och att det skulle påverka den akademiska friheten negativt är obefintlig. Dessutom anser han tesen vara moraliskt förkastlig.
– De har cherrypickat [att välja ut data som stödjer ens tes, reds. anm.] enskilda punkter i teoribildningar som inte hänger ihop för att driva tesen att kvinnor skulle bidra till feminisering – som i sin tur skulle utgöra ett hot mot akademin.
– Jag tycker det är snudd på oförskämt med tanke på det långa arbete som har lagts ner för att förändra högskolesektorn – som historiskt varit en otroligt ojämställd institution – till att bli någonting som ändå har gått i riktning mot ökad jämställdhet. Att i det läget beskriva jämställdhetsarbete som ett hot mot den akademiska friheten och forskningens kvalitet är magstarkt, säger han.
Kritiken mot ARW är omfattande. Erik J Olsson och Magnus Zetterholm medger också att de kan ha fel om könsfördelningens inverkan på akademin. De båda männen vill dock poängtera att frågor om kön inte är vad de fokuserar mest på.
Det största hotet mot akademin är enligt dem att ingen ställs till svars när man bryter mot lagen.
– Om det är så att man faktiskt, när man begår ett brott inom akademin – som att anställa utan utlysning – skulle kunna få tre månader på öppen anstalt, skulle det ha en återhållande effekt, säger Magnus Zetterholm.
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 3 2025.
