Lundaforskare ska behandla anorexipatienter med psykedelika i hopp om att bryta det destruktiva kontrollbehovet som kännetecknar sjukdomen. – Om man istället kan bli kompis med sin kropp och släppa lite av kontrollen, då har man kommit långt, säger forskningsledaren Pouya Movahed Rad.
Anorexi är en ätstörning som kännetecknas av självsvält, tvångsmässighet och rigiditet. Effektiva behandlingar som inte fokuserar på mat saknas idag. Unga drabbas ofta av sjukdomen och konsekvenserna kan vara långvariga.
– Patienter med anorexi fastnar ofta i självförakt, kaloriräkning och behovet av kontroll över kroppen, förklarar Pouya Movahed Rad.
Det narkotikaklassade och hallucinogena ämnet psilocybin, som framställs ur vissa svamparter, ska i en ny studie testas som behandling mot anorexi. Ledare för studien är Pouya Movahed Rad, docent och överläkare inom psykiatri vid Lunds universitet.
– Den nuvarande vården fokuserar mycket på viktuppgång, vilket många patienter upplever som obehagligt. Om man istället kan bli kompis med sin kropp, och släppa lite av kontrollen, då har man kommit långt, säger han.
Just psilocybin valdes för sin säkerhet i kontrollerad miljö och effekt på hjärnans flexibilitet. Pouya Movahed Rad beskriver det som att ämnet gör hjärnan “mer pratglad”: Områden som annars arbetar var för sig börjar kommunicera, som om man tog bort brandväggarna i ett datornätverk.
Förhoppningen är att kunna se märkbara förbättringar av patienternas tillstånd med hjälp av läkemedlet. Om de slutar gå ner i vikt eller till och med börjar gå upp, klarar skolan eller slutar vara upptagna av mat, då är effekten påtaglig.
– Det kan vara en omtumlande upplevelse, ibland svår att sätta ord på och många kan känna en tillfällig lättnad. Poängen är inte känslan där och då, utan om något förändras efteråt: om man faktiskt blir friskare och börjar fungera bättre, berättar Pouya Movahed Rad.
Studien har godkänts av både Etikprövningsmyndigheten och Läkemedelsverket och riktar sig till personer mellan 16 och 35 år med diagnosen anorexia nervosa. I det första skedet inkluderas endast deltagare över 18 år. Godkännandet omfattar möjligheten att inkludera minderåriga, men först efter att vuxna patienter behandlats och resultaten granskats av en extern säkerhetskommitté.
– Att för säkerhets skull utesluta personer under 18 kan kännas som det säkra valet, men det är i sig ett etiskt ställningstagande. Om det finns en potentiellt verksam behandling för en grupp som drabbas särskilt hårt, måste vi som forskare kunna motivera varför de inte ska ges samma möjlighet. Etiska beslut bör vila på överväganden, inte på känslor, säger Pouya Movahed Rad.
Patienterna förbereds noggrant inför varje session, med två inledande samtal tillsammans med sina terapeuter, en man och en kvinna. Då går man igenom vad som förväntas, säkerhetsaspekter och hur man kan hantera olika situationer som kan uppstå.
– När man tar substansen befinner man sig i ett öppet och känslomässigt tillstånd. Det är inte farligt, men det kräver trygghet och det är vårt ansvar att skapa den, berättar han.
Biverkningar som illamående och förhöjt blodtryck kan förekomma, men deltagarna väljs noggrant för att minimera riskerna.
– Vi doserar två gånger med fyra veckors mellanrum och noggrann uppföljning mellan sessionerna. Målet är att minska risken för återfall, förklarar Pouya Movahed Rad.
Själva doseringen pågår i flera timmar, ibland upp till sju-åtta, även om det sällan varar så länge. Efter sessionen följer två så kallade integrationssamtal. Behandlingen består inte bara av ruset som psilocybinet ger. Reflektionen efteråt är minst lika viktig.
– Psilocybinet fungerar som en katalysator. Många har länge levt med ett rigitt tankemönster och det kan vara svårt att ta sig ur det på egen hand. Det viktiga är upplevelsen hos patienten, den inre resan som sker, säger han.
Tidsplanen är lång, men nödvändig. Målet är att slutföra förstudien 2027.
– Det kommer att ta tid innan detta kan användas som alternativ behandling, kanske fem till tio år. Det saknas inte idéer eller kompetens, utan det är allt runtomkring som tar tid. Bara att importera svamparna tog månader, avslutar Pouya Movahed Rad.
Studien har fått alla nödvändiga godkännanden, men ännu har inga behandlingar genomförts. Nu väntar fokusgrupper med patienter och anhöriga för att diskutera förväntningar och orosmoment. De första behandlingarna planeras att starta inom en till två månader.
Artikeln publicerades först i Lundagård #7 2025. Läs hela tidningen i digitalt format här.
