Unga förväntas vara tacksamma, tåliga och tysta. När de i stället kräver trygghet, bostäder och en hållbar framtid avfärdas de som överkänsliga. Det är tydligt att äldre generationer inte tar ansvar för den framtid vi kommer att ärva, skriver Lundagårds politiska krönikör Smilla Lindblom.
Ålderism är ett begrepp som syftar till diskriminering av människor på grund av deras ålder. Det låter kanske töntigt och moraliserande i denna nya konservativa era, men ålderism sker tyvärr oftare än vad man tror. Faktum är att det är ett verktyg som används för att avfärda och förminska den yngre generationen dagligen, i tron om att allt som är nytt är fel.
Ordspråket ”det var bättre förr” är sedan gammalt något i princip varenda generation så småningom säger. I sanningens anda får jag erkänna att jag till och med har sagt det själv. Visserligen på skämt, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte kryper i kroppen när små barn på restauranger tittar ner i en Ipad istället för att umgås med sin familj.
Men problemet är inte att skämta om att det var bättre förr. Problemet är att det finns många – framförallt i våra föräldrars ålder och äldre – som genuint tror att dagens unga är dummare och mer själviska än tidigare generationer.
Detta stämmer såklart inte. Det är tufft att vara ung 2025.
Enligt Hyresgästföreningen finns det cirka 200 000 unga vuxna idag som tvingas bo hemma på grund av den stora bostadsbristen. En situation som gör det betydligt svårare att flytta för jobb, studier och att bilda familj. Bostadsfrågan är även en avgörande aspekt i frågan om det låga barnafödandet: Var tredje ung person tvekar på att bilda familj på grund av rädslan att stå utan bostad.
Ännu svårare blir det att försöka bli vuxen när arbetslösheten ligger på 24,2 procent för ungdomar mellan 15-24. Det är en rejäl stigning jämfört med exempelvis år 2018 då den låg på 16,8 procent enligt SCB. Ungefär hälften av dessa är heltidsstuderande som söker jobb, vilket speglar behovet av kompletterande inkomst när en etta på tjugo kvadratmeter kostar över 7000 kronor i månaden. Det är inte konstigt att unga inte vill festa, utan istället fokuserar på att bygga karriär och tjäna pengar, när det ekonomiska läget ser ut som det gör.
Jag förnekar inte att varje generation har sina brister, men det är ett faktum att många av de utmaningar vi möter är konsekvenser av val som de tidigare generationerna gjort. Ändå tas vi inte på allvar. Att hävda att unga människor är för woke för att de bryr sig om klimatet och psykisk ohälsa är inget annat än ålderism. Det är vi som behöver sota för valen som de äldre som sitter på makten gjort och fortsätter att göra.
För att tackla de utmaningar vi står inför, som klimatkrisen och fanatiska techoligarker, behöver äldre se värdet i den generation som växer upp mitt i lågorna. Bilden av att unga bara är scrollande, priviligerade snöflingor är naiv – för den stämmer helt enkelt inte. När unga döms ut för att de försöker navigera i en kris de inte själva har skapat, kan man ju undra över vem som brister i ansvar.
