Vi vill ofta hålla kropp och sinne separata, men de viktigaste insikterna nås genom att kombinera dem. Det skriver Smilla Sundén Pettersson i ledaren till Lundagård nummer 1 2026.
Är vi ett sinne eller är vi en kropp? Det korta svaret brukar bli: Ja. Det långa svaret brukar innehålla begrepp som ”psykofysisk parallellism”, ”res cogitans” och annat tjafs som gör en stolt över att Sverige tog död på Descartes.
Kroppen är ständigt närvarande i studenters vardag. Den bär hem kassarna efter storhandlingen, svettas under tentan och bränner sig på morgonkaffet. Vår fysiska uppenbarelse finns med oss i allt vi gör och är omöjlig att fly ifrån. Samtidigt finns en vilja hos många att bagatellisera den, att värdera sinnet över kroppen trots att de onekligen är sammanlänkade. Kroppen har en tendens att ses som något människan äger snarare än något hon är, medan sinnet upphöjs som det äkta jaget.
Varför människan så gärna vill se sinne och kropp som två helt separata delar kan man bara spekulera i. Likaså varför vi tenderar att tänka på sinnet som det fundamentala jaget. Det kan bero på att kroppen är svårkontrollerad, och därför pinsam, med sin ofrivilliga rodnad och svängande armar. I motsats till kroppen ses sinnet som ett kontrollerat och eget system där allt sker utifrån den egna viljan, trots att detta är långt ifrån sanningen. Möjligen sammankopplar vi också kroppen med något primitivt och sinnet med det utvecklade, logiska och kreativa.
Att bestämma sig för att den delen som man upplever som mer sofistikerad är det sanna jaget är helt enkelt smickrande för självbilden. Det är ett smidigt sätt att dela upp existensen i ett försök att se sig själv som mer än den komplexa klump kött som stressat rör sig mellan föreläsningar. Det är såklart helt förståeligt att hellre identifiera sig med det medvetande som gör smarta inspel på seminariet snarare än den kropp som ligger bakfull på soffan efter en natt på nationsklubben. Jag är dock övertygad om att den mest sanna bilden framträder när alla aspekter får ta plats i diskussionen; när både kropp, sinne och alla dess medföljande aspekter tas i beaktande.
Trots studenters, likt många andras, tendens att definiera sig själva utifrån sina mentala förmågor kvarstår dock ett faktum: Både kroppen och sinnet är viktiga, inte minst i relation till varandra. Vikten av dessa båda sammankopplade instanser syns i våra läsares frågor till experter, i besöket på en krokikurs och i upplevelserna av det tveeggade svärdet som är psykofarmaka. Arbetet med det här numret har kort sagt handlat om att försöka förstå det oändligt komplexa system som kroppen och sinnet verkar inom. ”Kropp och knopp” är, sin lättsamma formulering till trots, av yttersta vikt.
För en kropp är en kropp är en kropp är ett jag.
Ledaren publicerades först i Lundagård #1 2026.
