LTH har nått 40 procent kvinnliga studenter och kan därmed betraktas som statistiskt jämställt. Men bakom siffrorna döljer sig stora skillnader mellan programmen. Det är ett misstag att ta ut segern i förskott och nöja sig nu, skriver Lundagårds politiska krönikör My Pohl.
I höstas presenterades den glädjande statistiken att LTH numera har 40 procent kvinnliga studenter och därmed kan anses vara jämställt, det vill säga med en fördelning inom spannet 40 – 60 procent. Den nationella andelen antagna kvinnor till civilingenjörsprogrammen ligger på 34 procent.
I en artikel publicerad av SVT Nyheter kommenterade LTH:s vicerektor Annika Mårtensson utvecklingen. Hon sade bland annat: ”Egentligen skulle man säga att vi också behöver satsa på killar. Vi ser kemi- och bioteknik till exempel, där är det kanske 60 –70 procent tjejer.”
Men att ge sig på kemi- och bioteknikprogrammen vore fel väg att gå, särskilt eftersom dessa program är en bidragande faktor till den förbättrade könsfördelningen. Civilingenjörsutbildningarna har historiskt varit kraftigt mansdominerade, trots att kvinnor har varit och är i majoritet bland studenter vid universitet och högskolor sedan slutet av sjuttiotalet. Av Sveriges totalt 21 inriktningar under läsåret 2021/2022 var andelen examinerade kvinnor i majoritet på fyra, fem var jämställda och på de resterande tolv utbildningarna var män i majoritet.
Jämställdhetsarbetet är alldeles uppenbart inte färdigt än och det gäller att värna de framsteg som har uppnåtts. Civilingenjörer har viktiga roller i många delar av näringsliv och förvaltning. Ökad jämställdhet bidrar till fler perspektiv, mer innovation och, inte minst, bättre förutsättningar att klara kompetensförsörjningen. Kemiteknik har länge legat i framkant när det gäller jämställdhet, ända sedan Vera Sandberg 1917 blev Sveriges första kvinnliga civilingenjör, utexaminerad från Chalmers tekniska högskola. Det finns anledning att hämta inspiration från dessa program och försöka förstå vad de har lyckats med som andra inte har.
Det är en god och rimlig ambition att samtliga program ska vara jämställt fördelade på sikt, men vägen dit behöver inte vara linjär. En överrepresentation av kvinnor på några få program kan vara rimligt om fältet i stort är mansdominerat. Ett sätt att dra nytta av att en del program lockar fler kvinnor kan vara att öka interaktionen mellan programmen så att studenterna i sin vardag upplever en jämnare könsbalans. Att det på vissa utbildningar finns en överrepresentation av kvinnor kan väga upp mansdominerade program och bidra till en roligare nollning, trevligare gemensamma studiemiljöer och, på sikt, bättre arbetsplatser.
I vice-rektor Annika Mårtenssons kommentar går det att utläsa en sänkt ambitionsnivå i jämställdhetsarbetet nu när målet har uppnåtts, och i stället ett nytt fokus på andra underrepresenterade grupper. Risken är att segern tas ut i förskott. Snart öppnar ansökan till LTH på nytt och det finns inga garantier för att den positiva trenden kommer att bestå.
