Vad gör klassamhället med dem som blir kvar? I Kollapsen skildrar Édouard Louis sin äldre brors liv och död och lyfter samtidigt fram hur fattigdom, missbruk och social utsatthet kan forma en människa. Boken markerar slutet för Louis familjeskildring och är nu aktuell på svenska.
Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.
Kollapsen av Édouard Louis inleds med ett samtal om att hans äldre bror gått bort. Han känner ingenting. Varken sorg, förtvivlan, glädje eller tillfredsställelse. Bröderna har inte träffats på över tio år och de verkar knappt ha känt varandra. Efter det följer en skildring i 16 episoder av Louis äldre halvbror som aldrig nämns vid namn och vars liv präglades av beroende, våld och skam.
Sedan genombrottet med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule 2014 har Édouard Louis blivit en uppmärksammad och bästsäljande författare. Hans författarskap är i huvudsak självbiografiskt och kretsar kring frågor om klass, våld, maskulinitet och social utsatthet. I flera böcker har Louis skildrat sin uppväxt i en fattig familj i norra Frankrike och analyserat de strukturer som format både honom själv och hans närmaste. Med Kollapsen avslutar han den familjeskildring som inleddes i debuten.
Klass, ett återkommande tema i Édouard Louis författarskap, är också bärande i Kollapsen. Genom att återvända till avgörande händelser i sin brors liv försöker Louis förstå hur en människa kan formas till någon som lever i missbruk och utövar våld, utan att ursäkta hans handlingar. Samtidigt låter Louis broderns vänner och röster med andra perspektiv komma till tals.
Med skärpa skildrar Louis hur kärlek kan existera sida vid sida med vrede, skam och sorg.
Liksom i hans tidigare böcker blir det personliga politiskt och Kollapsen visar med tydlighet vad klassamhället kan göra med dem som blir kvar. Boken skildrar en bror med drömmar som är större än den verklighet han lever i och som till slut krossas av familjeproblem och missbruk. Enligt Louis bidrog det till hans sorg. Med skärpa skildrar Louis hur kärlek kan existera sida vid sida med vrede, skam och sorg.
Språket i Kollapsen är så kompromisslöst att det stundtals blir obekvämt, ett språk som varken skyddar läsare eller författare för att exponeras för Louis förra liv. Édouard Louis skriver utan att linda in det svåra, och låter våld, missbruk och skam stå kvar utan försköning. De korta avsnitten ger boken ett snabbt tempo och en fragmentarisk struktur som håller fast läsaren. Resultatet är en koncentrerad berättelse som inte erbjuder enkla slutsatser, men som med stor tydlighet visar hur familj, klass och sociala villkor flätas samman. Trots att Édouard Louis ofta återvänt till sin familjs historia håller Kollapsen måttet och blir ett starkt avslut på det över tio år långa projektet.I vår gästar Édouard Louis Malmö Stadsbibliotek, där han medverkar i ett samtal om Kollapsen, som nyligen har översatts till svenska.
