Vi bryr oss om klimatet men orkar inte ta ställning. Kanske vore det bättre om staten gjorde det åt oss? Lundagårds politiska krönikör Ella Ward har gett upp på frivilliga uppoffringar – klimatet behöver en regering som inför mer tvång.
Den franska regeringen skickade nyligen brev till alla landets barnlösa 29-åringar för att uppmana dem att fortplanta sig. Oklart om det kommer ha önskad effekt på den stundande befolkningskrisen, men rakt-på-sak-strategin är uppfriskande. Très intelligent, tyckte SvD:s Hugo Rehnberg som skämtade fram förslag på hur den svenska regeringen bör ta efter och ”infantilisera” sin egen befolkning med olika former av utskick.
Men för all del. Kanske är det vad vi behöver?
En vän anklagade häromdagen en annan för att vara klimat-hycklare. Du kan inte rösta på Miljöpartiet och flyga Ryanair stup i kvarten, lät det. Men det är ju precis därför jag röstar på Miljöpartiet, lät försvaret – jag vill att någon stoppar mig. Climate fatigue finns det tydligen något som heter. Jag tror att många lider av allmänt ställningstagande-fatigue också. Vilket såklart är oerhört privilegierat att ens få lida av och därför förtjänar nån form av statlig spark i röven.
Tullia Jack är biträdande universitetslektor i tjänstevetenskap och föreläser om hållbarhet och konsumtion. Hon skrev nyligen en vädjande debattartikel här i Lundagård med titeln “Say no to green bullshit jobs”. Vad hände? undrar hon. Studenter som nyss mass-protesterade mot fossilindustrin hoppar nu på första bästa greenwashing jobb efter examen.
Inte ens en vecka senare kunde man i Lundagård också läsa att det blir allt svårare för ingenjörer att få jobb och jag tänker att det inte är helt orelaterat.
S-studenters David Sandström tycker att AF-bostäder prioriterar fel när de satsar på miljömedvetenhet i nyproduktion – om inte staten backar upp och betalar så att vi slipper. Det blir för dyrt annars. Men det är väl precis den avvägningen som vi alltid kommer att landa i: Vad är en hållbar utveckling egentligen värd? Vad är klimatarbetet värt? Vad är jag villig att offra?
Tyvärr verkar vi inte vara villiga att offra särskilt mycket alls. Eller snarare – det skiter sig när vi som lider av priviligerad ställningstagande-fatigue inte längre är förmögna att välja rätt jobb/bostad/transportmedel fastän vi egentligen vet vad som är bäst, långsiktigt. Vi tappade momentum. Gav in för kortsiktighet och självömkan.
Det är då vi behöver lära oss av Frankrike. Infantilisera Sveriges studenter! Här är ett brevutkast à la Rehnberg:
Hej student!
Grattis till antagningen. Världen är just nu på väg att överskrida 1,5 graders global uppvärmning och nuvarande framtidsprojiceringar visar förödande klimatförstörelse. Som tur är röstade du fram en rödgrön regering som avser uppnå Sveriges klimatmål. För dig innebär det:
- 400 kronor mer i hyra
- Höjd flygskatt
- Förbättrade företagsgranskningar av misstänkt greenwashing
- Förhöjd framtidstro och bättre möjlighet till liv och hälsa
Välkommen till vuxenlivet!
