Julen är bara några dagar bort, och bakom lucka 21 av julkalendern har Lundagårds utbyteskrönikörer Andrea von Essen, Agnes Moulettes Melchert och Elsa Jansson samlat sina julspaningar från fjärran land.
Julens början
Enligt svensk kutym tar julfirandet sin början på första advent. Italiensk tradition påbjuder däremot att julen börjar den åttonde december. Anledningen? Jungfru Marias obefläckade avlelse, såklart! Inom den katolska kyrkan högtidlighålls att Jesu mor befriades från arvsynden i samma ögonblick som hon började bära på Guds barn och landet står stilla under en allmän helgdag.
Sött bröd och bittra bråk
Här dukas Panettone och Pandoro fram till julfikat. Den första är en milanesisk kaka fylld med kanderad apelsin, citron och russin. Pandoro bakas i en åttkantig form, pudras med florsocker för att imitera de snöklädda alptopparna och har sina rötter i Verona. Eller var det Venedig? Regional rivalitet är en kär folksed, inte minst vad gäller mat. Man får passa sig.
Födelsedagsfirandet
Med Coca-Cola-tomtar, Kalle Anka och frenetisk klappjakt bär dagens julfirande på få likheter med den lilla sammankomsten i Betlehem för cirka 2000 år sedan. Tur då att vi har iscensättandet av julkrubban, låt det vara figuriner eller levande skådespel, som berättar historien om Jesus första födelsedag. Den praktiska påminnelsen om ursprunget till dagens spektakel är en tradition vi har Italien att tacka för.
Andrea von Essen
Julebrus
Varför byts alla norska studenters energidryck mot hallonsoda i början av december? Det gör den inte – enligt etiketten på flaskan föreställer den giftröda Julebrusen julmust. Min norska vän upplyser mig om att läsken även kan vara rosa, grön, brun, orange och lila. Feg som jag är undviker jag smakupplevelsen, men ryktet går att julebruset luktar syntetisk jordgubb och smakar detsamma.
Pinnekjøtt
Jag var i mataffären och såg en hylla med fylld med … hundmat? På närmare håll visade sig de röda plastpåsarna innehålla det som tydligen är den norska julmatsspecialiteten: Saltade, torkade får-revben, även kallat Pinnekjøtt. Det serveras med rotmos, korv, potatis och sky. Har jag inte redan lyckats få dig att dregla är det bara att (på egen risk) googla på delikatessen.
Grandiosa
”Det är väl en myt att ni äter fryspizza på julafton?!” frågade jag min norska vän efter att ha hört ryktet redan i augusti. Min vän varken bekräftade eller dementerade påståendet, och var själv neutral. Nu när julen nalkas går det dock inte att förneka att frysdiskarna faktiskt har fyllts av Grandiosa – Norges mest spiste pizza.
Agnes Moulettes Melchert
Nu är det jul igen
Hela december har jag varit förundrad. Julpyntet glittrar i butikerna, plastgranar står uppställda på hostelen – samtidigt som termometern visar 30 grader. Ändå möts jag av tomteluvor, tjocka jultröjor och låtar om snö och kyla. Varför håller man fast vid en vinterjul när julen här firas mitt i sommaren? När jag frågade en australiensare om han känner julstämning svarade han självklart: ”Ja, det är ju så här det alltid har varit.” Då slog det mig att julen, liksom de flesta högtider, handlar väldigt lite om logik och mycket om tradition. Om att äta tonvis med grisrumpa och titta på en amerikansk anka – inte nödvändigtvis för att fira Jesu födelse, utan för att vi alltid har gjort det.
Jingle bells-remix
Hemma i Sverige har jag ofta svårt att hitta julkänslan, hur mycket lussebullar och knäck jag än försöker pressa fram den med. Julen kan för mig kännas lite krystad, som en tävling i vem som har det mysigast. I Australien verkar julen vara annorlunda. Kanske för att många, precis som jag som utbytesstudent, möter den utan krav. De flesta beskriver firandet som inget mer än en grillfest på stranden. Till och med jullåtarna är annorlunda: häromdagen spelades en fullständigt galen remix av Jingle Bells på radion – jag visste inte att jul-house ens var en musikgenre. Kanske är det med fötterna i sanden, en svettig tomteluva och julstressen på andra sidan jorden som den förbaskade julkänslan smyger sig på.
Kalle vanhelgad
Men trots allt känner jag att vissa svenska traditioner är svåra att släppa. Varje jul kämpar jag för att hålla ögonen öppna till Kalle, och lagom till Lady och Lufsen känner jag hur grötstinnet drar ner mig i en traditionsenlig juldvala. Men nu i Australien kommer Kalle äntligen att sändas på rätt tid: Klockan ett på natten! Nu gäller det bara att slå på min VPN, dra ner tomteluvan över ögonen och luta mig tillbaka.
