Jag läste med glädje Dannestams och Graners med fleras debattinlägg i nr1/02 av
Lundagård om bristfälligheten i grundkursen i nationalekonomi.
Valet av ekonomisk politik styr vilket samhälle vi ska ha. Ekonomin är
alltså grundläggande, och att diskutera ekonomi är att diskutera politik. Därför
håller jag med om att nationalekonomin måste visa på olika synsätt, locka till
diskussion och på alla sätt bädda för en utveckling av nya tankesätt och
teorier.
Innehållet i både kurslitteratur och föreläsningar är för tillfället väldigt
ensidigt, och upplägget av föreläsningarna lämnar minimalt med utrymme för
reaktioner.
Ett av budskapen som framförs är att ekonomi och politik inte hör ihop och att
förskjutandet av beslutsbefogenheter från valda politiker till opåverkbara
tjänstemän är en riktig och nödvändig utveckling. I verkligheten finns en skarp
kritik mot just den sortens maktförskjutningar – även bland ekonomer.
De i stora stycken nyliberala och tydligt prokapitalistiska teorier man
undervisar i framställs inte som teorier i ett historiskt och politiskt
sammanhang. De presenteras som sanningen, som det man ska utgå från som ekonom.
Självklart ska även de teorier man nu anammar presenteras, fast då just som
teori och inte som sanning.
Vill de som planerar, undervisar och författar kursmaterial att alla ska
lämna nationalekonomin och tänka likadant? Vem kan i sådana fall kalla
utbildningen för demokratisk och gynnsam för nya idéer?
Inte bara blivande ekonomer läser grundkursen i nationalekonomi, utan även
blivande statsvetare och lärare. Dessa yrkeskategorier har tveklöst ett behov av
att känna till olika synsätt och resonemang, oavsett om de ses som politiskt
korrekta av den grundsyn som för tillfället dominerar nationalekonomin i Sverige
eller ej. Ingen studerar för att bli stöpt till en liten följsam
propagandamaskin.
Linda Svensson
Vänsterns Studentförbund
