Marknadsskolan är en av svensk politiks mest misslyckade reformer. Konsekvenserna går inte längre att bortse från – de riskerar att skada det svenska samhället i grunden, skriver Lundagård politiska krönikör Josefina Bengtsson.
Eleverna presterar sämre samtidigt som betygsinflationen är ett faktum. Den svenska grund- och gymnasieskolan befinner sig i en kris. Allt medan börsnoterade friskolekoncerner fortsätter att plocka ut miljardvinster – direkt ur skattebetalarnas fickor.
Pengar som istället hade kunnat återinvesteras i skolan.
Att skattepengar idag kan lämna skolan som utdelning snarare än att bekosta fler lärare eller nyare skolböcker beror på 1992 års friskolereform. Med den infördes det fria skolvalet och fristående skolor fick rätt till offentlig skolpeng. Samtidigt lämnades skolornas driftsform i praktiken oreglerad. Aktiebolag gavs fritt spelrum på en marknad där enorma vinster stod att hämta.
Denna världsunika reform speglar en tidsanda som präglades av en närmast utopisk övertro till marknadens förmåga att skapa kvalitet genom konkurrens. Men det hela har visat sig vara ett politiskt haveri.
Modellen är en spretig hybrid av det sämsta från den fria marknaden och välfärdssystemet. Detta är marknadsskolans paradox: Vinsterna privatiseras medan kostnaderna finansieras av offentliga medel.
Men friskolereformen kan och bör kritiseras för mer än bara bristande politisk logik. Vinstuttagen i skolan saknar både empirisk grund och – med ganska goda marginaler – folkligt stöd.
I en kommande avhandling, som presenteras i juni, visar nationalekonomen Petter Berg att valet av gymnasium får långvariga effekter i arbetslivet. Elever som gått på en vinstdrivande gymnasieskola tjänar i genomsnitt 200 000 kronor mindre under sin livstid jämfört med de som gått på en kommunal skola. Skillnaden förklaras nästan helt av friskolornas höga andel obehöriga lärare, för att – ja, du gissade rätt – spara pengar.
Att eleverna sedan kommer till universitetet med stora kunskapsluckor – prydligt dolda bakom glädjebetyg – verkar inte bekymra friskolekoncernerna något vidare. Men i efterdyningarna skapas ett system där konkurrensen till högre utbildning är snedvriden. Betygen speglar inte längre kunskapen, och de mest kvalificerade trängs undan av de med falska meriter.
Dessutom ger systemet dåliga förutsättningar för studenter som antagits trots bristande kunskaper att klara av sina studier. Avhoppen från utbildningar är ett omfattande problem vid svenska universitet och högskolor och kan, enligt en rapport från Riksrevisionen, till stor del förklaras av just otillräckliga förkunskaper.
Skolans huvuduppdrag – att forma kunniga och dugliga samhällsmedborgare – står i direkt kontrast till de kommersiella drivkrafterna.
Sanningen är att marknadsskolan håller på att underminera Sveriges ställning som kunskapsnation. Såväl på lärosätena som på arbetsmarknaden blir det allt tydligare. Det är hög tid att sätta stopp för friskolelobbyns vansinnesprojekt – innan förtroendet för svensk utbildning är helt förbrukat.
