Den pedagogiska förmågan hos nya professorer och lektorer bör ha tydligare bedömningsunderlag. Bland annat bör man dra mer nytta av studenternas kursutvärderingar. Det hävdar Susanne Ragvald, ledamot i SFS:s styrelse, och Jonas Borell, ledamot i TLTH:s styrelse, som här kräver att studentkårerna tar sitt ansvar för att garantera att ursutvärderingarna håller hög kvalitet.
Pedagogiska meriter som begrepp har diskuterats i en mängd undersökningar och
utredningar under 150 års tid, inte minst de senaste tjugo åren. Efter 1998 års
förändring av högskoleförordningen (SFS 1998:1003) föreskriver lagen att man vid
behörighetsbedömningen av sökande till professurer och lektorsposter ska ta lika
stor hänsyn till den pedagogiska som till den vetenskapliga skickligheten eller
andra behörighetsgrundande förhållanden. Ä ven vid befordringar ska pedagogisk
skicklighet beaktas.
En återkommande fråga är emellertid vilket bedömningsunderlag som behövs för att
bedöma en lärares pedagogiska skicklighet.
Idag råder brist på enhetlighet i beslut och bedömningar. Många gånger
beaktas inte pedagogisk skicklighet i den utsträckning som föreskrivs, eftersom
osäkerheten är stor om vilka kriterier som ska tillmätas vikt. På de olika
lärosätena har skilda praxis utarbetats för att uppfylla lagstiftningen. För att
styrka en persons pedagogiska meriter åberopas idag exempelvis prefektintyg,
dokumenterad undervisningserfarenhet, deltagande i pedagogikkurser, lärarpriser,
och sammanfattningar av kursutvärderingar.
Vad beträffar kursutvärderingssystemen fungerar de också olika beroende på
lärosäte, institution och fakultet. Ibland fungerar de inte alls. På vissa håll
är studentkåren aktiv i det kvalitativa arbetet med kursutvärderingar och på
andra håll sköts hela förfarandet av högskolan. Rutiner för genomförande av
kursutvärderingar och arkivering av resultaten varierar dessutom, och därmed
varierar även kvaliteten på kursutvärderingssystemen som kvalitetssäkringssystem
avseende pedagogiska meriter. Ett väl fungerande kursutvärderingssystem kan
utgöra en viktig faktor i bedömningen av pedagogisk skicklighet.
Under 90-talet har högskolan som bekant genomgått en kraftig expansion,
som i många fall lett till lägre lärartäthet. För att motverka
lärarbristproblematiken måste fler med lärarkallet i fokus lockas att stanna
inom högskolan för att göra karriär. För detta krävs att pedagogiska meriter
tillmäts den betydelse de förtjänar vid tjänstetillsättningar och befordringar.
Kan något vara naturligare än att feedback kommer från de som är föremål för
undervisningen och att denna feedback blir en viktig bedömningsgrund?
Studentkårerna måste ta sitt ansvar och verka för att de
bedömningsgrunder som bäst beskriver pedagogisk skicklighet inom respektive
ämnesområde tillägnas störst vikt. En relevant och tillförlitlig grund kan vara
kursutvärderingar. Vi måste se till att kursutvärderingar håller hög kvalitet
för att kunna hävda att de skall tillmätas stor vikt vid tjänstetillsättningar
och befordringar. Under förutsättning att kursutvärderingar ger användbar
information kan de bli en utmärkt källa vid bedömning av pedagogiska meriter.
Det är dags att vi studenter låter våra perspektiv få ett större inflytande!
Susanne Ragvald
Ledamot SFS styrelse 01/02
Jonas Borell
Ledamot TLTH styrelse 01/02
