Fokuseringen på lycka genomsyrar offentligheten i dag. Lyckoforskning är en egen vetenskap, livsstilskulturen fyller TV, tidningar och bokhandeln, och nu även politiken. Vad det är vi söker diskuteras i veckan på Café Athen.
Lyckoforskaren Bengt Brülde inleder med att redogöra för begreppet när han en septembertisdag pratar i välfyllda Café Athen tillsammans med Ann Heberlein och Bob Hansson.
– Om lycka endast vore att maximera antalet euforiska ögonblick skulle vi helt enkelt hälla ut droger i dricksvattnet, säger han. Vi måste kunna se flera delar som välbefinnande, eufori och sinnesfrid. Det handlar inte bara om att maximera antalet lyckliga dagar utan också att ha en bra grundstomme.
En sådan borde vi vara försedda med. Svensken har allt hon behöver. God hälsa, mat i överflöd, alla möjligheter i världen att själv forma sitt liv och i snitt 120 vänner på Facebook. De flesta svenskar har råd att handla allt de har behov av och det mesta de önskar. Ändå kämpar vi med självförtroende, med att få vardagen att fungera, med stress och depressioner. Varför går inte ekvationen ihop? Den kapitalistiska logiken är ju självklar – vi producerar för att konsumera.
Kan det vara så att folk börjar skönja en spricka i varumärkesfasaden? Kanske har inte västvärldens marknadssyn svar på alla frågor? Egentligen räcker det med att besöka en bokhandel för att konstatera att böcker om hjälp till välbefinnande utgör en stark och expanderande marknad. Naturligtvis lockar profitpotentialen smarta aktörer, som den indiske mångmiljonären Bikram Choudhury som lyckats ta patent på vad som nu kallas bikramyoga. Alltså yoga i 40 graders värme. Trots att den typen av meditation och träning har mångtusenåriga anor och är en del av indisk tradition för att nå själsfrid.
Det är en tänkvärd paradox att varumärken kan profitera på våra val även när vi väljer bort direkt konsumtion för andlighet. Är nästa steg att söndagsmässan i Domkyrkan presenteras i samarbete med H&M? ”Här ser vi domprosten Ingemar i en fotsida kaftan inspirerad av medeltida klosterliv, ja svart är verkligen helt rätt i höst” och ”vi är strax tillbaka med mer predikan efter den här reklampausen.”
Ute regnar och blåser det men i Café Athen är varmt. Samtalsdeltagarna är inte alltid överens och Ann Heberlein är skeptisk till forskningens sätt att mäta lycka.
– Det är ett slags fundament i lyckoforskningen att man ska kvantifiera. Uppfattningen blir ju subjektiv och hur ofta är statistiska undersökningar tillförlitliga?
Bengt Brülde, som skrivit böcker om forskningen, menar att siffrorna trots naturliga felkällor ändå är ganska pålitliga. Intressant i det sammanhanget är att svenskarna i dessa undersökningar faktiskt verkar må väldigt bra. 8 på en 10-gradig skala är det genomsnittliga lyckobetyget i vårt land. Skepsisen mot siffrorna är emellertid troligtvis välgrundad eftersom vi saknar gemensamma referenspunkter för lycka.
– En del av en identitet och attityd kanske är att vilja vara positiv och glad och möjligen tar man då i lite extra och klottrar dit en tia, fortsätter Heberlein.
Vid ett större perspektiv kan man dessutom konstatera att det finns de som har det värre. Eller som Snook sammanfattade det år 2007: ”Se mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem”.
Lyckosökandet börjar uppmärksammas även av politiker. Förut talade vi om en gemensam välfärd men i förra veckan togs ett steg i Nya Moderaternas nya idéprogram. Där heter det att frihet är partiets viktigaste värde och att man ska ”stötta människans sökande efter lycka”. Hur framgick inte riktigt men det känns ju tryggt att landets för tillfället största parti vill att vi ska må bra. Vad man ansåg om lycka i det 10 år gamla tidigare manifestet, där ordet inte nämndes, framgår dock inte.
Jag tänker att införandet är symptomatiskt i en tid när de flesta står någorlunda stadigt på de basala stegen i Maslows behovshierarki. Frågan blir vad vi nu ska sträva efter. Våra identiteter på Facebook fylls av perfektionshets och med de egenskaper vi vill besitta. Vi tar hjälp av 2000-talets universallösning KBT, kognitiv beteendeterapi, för att ta bort oönskade drag. Vi beskär våra träd för att de ska blomma vackrare. Gärna vackrare än grannens, för grundar sig inte uppfattningen om perfektion i ett jämförande med något sämre som vi vill överträffa? Livets tävling darwinismen rör inte längre överlevnad utan überlevnad, att nå den mest fulländade tiden på jorden. Den som är lyckligast när den dör vinner.
text och foto: Johan Sahlström
Bob Hansson, poet och författare
Tycker vi mer om oss själva när vi förbättrar och förändrar oss?
– Nej det tror jag inte. Nazismen sysslade med att ta bort det man inte tyckte passade in och vi är väl överens om att vi inte löser problem genom att bränna upp det som skrämmer oss. Jag har velat göra det med de egenskaper jag ogillar, som svartsjuka och separationsångest, men jag tror att ju mer vi skäms och vill ta bort något, desto mer tänker vi på det och desto mer plats kommer det ta.
I stället för att utrota vårt monster borde vi acceptera det, ta fram och lyssna på det, vad vill det säga till mig? Jag har försökt acceptera min svartsjuka och stå för den i stället för att vara någon annan. Det finns ingen generell lösning men att fokusera på de sidor man gillar hos sig själv tror jag är bättre.
Ann Heberlein, teologie doktor i etik och författare
Du pratar om att konsten innehåller mer ångest än lycka, varför är det så?
– Det är mycket svårare att gestalta harmoni och lycklig kärlek. Kanske finns en dragning till att läsa om och se andras olycka. Litteraturen fungerar på två sätt: antingen som identifikation eller som att förstå någon annan.
Antingen känner man att man inte är ensam eller så tänker man att ”så illa har i alla fall inte jag det”. Kanske har vi svårare att relatera till andras lycka än deras olycka eftersom det kan väcka känslor av mindervärde, misslyckande eller avundsjuka. Det är ju så skvallerpressen fungerar.
Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi och lyckoforskare
Vi säger ofta att människor i tredje världen verkar lyckligare än oss svenskar, vad säger forskningen?
– Jag upplever också det när jag besöker till exempel Afrika, men alla studier som görs rapporterar att människor där är mer missnöjda med sina liv. Jag tror att de i stället har en mycket större social kompetens och kan njuta och skratta mer av samvaro och möten, men det behöver ju inte uttrycka att de är lyckligare. Det kan man vara utan att visa det. Finland är högt rankat i statistiken men det är inte så mycket skratt och leenden där. Man får dessutom tänka att man kanske inte är en fluga på väggen när man är där, det kanske är roligt när en västerlänning är på besök.
