En finansminister med vinnarskalle

- in Studentliv
@Sofia Fritze

Ungdomsarbetslösheten, Sveriges finanser och det socialdemokratiska drömsamhället. Det diskuterades under gårdagens Studentafton som gästades av finansminister Magdalena Andersson.

När Anders Borg besökte Lund för ungefär ett år sedan var det fullsatt i stora salen i AF-borgen och stämningen var på topp med moderata ungdomsförbundet på plats längst fram för att heja fram sin idol till finansminister. När Magdalena Andersson gör entré i Café Athen, fem minuter efter utsatt tid, är mottagandet ljummet.

Det är sista studentaftonen för terminen och Magdalena Anderssons första besök i Lund som Sveriges finansminister. Säpo är också på plats, lika allvarliga som vanligt i sina mörka kostymer ovh hörsnäckor.

Det börjar bra. Lite småsnack om hennes bakgrund som elitsimmare och tävlingsmänniska.
– Jag gillar att vinna säger Magdalena Andersson med ett leende. En egenskap hon anser kommit till användning även i politiken.

Temat för kvällen är ”Hur mår den svenska ekonomin”  – en fråga jag fortfarande anser vara obesvarad efter över 90 minuters samtal. Magdalena Andersson menar att det var ett tufft läge i de svenska finanserna när den socialdemokratiska regeringen tog över i höstas. Det redan klassiska citatet ”ladorna är tomma” anser Magdalena Andersson är ett missförstånd.
– Jag hänvisade då inte till statsskulden för den är låg. Det jag då kritiserade var att man hade en ohållbar situation vad gällde vad som kom in och vad som kom ut ur Sverige under ett år, förklarar Magdalena Andersson.

Det hörs några nervösa skratt i publiken när Magdalena Andersson räknar miljarder kronor på sina fingrar. Moderator Andreas Ekström, journalist på Sydsvenskan, frågar om hon inte känner sig skräckslagen inför allt det ansvar hon har.
– Jag har haft en väldigt bra skolning inför det här jobbet, säger Magdalena Andersson.
– Jag har fått se alla processer bakom och har genom det fått en större förståelse för det ansvar vi har.

Frågorna avlöser varandra utan att det sägs något direkt uppseendeväckande. Det pratas skatter, såklart, 90-dagarsgaranti och EU. Första gången det hettar till lite i salen är när arbetsgivaravgifter diskuteras. Magdalena Andersson menar att sänkta arbetsgivaravgifter bara gynnar de åtta av tio ungdomar som redan har jobb. Frågan är en vattendelare. Både svensk handel och svenskt näringsliv menar att en höjning är direkt skadlig och bidrar till högre ungdomsarbetslöshet.

I kväll har moderatorn även fått draghjälp av en studentpanel bestående av två representanter, Rasha El-Manzalawy frånModerata studenter Malmö och Gustav Björklund Larsen från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund Skåne och S-studenter. Tyvärr kommer de inte till sin fulla rätt då utläggningarna är för långa och frågorna för platta.

Intressantast blir det när Gustav Björklund Larsen ställer en ideologisk fråga om hur ett socialdemokratiskt drömsamhälle skulle se ut. Magdalen Andersson svarar med en kontring.
– Om man säger såhär, varför håller jag på med politik, säger hon.

Och fortsätter berätta om en flicka som satt hemma med mamma i tv-soffan och tittade på nyheterna. Som blev upprörd över världens orättvisor.
– Jag tittade på världen och tyckte den var förskräckligt orättvis, fortsätter Magdalen Andersson.
Som 16-åring gick hon med i SSU och har sedan dess gjort sitt för att göra en skillnad.

Kvällen avslutas med frågor från publiken. Fokuset ligger på studentrelaterade ämnen så som bostäder, kårens arbete och problemet med matchning på arbetsmarknaden. En kvinna i publiken reser sig och poängterar att majoriteten av frågorna i kväll har ställts av män.
– Som vanligt…, konstaterar Magdalena Andersson.

Tyvärr följer ingen längre utläggning om jämställdhet. Varken kvotering, föräldrarledighet eller kvinnors rätt till sina egna kroppar diskuteras. Synd tyckte säkert fler än jag. Kvällen minst populära fråga var utan tvekan återinförande av arvskatten.
– En sådan skatt vinner man inget val på, konstaterar Magdalen Andersson.

Magdalena Andersson sköter sig bra. Särskilt i de mer personliga frågorna lyser hon upp och bjuder på sig själv. En förmåga långt ifrån alla politiker behärskar.