Oops(ala)

- in Studentlivsbloggen

Trots att mitt hjärta tillhör Lund måste man ibland lämna hemmets trygga famn och söka sig ut i världen, till det okända, möjligt otrevliga norr om Hallandsåsen. I helgen tog jag tåget mot Uppsala och innan du slutar läsa i rent raseri vill jag säga att besöket var i rent utbildningssyfte. För din skull, kära läsare, gav jag mig ut på en färd lika farlig som lockande, för att betrakta och kanske förstå de vilsna själar som hamnat i Sveriges näst bästa studentstad. Här är min rapport från insidan.

Av säkerhetsskäl slog vi läger utanför staden, hos en allierad i världsmetropolen Knivsta (trots det stöddiga namnet en av landets tryggaste kommuner). I denna förort fick vi se både korvkiosken Mojjen, känd från uppdrag granskning och skolan som lärt Soran Ismael allt han kan. Jag var dock otålig att påbörja mitt eget granskande uppdrag och vi for in till staden där Veronica Maggio varit 17 år.

Första intrycket: Extravagans. Domkyrkan var bländande av ädelmetall och spetsiga torn. Nationerna hade kristallkronor, kristallkronor svingandes ovanför dansgolvet. Stora marmortrappor ledde upp till robusta men blankpolerade barer i rum med högt i tak. Inne på toaletten hängde en bild på kungen, som i frack skålade med Norrlands nations högsta höns.

Andra intrycket: Dyrt. En shot för 50 kr? Öl för 80? (det var i och för sig en special-öl med kaffesmak men ÄNDÅ). FALAFEL FÖR 60 RIKSDALER. Inte konstigt att så många Maggio-låtar handlar om hemmafester, att gå på nation är här ingen billig affär.

Fördelar

Värmlands (mitt hem, min skogs-vagga, min hillbilly-uppväxts scen) nation är i Uppsala hippt. Här dansar man i stora salar med höga fönster och dricker öl nere i katakomberna. Nationen är så fresh att den fått sitt eget smeknamn, ”Spermlands”. Om det inte visar på klass och coolhets-faktor vet jag inte vad som gör det.

Liveband på brunchen (eller i det här fallet kanelbulle-fest på Upplands) piggar upp och gläder när bakfyllan inte går att bota med bara käk.

Nackdelar

Liveband på brunchen som bara är halvbegåvade och sjunger genom en megafon kan ibland snarare stjälpa än hjälpa. Trumpetister ombedes vänligen att hålla tyst på söndagar, huvudet dunkar ändå.

Ingen Schlagerkväll. Ingen Schlagerkväll alls.

Finns så mycket mer att säga. Samtidigt har jag redan sagt för mycket. Denna blogg är och förblir dedikerad åt Lundalivet, även om Uppsala uppmuntrar till många upprepade uppradningar uppstartade med upp-prefix. Det är ju lite upplyftande.

IMG_3671[1]

En suddig bild från Värmlands källare för ackompanjera rapporten. Och det är meningen att den ska vara Up side down.

 

XOXO,

Linna

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Insändare: Det finns inget vaccin mot ensamhet

”Att visa vår omtanke och medkänsla med de