Malmö högskola blir universitet – en dålig deal

- in Krönika/Utbildningspolitik

Malmö Högskola är nu ett universitet. Nyligen firade den tidigare högskolan detta med en stor, påkostad invigning. Med det har en av högskolorna i Sverige med lägst resultat belönats med en titel som borde innefatta mer. Vad som är och ska vara ett universitet urvattnas. Det skriver Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Lovisa Eriksson. 

För att direkt motverka eventuell kritik om en elitistisk synvinkel vill jag förklara mig. Det är inte på något sätt så att jag motsätter mig andra högskolor i Sveriges möjlighet att bli uppgraderade till universitet. De två stora och klassiska universiteten, Lund och Uppsala, måste kunna kompletteras med alternativa val för de som väljer att vidareutbilda sig. Det som jag anser vara av vikt är det kritiska förhållningssättet till förändring. Med det kritiska förhållningssättet följer en tydlig problemformulering gällande varför förändring ska ske, och till vilket pris. Vissa kallar det bakåtsträvande konservatism, jag kallar det sunt förnuft.

Vi ska fördjupa oss ytligt i dessa två frågor, med det kritiska förhållningssättet i fokus.

Tidigare kunde en högskola ansöka om att få bli universitet om de uppfyllde vissa kriterier, den ordningen togs bort 2009. Kort vill jag även kommentera denna något absurda processen i vilket en högskola nu kan bli tilldelad universitetsstatus i Sverige. Det finns alltså inga krav som en högskola måste uppfylla. Inte när det gäller utbildning eller deras vetenskapliga bidrag. Det är en rent politisk process. Detta med en slags ideologiskt mål att göra om alla högskolor i Sverige till universitet som uppenbart väglett politikerna.

Priset vi får betala är alltså en försvagad status för vad det innebär att vara ett universitet.

Hur uppfattas universitetsttiteln i andra länder? Det är en inrättning som ska innefatta annat än bara utbildning. Ett universitet ska driva högkvalitativ, oberoende forskning och avancerade utbildningar på högsta nivå. Denna definition ges inte någon vikt vid universitetsutnämningar i Sverige. Det ändrar dock inte omvärldens uppfattning om vad ett universitet är. Det är uppenbart att Malmö universitet inte kvalificerar sig i dessa krav. Den var inte ens den bästa högskolan i Sverige vid beslutet att uppgradera statusen.  När Malmö högskola 2014 fick sämst betyg av alla högskolor valde de att lägga ner vissa av de utbildningar som ej godkänts. Inte speciellt ansvarstagande.

Om beslutet är ett enbart politiskt motiverat sådant, blir följdfrågan “till vilket pris förändringar sker” av än mer vikt.

Om Malmö högskola redan innan utnämningen hade problem med sina utbildningar på grundnivå, vad hjälper då en universitetsstatus? Genom en önskan att uppgradera så många högskolor som möjligt vattnas vad att vara ett universitet innebär helt ut. En högskola som inte kan garantera grundutbildningar av kvalité ska nu få driva och utveckla utbildningar och forskning inom än mer komplicerade områden, för skattepengar.

Priset vi får betala är alltså en försvagad status för vad det innebär att vara ett universitet. Titlar istället för kvalitativ utbildning, och Malmö universitet som ännu en konkurrent om anslag och dylikt till vårt universitet. Inte en bra deal om ni frågar mig.

Detta inlägg har uppdaterats.

Rättelse: I en tidigare version av denna text stod det att Malmö universitet efter en kvalitetsgranskning valt att lägga ned de utbildningar som ej godkänts. För att förtydliga så var det endast vissa utbildningar som lades ned.  I ett tidigare reportage av Lundagård rapporterades att cirka 15 procent av de utbildningar som fick betyget ”bristande kvalité” lades ned.

Facebook Comments

You may also like

När lagom blev kontroversiellt

På många vis är den svenska socialliberalismen globalt